Nationalismens återkomst – därför är de nationalkänslan så våldsamt stark
Vad är en nation? En föreställning, politisk konstruktion eller etnisk gemenskap? Frågan väcks när nationalismen återvänder och globaliseringen rullas tillbaka.
I sin bok Nationalism (1960) gick den brittiske historikern Elie Kedourie mitt under det brittiska imperiets sista skälvande dagar till storms mot nationalismen som han betraktade som en förödande västerländsk villfarelse. Han såg just den engelska imperialismen som en civiliserande motvikt till det stamtänkande som nationalismen medför.
Kedourie var till födseln irakisk jude och hade själv upplevt den katastrof den arabiska nationalismen åsamkat minoriteter i Mellanöstern. Inte ens ett år efter att den irakiske självständigheten utropats 1932 massakrerade och fördrev den nya arabiska staten assyrierna från landet. I eskalerande takt hade judarna i Irak tryckts undan under 1920-, 30- och 40-talet. En stor judisk befolkning hade levt i Irak redan innan muslimerna erövrade landområdet på 600-talet och tvingades när kriget mot Israel bröt ut 1948 att fly till den nya judiska staten.
Kedourie befarade med rätta att våldet skulle fortsätta i Mellanöstern när varken turkar eller europeiska kolonialmakter dominerade den. För honom var nationalismen en västerländsk vanföreställning som spred död och lidande i avkolonialiseringens spår. Kedourie var kritisk till de historiker som såg nationalismen som en naturlig del i samhällens utveckling och hävdade att den kunde bekämpas. Senare forskare har snarare pekat på dess styrka och orubblighet.
Den irländsk-amerikanske statsvetaren och historikern Benedict Anderson väckte liv i nationalismforskningen med sin bok Imagined Communities (1983). Anderson hävdade att nationen är “en föreställd gemenskap” som uppstod under 1800-talet i samband med masskommunikationen i form av böcker och tidningar. En skriftspråklig standardisering gjorde det möjligt att bygga mentala gemenskaper som överskred familjeband, släktskap och bygränser.
Tidigare hade människor kunnat identifiera sig som kristna genom kyrkan eller som undersåtar i en monarki, men genom kapitalismens masskultur blir det möjligt att forma nationella gemenskaper. Tre tekniker används för att forma nationen: folkräkningen som håller koll på personerna, kartan som skapar bilden av en gemensam geografi och museerna som formar det kollektiva minnet och den nationella historieskrivningen.
Anderson själv levde ett tämligen kosmopolitiskt liv. Han föddes 1936 i Kunming i Kina där hans far arbetade vid den kinesiska skattemyndigheten. Hans familj kom ursprungligen från Skottland, men hade bosatt sig på Irland under 1700-talet. Hans släkt hade sedan dess varit engagerad i den katolsk-nationalistiska strävan att skapa en irländsk republik.
Familjen flydde till Kalifornien 1941 i samband med den japanska invasionen och sedan vidare till Irland. Anderson studerade i Cambridge i England där han tog starkt intryck av de antiimperialistiska, antikoloniala och marxistiska strömningar som rådde där. Han kom vartefter att forska om Sydostasien, och den våldsamma utvecklingen i Indonesien (där Anderson sedan levde) Vietnam och Kina fick honom att intressera sig för nationalismens fenomen och ursprung.
En historiematerialist, men knappast marxist, var den tjeckisk-brittiske filosofen och socialantropologen Ernest Gellner. Samma år som Anderson fick sitt stora genombrott publicerade Gellner en annan teori om nationalismen i Nations and Nationalism.
Enligt Gellner är föreställningen om etnicitet eller kultur som nationens grund falsk, sådant är bara retorik och propaganda. I stället är nationen en modern företeelse, den är rent funktionell, en politisk konstruktion för att hålla ett samhälle samman när religionen och ståndshierarkin spelat ut sin roll.
Nationalismen uppstår i samband med att människorna börjar lämna landsbygden för att arbeta vid industrierna inne i städerna. Den gamla gemenskapen som fanns ute i byarna ersattes med större sammanhang av arbetsplatser, marknader och kommunikation (järnvägar och massmedier). En enade ideologi behövdes för att hindra samhällssplittring och klassmotsättningar, det blev en ny medelklass av byråkrater, ingenjörer och lärares uppgift att sprida nationalismens lov. Den moderna vetenskapen med alla dess nya discipliner forskade genom arkeologi, språkhistoria, antropologi, folklivsskildring och geografi fram ett gemensamt nationellt förflutet.
