Frukta den dag då Jo Nesbø tar död på Harry Hole

Av alla den moderna kriminallitteraturens huvudpersoner finns det ingen som är trasigare, slitnare och mer deprimerad än norske polismannen Harry Hole.

Hittills har det kommit 13 böcker om honom, en alltmer tragisk, alkoholindränkt, färd mot ett troligtvis ofrånkomligt slut.

– Än så länge överlever han, men det gör honom inte starkare. Han blir skadad, han går sakta i bitar. Det fanns ett hopp, men det försvann. Han bränner sitt ljus i båda ändar, säger Jo Nesbø, som skrivit böckerna om Harry Hole.

Det har hittills kommit 13 böcker om Hole, som med rätta blivit bestsellers världen över och som gjort Jo Nesbø till en mycket rik man.

Självfallet har det kommit mängder med propåer om att få filmatisera böckerna, men Jo Nesbø tackade länge nej. När Martin Scorsese hörde av sig och ville medverka till att producera en film baserad på Snömannen, bok nummer sju i serien, tackade Nesbö dock ja. Tomas Alfredson regisserade, det var en stjärnspäckad rollista, men det blev en megaflopp. Uppenbarligen tog producenterna ifrån Alfredson filmen och klippte om den. Det var inte längre en Tomas Alfredson-film.

Nu är det dags för ännu en sväng med Harry Hole i rörliga bilder – nu som tv-serie. Den är producerad av Netflix, heter Jo Nesbo’s Detective Hole och har Tobias Santelmann i huvudrollen. Denna den första serieomgången (det finns en klar cliffhanger i sista avsnittet) baseras på bok nummer fem,Djävulsstjärnan. Hole måste här, vid sidan av att jaga en seriemördare, tampas med sin korrumperade kollega Tom Waaler (Joel Kinnaman). Kampen mot Waaler pågår genom flera av böckerna.  

Få karaktärer i modern kriminallitteratur har lidit så mycket som Harry Hole, och man kan undra hur han har överlevt. Jo Nesbø skrattar.

– Han har haft det hårt, men han är en person som plågas även psykiskt, det handlar mycket om moral, och det som händer honom fysiskt motsvarar det psykiska lidandet.

Jo Nesbøs böcker är mycket våldsamma. Själv säger han att han tonat ner våldet, sedan han i en svensk recension fick kritik för våldsskildringarna i boken Pansarhjärta – där en sinnrik apparat gjorde att offren drunknade i sitt eget blod.

– Jag tänkte efter och insåg att jag hade passerat en gräns där. Sedan dess har jag försökt skriva mindre våldsamt.

I den näst senaste boken, Kniv, gick Harry Holes redan problematiska liv totalt i kras. Boken slutade med att han satt på Gardermoens flygplats och funderade på vart han skulle åka. Den senaste, Blodmåne, börjar med att han är i Los Angeles för att supa sig till döds – när han plötsligt får ett förslag som för honom hem till Oslo igen på ny mördarjakt. Ännu en seriemördare går lös i Norge. Boken slutar med en cliffhanger inför nummer fjorton.

Jo Nesbö säger att han ännu inte vet hur många böcker det ska bli om Harry Hole.

– Jag har en storyline, jag vet hur det ska gå, men inte hur många böcker som ska ta mig dit.

Risken är väl att han kommer att ta livet av sin plågade hjälte. Det har varit nära flera gånger. En av böckerna slutar med att Hole ligger skjuten i huvudet och en råtta funderar över om hon ska börja gnaga sig in i det blodiga såret. Då var jag övertygad om att berättelsen om Harry Hole tagit slut. Så blev det inte – men man fruktar den dag kommer då Nesbö tar livet av honom. Under bokseriens gång har en rad personer som stått honom nära blivit mördade – varför skulle Harry klara sig?

Nesbø skriver också stand alones, böcker som inte hör ihop med Hole-serien. Och han skriver noveller. För ett par år sedan publicerade han samtidigt två novellsamlingar:Svartsjukemannen och Råttön. Temat i de sammanlagt tolv novellerna var hämnd, ofta som ett resultat av otrohet och svartsjuka.

– Jag har ofta skrivit om hämnd – det har varit en ingrediens i alla mina ”stand alone”-böcker. Svartsjuka är en mänsklig känsla som i vår tid inte har någon speciell funktion. Man kan önska att vi hade varit utan den, säger han och fortsätter:

– Förr hade vi blodshämnd och vendettor som decimerade befolkningen på till exempel Island. Men nu kommer det moderna rättsväsendet in. I böcker och filmer finns det hämndfantasier, som tillfredsställer en djupt liggande känsla vi har. Men vilket behov ska rättsväsendet ta till godo? Är det bara ett civiliserat straff vi är ute efter? Olika brott väcker olika känslor i oss. Om någon våldtar och mördar en liten flicka vill någon ha dödsstraff, men inte om det är en 60-årig man som har mördats.

***

Läs även: Förintelse-komedin gör ”Sagan om ringen”-ondska av nazismen

Läs även: Vinporr, action och verbala övertramp