lördag 12 juli
Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen förenade 1970-talets nyvunna miljöengagemang med romantikens naturmystik. När ungdomsäventyret nu blir tv-serie belyser den vår tids oro för klimatförändringarna.
När Maria Gripe gjorde entré som författare på 1950-talet kom hon, vid sidan av Astrid Lindgren, Tove Jansson och så småningom Gunnel Linde, bli en av de svenskspråkiga författarinnor som gav den moderna barn- och ungdomslitteraturen ett djup och en rikedom som genljöd av dansken H. C. Andersens arketypiska konstsagor.
Själv såg sig Gripe inte som en barnboksförfattare, hennes ärende mycket större än så. Starkt inspirerad av studierna i religionshistoria och filosofi betraktade hon sitt skrivande som en motståndshandling mot tidens fördumning. Gripe skrev 38 barn- och ungdomsböcker som översatts till åtminstone lika många språk.
Tordyveln flyger i skymningen (1978) var först en radiopjäs som Maria Gripe spelade in tillsammans med Kay Pollak (som vid samma tid framgångsrikt filmatiserade hennes gripande ungdomsroman Elvis! Elvis!) 1976 och som nu i Atle Knudsens regi har premiär som tv-serie på SVT.
Den markerade en ny inriktning för hennes författarskap. Influerad av romantikens författare som Edgar Allan Poe, systrarna Brontë och framför allt svenskarna Johan Stagnelius och Carl Jonas Love Almqvist, började hon skriva mystiska och skräckgotiska berättelser för unga. Hon sammanförde den religiösa och filosofiska existentialismen i genombrottsboken Hugo och Josefin (1962), den andligt färgade socialrealismen i böckerna om Elvis Karlsson och det sagolika gotiska från Glasblåsarns barn (1965) i en egenartad mörk romantik.
Tordyveln flyger i skymningen utspelar sig i det fiktiva småländska samhället Ringaryd 1976 där de tre ungdomarna Jonas, Annika och David börjar luska i den gamla Selanderska gårdens förflutna. En olycklig kärlekshistoria mellan den unga fröken Emelie och den fiktive Linnélärjungen Andreas Wiik blir ingången till ett djupt filosofiskt mysterium.
I ungdomsäventyrets form utforskar Gripe den idéhistoriska övergången mellan upplysningens och romantikens natursyn för att spegla ett liknande skifte i samtidens förhållningssätt till miljön. Det konsumistiska välfärdssamhället började ifrågasättas av en ny grön rörelse som framför allt slog vakt om naturens mångfald.
Linné tänkte sig att vi lär känna Gud genom Hans skapelse på samma vis som Bibeln vittnar om honom. Genom att systematiskt studera naturen skulle Skaparens vilja och ordning framträda för människan. Men efter hand uppfattade Linné naturen som mer dynamisk och föränderlig och att allt liv hänger samman i en rörlig enhet, även om han själv aldrig kom att formulera en evolutionsteori. Gud växer fram med sin föränderliga skapelse.
Gripe låter Wiik fortsätta tankegången. Influerad av de gamla egyptiernas föreställning om att allt som finns härrör ur en enda substans, ett urämne, och att döden bara utgör en ny fas bortom livet, utvecklar han föreställningen om att allt som finns utgörs av ”allsjälen”.
Den religionshistoriskt bevandrade Gripe är väl medveten om hur den fornegyptiska mytologins nära uteslutande kretsar kring frågan om människans relation till naturen, något som inte minst ses i framställningen av gudar med människokroppar och djurhuvuden.
Enligt svensk folktro var tordyveln lyckobringande och varslande för skörden. Den som fann den ligga sprattlande hjälplös på ryggen fick tio synder förlåtna för att hjälpa tordyveln på benen igen.
Dess släkting kring Medelhavet, pillerbaggen, beskrevs av just Linné 1758 och var ett heligt djur i det forna Egypten som gärna avbildades på amuletter eller i gravar. Egyptierna föreställde sig att pillerbaggen var en av solguden Ras manifestationer och symboliserade existens och växande. De misstog sig också om att den var enkönad eller androgyn och befruktade sig själv, precis som Aman, den skapelsegud som manifesterade urämnet ur vilken allting uppstått och som skapade sig själv genom att säga sitt namn.