Gellner kom från en kosmopolitisk judisk familj. Han föddes i Paris och växte upp i Prag, “en antisemitisk, men överväldigande vacker stad”. Familjen flydde till London när Tjeckoslovakien ockuperades av Nazityskland. Gellner studerade filosofi, statsvetenskap och nationalekonomi i Oxford, men tog också värvning och stred mot nazisterna i första tjeckoslovakiska pansarbrigaden under kriget. När freden kom insåg Gellner att han inte skulle kunna återvända till sina drömmars Prag, att staden var förlorad till kommunismen. Därefter ägnade den klassiske liberalen Gellner sin forskargärning till att ifrågasätta och bryta upp slutna och totalitära tankesystem.
Hans student Anthony D. Smith var av en annan uppfattning om nationalismen. I sin bok The Ethnic Origins of Nations (1986) hävdade han att nationen faktiskt har etnisk grund. Ett folk eller en etnicitet har inte med biologi att göra, utan handlar om att en grupp människor delar historia, kultur och territorium och därför också känner gemenskap och solidaritet med varandra.
Det är först med nationalstaten som nationalkänslan får en politisk kropp, men själv kan den spåras redan i forntiden. Smith visar hur nationalistiska uppfattningar finns exempelvis bland sumerer och de gamla egyptierna. Det är också därför det finns nationer som saknar statsmakter, som Baskien och Katalonien i Spanien. Det de moderna nationalstaterna har tillfört är masskultur och byråkrati för ekonomi och rättskipning, de är en slags teknisk förlängning av den nation som fanns där redan från början.
Smiths ingång till nationalismforskningen var likt för Kedouries präglat av hans judiska bakgrund. Hans familj härstammade från Polen där närapå hela hans släkt dödades av nazisterna under Förintelsen. För Smith, liksom för den tysk–judiska filosofen och totalitarismforskaren Hannah Arendt, var nationalismen historiskt sett en sund och stävjande kultur, medan nazismen och kommunismen var imperialistisk.
Ur ett svenskt perspektiv kan vi se att de olika teorierna om nationalism överlappar varandra när det kommer till formandet av vår nation. Det är tydligt att den nya offentligheten med tidningar och massupplagor av böcker på 1800-talet spelar roll för att forma vår mentalitet liksom etableringen av museer och folkskolor med lärarna som ett nationalstatens eget prästerskap. Järnvägarna, industrierna och bruken skapar en större rörlighet och starkare sociologisk enhet inom landet, även om det här dröjer länge innan urbaniseringen slår igenom på allvar. Med vår protestantiska kultur innebär förstås kyrkorna och det tidigt vida bibelläsandet att svenskan snabbare standardiseras, analfabetismen utrotas och att gemenskapen blir starkare.
Samtidigt finns idén om det svenska långt tidigare än på 1800-talet. Vi finner det i Olof Rudbecks föreställning om och studier av de mytiska uråldriga götarna under 1600-talet, då för övrigt också den svenska nationen byggs genom sådan infrastruktur som postväsende och folkbokföring. Föreställningen om Sverige är äldre än så, den sverigedemokratiske ideologen Mattias Karlsson har mycket riktigt påpekat att biskop Thomas Frihetsvisa från 1439 manar "svenskar" att värna “sitt fädernesland".
I modern tid har vi sett etnicitetens och nationalismens våldsamma kraft under krigen på Balkan och folkmordet i Rwanda på 1990-talet. Sedan dess har vi sett nationalismen göra en stark återkomst i populära högerpopulistiska partier i takt med att globaliseringen börjat rullas tillbaka. EU försvagades i samband med Brexit 2017 och Donald Trump “sätter Amerika främst” med sina tullar och alltmer villkorade allianser. FN har mer eller mindre spelat ut sin roll, samtidigt har inte nationernas suveränitet varken respekterats av USA med allierade (krigen i Irak och Afghanistan) eller av Ryssland (krigen mot Georgien och Ukraina).
För åtminstone Gellner och Smith kom inte den här utvecklingen som en överraskning, för oavsett om nationen utgjort ett slags politiskt kontrakt som försett arbetarklassen med skola, vård, hem och försörjning eller är en djupare kulturell gemenskap, har den utmanats av invandring, mångkultur, överstatlighet och fri handel med varor och tjänster. När välfärden, det politiska inflytandet och den egna kulturen hotas har det funnits krafter som kunnat mobilisera frustrationen och alienationen. Priset för det kan rentav bli de demokratier som just bygger på nationen.
Nationalismen kastar också ljus över konflikten mellan Israel och palestinierna. Den israeliska nationen blir en strävan genom den moderna sionismen, men utgångspunkten för den är judarnas gemensamma religion, historia, kultur, samhörighet och anspråk på ett territorium som en gång var deras. På samma vis har palestinierna i den arabisk-nationalistiska andan funnit sina rötter i samma land.
