“A tough cookie” – bara döden kunde besegra Chuck Norris
Kampsportsmästare, actionhjälte, internetfenomen och konservativ debattör. Chuck Norris förkroppsligade den amerikanska drömmen på ett österländskt vis.
I slutet av Way of the Dragon (1972 ) möts de äntligen för att göra upp, man mot man i en dödlig kamp. Den lille smidige Tang (Bruce Lee) och den kraftfulle Colt (Chuck Norris) slåss på historisk mark inne i gladiatorernas Colosseum. Under tio intensiva minuter gör de upp så att svetten och blodet sprutar. En viss respekt infinner sig för den mordiske Colt i slutet av kampen, han dör hellre än att be Tang om nåd.
Det var i rollen som skurken Colt som Norris först blev världsberömd. I synnerhet efter att vännen Steve McQueen uppmuntrade honom att ta tag i skådespeleriet.
Carlos Ray Norris föddes i lilla Ryan i Oklahoma 1940. Hans far Ray stred i andra världskriget och försökte försörja familjen som mekaniker och buss- och lastbilschaufför. Men alkoholen ställde till det för fadern och Norris växte upp i betydande fattigdom. Som pojke var Norris blyg och inåtvänd, han kämpade med skolan och var inte heller atletisk.
Den 18-årige Norris tog värvning som militärpolis inom det amerikanska flygvapnet och stationerades i Sydkorea. Det var där han fick smeknamnet Chuck och började träna koreansk kampsport. Två år senare återvände han till USA och började själv lära ut kampsport i Torrance i Kalifornien samtidigt som han tävlade i karate. Vartefter började Norris ta både nationella och internationella titlar. Kändisar som Steve McQueen och Priscilla Presley började träna hos honom.
I slutet av 60-talet lärde Norris känna skådespelaren och kampsportsexperten Bruce Lee som då spelade i tv-serien The Green Hornet (1966–1967). De började träna tillsammans och så småningom bjöd Lee in Norris att spela mot honom i succéfilmen Way of the Dragon.
Därefter fortsatte Norris att kombinera sitt engagemang i kampsporten med att spela i olika budgetfilmer. Det skulle dröja fram till 1984 innan Norris i egen rätt blev en stor stjärna i Joseph Zitos Saknad i strid. Han spelar veteranen överste James Braddock som återvänder till Vietnams djungel för att befria de krigsfångar som fortfarande sitter där. För Norris var filmen personligt viktig då hans yngre bror Wieland stupade i kriget inte ens 27 år gammal. Saknad i strid blev en dundersuccé och Norris kom att bli en av 80-talets actionhjältar.
Två år senare spelade Norris huvudrollen i Menahem Golans succé The Delta Force. Den trogne Israelvännen Norris axlade rollen som major Scott McCoy (Norris), ledaren för en grupp amerikanska elitsoldater som ska befria gisslan från palestinska flygplanskapare.
Under 80-talet kom Norris filmer att spela in miljarder kronor och han jämfördes med Bruce Lee och Clint Eastwood. Under 90-talet började han också att göra tv. I serien Walker, Texas Ranger (1993–2001) spelar han polisen Cordell Walker som med mycket kampsport löser brott i Texas. Det blev en av de mest sedda amerikanska serierna under 90-talet.
Norris fortsatte att spela roller i film och på tv under 2000-talet, men blev med åldern kanske mer framstående som bästsäljande författare och politisk profil. Han var ambassadör för National Rifle Association, besökte trupperna i Irak och stödde som konservativ republikanerna Mike Huckabee, John McCain, Mitt Romney, Newt Gingrich, Ron Paul och Ted Cruz i deras strävan efter presidentmakten.
Under 80-talet beskrev Norris sig själv som “en flaggviftande Ronald Reagan-fan” och kom att bli en av de populärkulturella symbolerna för den konservativa och patriotiska våg som då svepte genom Amerika. Senare tog han debatten om den folkomröstning för förbud mot samkönade äktenskap som genomfördes i Kalifornien 2008. En majoritet var för förbud, men Högsta domstolen fann förbundet vara i strid med konstitutionen. Norris hävdade att förbudet förbjöds i strid med ett demokratiskt beslut.
Norris predikade inte bara kampsportens fysiska evangelium utan också det mentala. Den djupt troende baptisten Norris kombinerade sin kristna övertygelse med österlandets visdom i sin livsfilosofi.
Norris som själv byggt sitt liv med två tomma händer betonade vikten av att unga människor lär sig att bejaka det positiva i stället för det negativa i tillvaron, se möjligheterna i stället för hindren. För Norris var det en skyldighet för varje människa att utveckla sig själv till sin fulla potential, inte hänga kvar vid misstag i det förflutna utan se möjligheterna i framtiden. Att älska och värna om sin Gud, sitt land, sin familj och sina medmänniskor. Att se det bästa i andra, glädjas åt deras framgångar och vara öppen i sinnet. Att respektera ledare och auktoriteter.
Norris blev också ett annorlunda internetfenomen. Redan 2005 började så kallad “Chuck Norris facts” att spridas – absurda faktoider om stjärnans hårdhet. Det kunde vara sådant som att en kungskobra dog av förgiftning när den bet Norris eller att graniten på Mount Rushmore inte var hård nog för att kunna hamra fram hans ansikte i den. Norris påstods också vara så hård att han inte lyfter sig själv när han gör armhävningar utan trycker ned hela jordklotet under sig.
Norris fortsatte att träna och utöva kampsport till slutet av sitt liv, endast döden kunde besegra honom. När president Donald Trump i dagarna nåddes av dödsbudet fångade han med sorgsen förvåning actionhjältens karaktär med en träffande beskrivning:
“He was a tough cookie!”
***
