Tidningsdöd blir demokrati-nöd i Sverige och USA

”Democracy dies in darkness”, var den slogan som den anrika Washington Post anammade 2017 i samband med Donald Trumps första presidentperiod. Nu befinner sig tidningen själv ett par steg närmare graven.

I dagarna meddelades nämligen att Washington Post avskedar 300 journalister, var tredje redaktionell medarbetare. Sport- och litteraturbevakningen upphör helt och den lokala bevakningen av den amerikanska huvudstaden blir ordentligt bantad.

I bakgrunden finns en förlust på nära en miljard kronor. Dessutom kontroversiella beslut i en stormig tid: för första gången sedan 1988 valde tidningen att inte officiellt stötta en kandidat i presidentvalet (det kostade tidningen 75 000 prenumeranter på bara en vecka) och att på ledarplats bli hovsam mot Trumps miljardärkompisar. 

Det är ett hårt slag mot tidningen som med sina 2,5 miljoner digitala prenumeranter är den största amerikanska tidningen efter New York Times och Wall Street Journal.

Tidningsdöden är en utdragen process i USA. Den inleddes redan på 1960-talet då den fria etableringen av radio- och tv-kanaler innebar stor konkurrens för de gamla nyhetstidningarna. Ordentlig fart tog farsoten vid millennieskiftet i samband med internets utbredning. Tidigare än i Sverige flyttades annonseringen över till nätet, vilket gjorde att de amerikanska tidningarna tappade enorma pengar. Från 2000 till 2007 minskade annonsintäkterna med 70 procent, eller 5,4 miljarder dollar.

Som en del av det gamla industrisamhället har det varit svårt för tidningarna att ställa om, nedtyngda av fasta kostnader som lokaler, tryckpressar, distribution och stridbara fackförbund – samtidigt som smidiga och billiga nätkonkurrenter rör sig snabbare. Det handlar också om vanor. Redan 2005 läste över 70 procent av äldre amerikaner tidningar medan färre än 20 procent av deras landsmän gjorde det. Fragmenteringen av offentligheten innebär att poddar och youtubekanaler specialiserar sig mot särskilda publikgrupper och deras intressen – att nå den breda massan är det inte längre någon mening med. 

Samtidigt är efterfrågan på samhällsbevakning enorm. Uppskattningsvis kommer fortfarande 80 procent av de nyheter amerikaner tar del av i sociala medier från traditionella medier. Men tidningarna har svårt att kapitalisera på det intresset, ofta är bara 10–15 procent av deras intäkter från digital annonsering.  

Från 1945 till 2014 föll antalet tidningar per hundra miljoner amerikaner från 1 200 till 400. Bara mellan 2005 och 2021 lades 2 200 amerikanska lokaltidningar ned. Från 1978 till 2015 minskade antalet amerikanska nyhetstidningsjournalister från 43 000 till 33 000.

Det är inte bara mindre lokaltidningar som kastat in handduken – utan också större drakar. Rocky Mountain News i Denver, Colorados största tidning, hade omkring 250 000 läsare när den gick i konkurs 2009. Samma år lade också Arizonas äldsta tidning Tucson Citizen ned sin papperstidning och kämpade på digitalt fem år till innan den helt upphörde. Tidningar som San Francisco Chronicle, The San Diego Union-Tribune, Detroit Free Press och The Detroit News har mellan 50 000 och 150 000 prenumeranter, trots uppemot någon miljon läsare i sina bevakningsområden.  

I USA har den här avvecklingen inneburit att omkring 70 av 350 miljoner invånare nu lever i så kallade “nyhetsöknar”, stora geografiska områden där det inte finns någon kvalificerad nyhets- och samhällsbevakning.

Amerikanska samhällsforskare som Robert D. Putnam har studerat de sociala följderna av tidningsdöden och det visar sig att det medborgerliga och politiska engagemanget försvagas med uppemot 30 procent, polariseringen ökar och lokala myndigheter missköts när de inte bevakas. Röstdeltagandet minskar och människor vet inte vilka deras politiker är eller kan bedöma deras insatser. Det innebär också att färre politiker ställer upp i valen, att mångfalden blir mindre och kvaliteten på de nya ledarna sämre. Även näringslivet påverkas när det inte finns någon gemensam offentlighet, den ekonomiska rationaliteten minskar hos både företag och offentliga verksamheter. 

Framför allt minskar den sociala tilliten: människor som läser tidningar litar mer på sina landsmän än dem som inte gör det. I USA var den sociala tilliten i paritet med den i de nordiska länderna på 1960-talet, nu är den ner mot hälften så stark. 

Men hur ser det ut i Sverige? För tio år sedan hade 97 procent av alla svenskar en lokalredaktion som bevakade deras hemkommun. Sedan dess har antalet nyhetstidningar i Sverige minskat från 522 till 365 och 70 av 290 kommuner är utan egen bevakning. Tidningar som Folkbladet i Norrköping, Hjo Tidning, Tranåsposten och Karlstad–Tidningen har lagts ned under de senaste två åren.

Likt sina amerikanska motsvarigheter har svenska lokaltidningar försökt möta utvecklingen med att satsa på blåljusjournalistik och förenklade nyheter i stället för att förklara samhällets komplexiteter. Reportrar bevakar butiks- och restaurangöppningar, något som tidigare aviserats genom köpta annonser, eller gör okritiska intervjuer med lokala influerare (som tjänar sina pengar på just exponering) därför att det ”intresserar folk”. Samtidigt saknas det murvlar som dammsuger diarier och specialiserade reportrar som bevakar kommun- och regionalpolitik. Hela samhällsområden, som de lokala och regionala kulturliven, lämnas utan professionell bevakning.

Tidningsmakarna lyfter gärna fram att de nu når digital räckvidd med den strategin, ändå är det nu presstödet på en knapp miljard kronor som gör att de håller sig över ytan. Bara för 15 år sedan betalade 30–50 procent fler prenumeranter mer pengar för sina lokala nyheter än vad läsarna är beredda att ge för ett annat digitalt innehåll i dag.

Stora tidningar som Dagens Nyheter, Dagens industri och Aftonbladet klarar sig gott utan mediestödet, men de fem svenska lokaltidningskoncernerna (Bonnier News Local, NTM, Stampen, Gota Media och Erna Media) är beroende av det. De senare vill gärna framhäva sig själva som demokratins blodomlopp, men frågan är hur mycket de själva nu faktiskt syresätter det. Sannolikt kommer det leda till samma nedmontering av den demokratiska infrastrukturen som vi sett i USA. Även i Sverige minskar nu den sociala tilliten.

Samtidigt är det tidningar som New York Times och DN som bäst klarat sig genom digitaliseringen. Båda har vuxit under polariseringen där sådana som Trump och Sverigedemokraterna får framstå som de fiender de själva försöker skydda demokratin ifrån. New York Times har i dag knappt 12 miljoner digitala läsare, varav över hälften har minst en kandidatexamen. 

Toppbild. ”Democracy dies in darkness” har varit Washington Posts devis sedan 2017. Foto: Geoff Livingston/Wikimedia Commons

***

Läs även: ”Bonniers har gjort lokalpressen usel”

Läs även: Vad fan får vi för journalistik för pengarna?