Toppbild. USA:s president Donald Trump och en engelsk "brexitör" är moderna företrädare för nationalismen. Foto: Wikimedia Commons/TT
***
I sin bok Nationalism (1960) gick den brittiske historikern Elie Kedourie mitt under det brittiska imperiets sista skälvande dagar till storms mot nationalismen som han betraktade som en förödande västerländsk villfarelse. Han såg just den engelska imperialismen som en civiliserande motvikt till det stamtänkande som nationalismen medför.
Kedourie var till födseln irakisk jude och hade själv upplevt den katastrof den arabiska nationalismen åsamkat minoriteter i Mellanöstern. Inte ens ett år efter att den irakiske självständigheten utropats 1932 massakrerade och fördrev den nya arabiska staten assyrierna från landet. I eskalerande takt hade judarna i Irak tryckts undan under 1920-, 30- och 40-talet. En stor judisk befolkning hade levt i Irak redan innan muslimerna erövrade landområdet på 600-talet och tvingades när kriget mot Israel bröt ut 1948 att fly till den nya judiska staten.
Kedourie befarade med rätta att våldet skulle fortsätta i Mellanöstern när varken turkar eller europeiska kolonialmakter dominerade den. För honom var nationalismen en västerländsk vanföreställning som spred död och lidande i avkolonialiseringens spår. Kedourie var kritisk till de historiker som såg nationalismen som en naturlig del i samhällens utveckling och hävdade att den kunde bekämpas. Senare forskare har snarare pekat på dess styrka och orubblighet.
Den irländsk-amerikanske statsvetaren och historikern Benedict Anderson väckte liv i nationalismforskningen med sin bok Imagined Communities (1983). Anderson hävdade att nationen är “en föreställd gemenskap” som uppstod under 1800-talet i samband med masskommunikationen i form av böcker och tidningar. En skriftspråklig standardisering gjorde det möjligt att bygga mentala gemenskaper som överskred familjeband, släktskap och bygränser.
Tidigare hade människor kunnat identifiera sig som kristna genom kyrkan eller som undersåtar i en monarki, men genom kapitalismens masskultur blir det möjligt att forma nationella gemenskaper. Tre tekniker används för att forma nationen: folkräkningen som håller koll på personerna, kartan som skapar bilden av en gemensam geografi och museerna som formar det kollektiva minnet och den nationella historieskrivningen.
Anderson själv levde ett tämligen kosmopolitiskt liv. Han föddes 1936 i Kunming i Kina där hans far arbetade vid den kinesiska skattemyndigheten. Hans familj kom ursprungligen från Skottland, men hade bosatt sig på Irland under 1700-talet. Hans släkt hade sedan dess varit engagerad i den katolsk-nationalistiska strävan att skapa en irländsk republik.
Familjen flydde till Kalifornien 1941 i samband med den japanska invasionen och sedan vidare till Irland. Anderson studerade i Cambridge i England där han tog starkt intryck av de antiimperialistiska, antikoloniala och marxistiska strömningar som rådde där. Han kom vartefter att forska om Sydostasien, och den våldsamma utvecklingen i Indonesien (där Anderson sedan levde) Vietnam och Kina fick honom att intressera sig för nationalismens fenomen och ursprung.
En historiematerialist, men knappast marxist, var den tjeckisk-brittiske filosofen och socialantropologen Ernest Gellner. Samma år som Anderson fick sitt stora genombrott publicerade Gellner en annan teori om nationalismen i Nations and Nationalism.
Enligt Gellner är föreställningen om etnicitet eller kultur som nationens grund falsk, sådant är bara retorik och propaganda. I stället är nationen en modern företeelse, den är rent funktionell, en politisk konstruktion för att hålla ett samhälle samman när religionen och ståndshierarkin spelat ut sin roll.
Nationalismen uppstår i samband med att människorna börjar lämna landsbygden för att arbeta vid industrierna inne i städerna. Den gamla gemenskapen som fanns ute i byarna ersattes med större sammanhang av arbetsplatser, marknader och kommunikation (järnvägar och massmedier). En enade ideologi behövdes för att hindra samhällssplittring och klassmotsättningar, det blev en ny medelklass av byråkrater, ingenjörer och lärares uppgift att sprida nationalismens lov. Den moderna vetenskapen med alla dess nya discipliner forskade genom arkeologi, språkhistoria, antropologi, folklivsskildring och geografi fram ett gemensamt nationellt förflutet.