I själva verket får Wiik formulera den tyske filosofen Friedrich Schellings romantiska naturuppfattning. Gripe var sedan gymnasietiden väl förtrogen med dennes tänkande, men allmänt sett var Schelling länge helt förträngd och återupptäcktes först på 1960- och 70-talet i takt med att den nya miljörörelsen tog form.
Schelling bröt tvärt med den mer mekaniska och atomistiska förståelse av verkligheten som präglade upplysningen. Tvärtom beskriver han tillvaron som en organisk enhet där det vi uppfattar som mentalt respektive kroppsligt i själva verket inte kan skiljas åt. Då betraktades Schellings naturfilosofi som mystiskt och ovetenskaplig, i dag som en tidig insikt om våra ekosystem. I ett sådant sker ingenting slumpartat och händelser hänger samman med varandra, också genom tiden. Det förflutna och framtiden är lika närvarande som nuet, detta är den dramatiska tråden genom Tordyveln flyger i skymningen.
Berättelsen knöt an till 1970-talets växande miljörörelse och medvetenhet om ekologiska frågor. När den i dag blir tv-serie är klimatfrågan ännu en levande fråga, liksom konsumtionssamhällets relation till ändliga naturresurser, nedskräpning och och krympande artrikedom.
De filosofiska och mystiska anslagen utvecklades senare vidare i de skräckromantiska och gotiska romanerna i Skuggserien (1982-1988) och spökhistorien Agnes Cecilia (1981). Gripe motsatte sig att Tordyveln flyger i skymningen skulle filmatiseras då hon befarade att den skulle förlora sitt djup. Det återstår att se om tv-serien nu blir en svensk variant av bröderna Duffers harmlöst nostalgiska Stranger Things (2016-), utan mäktar med att påminna om en tid då svensk ungdomslitteratur strävade efter att bilda de unga och förankra dem i ett sant existentiellt djup.
***
När Maria Gripe gjorde entré som författare på 1950-talet kom hon, vid sidan av Astrid Lindgren, Tove Jansson och så småningom Gunnel Linde, bli en av de svenskspråkiga författarinnor som gav den moderna barn- och ungdomslitteraturen ett djup och en rikedom som genljöd av dansken H. C. Andersens arketypiska konstsagor.
Själv såg sig Gripe inte som en barnboksförfattare, hennes ärende mycket större än så. Starkt inspirerad av studierna i religionshistoria och filosofi betraktade hon sitt skrivande som en motståndshandling mot tidens fördumning. Gripe skrev 38 barn- och ungdomsböcker som översatts till åtminstone lika många språk.
Tordyveln flyger i skymningen (1978) var först en radiopjäs som Maria Gripe spelade in tillsammans med Kay Pollak (som vid samma tid framgångsrikt filmatiserade hennes gripande ungdomsroman Elvis! Elvis!) 1976 och som nu i Atle Knudsens regi har premiär som tv-serie på SVT.
Den markerade en ny inriktning för hennes författarskap. Influerad av romantikens författare som Edgar Allan Poe, systrarna Brontë och framför allt svenskarna Johan Stagnelius och Carl Jonas Love Almqvist, började hon skriva mystiska och skräckgotiska berättelser för unga. Hon sammanförde den religiösa och filosofiska existentialismen i genombrottsboken Hugo och Josefin (1962), den andligt färgade socialrealismen i böckerna om Elvis Karlsson och det sagolika gotiska från Glasblåsarns barn (1965) i en egenartad mörk romantik.
Tordyveln flyger i skymningen utspelar sig i det fiktiva småländska samhället Ringaryd 1976 där de tre ungdomarna Jonas, Annika och David börjar luska i den gamla Selanderska gårdens förflutna. En olycklig kärlekshistoria mellan den unga fröken Emelie och den fiktive Linnélärjungen Andreas Wiik blir ingången till ett djupt filosofiskt mysterium.