Gellner kom från en kosmopolitisk judisk familj. Han föddes i Paris och växte upp i Prag, “en antisemitisk, men överväldigande vacker stad”. Familjen flydde till London när Tjeckoslovakien ockuperades av Nazityskland. Gellner studerade filosofi, statsvetenskap och nationalekonomi i Oxford, men tog också värvning och stred mot nazisterna i första tjeckoslovakiska pansarbrigaden under kriget. När freden kom insåg Gellner att han inte skulle kunna återvända till sina drömmars Prag, att staden var förlorad till kommunismen. Därefter ägnade den klassiske liberalen Gellner sin forskargärning till att ifrågasätta och bryta upp slutna och totalitära tankesystem.
Hans student Anthony D. Smith var av en annan uppfattning om nationalismen. I sin bok The Ethnic Origins of Nations (1986) hävdade han att nationen faktiskt har etnisk grund. Ett folk eller en etnicitet har inte med biologi att göra, utan handlar om att en grupp människor delar historia, kultur och territorium och därför också känner gemenskap och solidaritet med varandra.
Det är först med nationalstaten som nationalkänslan får en politisk kropp, men själv kan den spåras redan i forntiden. Smith visar hur nationalistiska uppfattningar finns exempelvis bland sumerer och de gamla egyptierna. Det är också därför det finns nationer som saknar statsmakter, som Baskien och Katalonien i Spanien. Det de moderna nationalstaterna har tillfört är masskultur och byråkrati för ekonomi och rättskipning, de är en slags teknisk förlängning av den nation som fanns där redan från början.
Smiths ingång till nationalismforskningen var likt för Kedouries präglat av hans judiska bakgrund. Hans familj härstammade från Polen där närapå hela hans släkt dödades av nazisterna under Förintelsen. För Smith, liksom för den tysk–judiska filosofen och totalitarismforskaren Hannah Arendt, var nationalismen historiskt sett en sund och stävjande kultur, medan nazismen och kommunismen var imperialistisk.
Ur ett svenskt perspektiv kan vi se att de olika teorierna om nationalism överlappar varandra när det kommer till formandet av vår nation. Det är tydligt att den nya offentligheten med tidningar och massupplagor av böcker på 1800-talet spelar roll för att forma vår mentalitet liksom etableringen av museer och folkskolor med lärarna som ett nationalstatens eget prästerskap. Järnvägarna, industrierna och bruken skapar en större rörlighet och starkare sociologisk enhet inom landet, även om det här dröjer länge innan urbaniseringen slår igenom på allvar. Med vår protestantiska kultur innebär förstås kyrkorna och det tidigt vida bibelläsandet att svenskan snabbare standardiseras, analfabetismen utrotas och att gemenskapen blir starkare.
Samtidigt finns idén om det svenska långt tidigare än på 1800-talet. Vi finner det i Olof Rudbecks föreställning om och studier av de mytiska uråldriga götarna under 1600-talet, då för övrigt också den svenska nationen byggs genom sådan infrastruktur som postväsende och folkbokföring. Föreställningen om Sverige är äldre än så, den sverigedemokratiske ideologen Mattias Karlsson har mycket riktigt påpekat att biskop Thomas Frihetsvisa från 1439 manar ”svenskar” att värna “sitt fädernesland”.
I modern tid har vi sett etnicitetens och nationalismens våldsamma kraft under krigen på Balkan och folkmordet i Rwanda på 1990-talet. Sedan dess har vi sett nationalismen göra en stark återkomst i populära högerpopulistiska partier i takt med att globaliseringen börjat rullas tillbaka. EU försvagades i samband med Brexit 2017 och Donald Trump “sätter Amerika främst” med sina tullar och alltmer villkorade allianser. FN har mer eller mindre spelat ut sin roll, samtidigt har inte nationernas suveränitet varken respekterats av USA med allierade (krigen i Irak och Afghanistan) eller av Ryssland (krigen mot Georgien och Ukraina).
För åtminstone Gellner och Smith kom inte den här utvecklingen som en överraskning, för oavsett om nationen utgjort ett slags politiskt kontrakt som försett arbetarklassen med skola, vård, hem och försörjning eller är en djupare kulturell gemenskap, har den utmanats av invandring, mångkultur, överstatlighet och fri handel med varor och tjänster. När välfärden, det politiska inflytandet och den egna kulturen hotas har det funnits krafter som kunnat mobilisera frustrationen och alienationen. Priset för det kan rentav bli de demokratier som just bygger på nationen.
Nationalismen kastar också ljus över konflikten mellan Israel och palestinierna. Den israeliska nationen blir en strävan genom den moderna sionismen, men utgångspunkten för den är judarnas gemensamma religion, historia, kultur, samhörighet och anspråk på ett territorium som en gång var deras. På samma vis har palestinierna i den arabisk-nationalistiska andan funnit sina rötter i samma land.
Toppbild. USA:s president Donald Trump och en engelsk ”brexitör” är moderna företrädare för nationalismen. Foto: Wikimedia Commons/TT
***