I ungdomsäventyrets form utforskar Gripe den idéhistoriska övergången mellan upplysningens och romantikens natursyn för att spegla ett liknande skifte i samtidens förhållningssätt till miljön. Det konsumistiska välfärdssamhället började ifrågasättas av en ny grön rörelse som framför allt slog vakt om naturens mångfald.
Linné tänkte sig att vi lär känna Gud genom Hans skapelse på samma vis som Bibeln vittnar om honom. Genom att systematiskt studera naturen skulle Skaparens vilja och ordning framträda för människan. Men efter hand uppfattade Linné naturen som mer dynamisk och föränderlig och att allt liv hänger samman i en rörlig enhet, även om han själv aldrig kom att formulera en evolutionsteori. Gud växer fram med sin föränderliga skapelse.
Gripe låter Wiik fortsätta tankegången. Influerad av de gamla egyptiernas föreställning om att allt som finns härrör ur en enda substans, ett urämne, och att döden bara utgör en ny fas bortom livet, utvecklar han föreställningen om att allt som finns utgörs av ”allsjälen”.
Den religionshistoriskt bevandrade Gripe är väl medveten om hur den fornegyptiska mytologins nära uteslutande kretsar kring frågan om människans relation till naturen, något som inte minst ses i framställningen av gudar med människokroppar och djurhuvuden.
Enligt svensk folktro var tordyveln lyckobringande och varslande för skörden. Den som fann den ligga sprattlande hjälplös på ryggen fick tio synder förlåtna för att hjälpa tordyveln på benen igen.
Dess släkting kring Medelhavet, pillerbaggen, beskrevs av just Linné 1758 och var ett heligt djur i det forna Egypten som gärna avbildades på amuletter eller i gravar. Egyptierna föreställde sig att pillerbaggen var en av solguden Ras manifestationer och symboliserade existens och växande. De misstog sig också om att den var enkönad eller androgyn och befruktade sig själv, precis som Aman, den skapelsegud som manifesterade urämnet ur vilken allting uppstått och som skapade sig själv genom att säga sitt namn.
I själva verket får Wiik formulera den tyske filosofen Friedrich Schellings romantiska naturuppfattning. Gripe var sedan gymnasietiden väl förtrogen med dennes tänkande, men allmänt sett var Schelling länge helt förträngd och återupptäcktes först på 1960- och 70-talet i takt med att den nya miljörörelsen tog form.
Schelling bröt tvärt med den mer mekaniska och atomistiska förståelse av verkligheten som präglade upplysningen. Tvärtom beskriver han tillvaron som en organisk enhet där det vi uppfattar som mentalt respektive kroppsligt i själva verket inte kan skiljas åt. Då betraktades Schellings naturfilosofi som mystiskt och ovetenskaplig, i dag som en tidig insikt om våra ekosystem. I ett sådant sker ingenting slumpartat och händelser hänger samman med varandra, också genom tiden. Det förflutna och framtiden är lika närvarande som nuet, detta är den dramatiska tråden genom Tordyveln flyger i skymningen.
Berättelsen knöt an till 1970-talets växande miljörörelse och medvetenhet om ekologiska frågor. När den i dag blir tv-serie är klimatfrågan ännu en levande fråga, liksom konsumtionssamhällets relation till ändliga naturresurser, nedskräpning och och krympande artrikedom.
De filosofiska och mystiska anslagen utvecklades senare vidare i de skräckromantiska och gotiska romanerna i Skuggserien (1982-1988) och spökhistorien Agnes Cecilia (1981). Gripe motsatte sig att Tordyveln flyger i skymningen skulle filmatiseras då hon befarade att den skulle förlora sitt djup. Det återstår att se om tv-serien nu blir en svensk variant av bröderna Duffers harmlöst nostalgiska Stranger Things (2016-), utan mäktar med att påminna om en tid då svensk ungdomslitteratur strävade efter att bilda de unga och förankra dem i ett sant existentiellt djup.
***
