Lena Andersson hade helt rätt

Var oxveckorna okej?  

Blev det grötlunk mot slutet av månaden när korvörena skramlade i botten av portmonnän och krediterna var tömda?  

Många tycker numera att det är oxveckor året om och de fick råd i Svenska Dagbladet i höstas att ge barnen gröt – billigt, mättande, drygt och för den skull också gott. 

Det var Lena Andersson som i en uppmärksammad krönika, apropå ryktet att barn i Sverige var nära svält, rekommenderade föräldrar att koka gröt till barnen för att hålla svälten vid dörren. 

Krönikan föregicks av statistik från skolmatsalar att barn åt mycket på fredagar för att klara helgens snålsoppa och sedan av hunger åt ikapp om måndagen när de kom tillbaka till skolan. Ungar som inte fick mat hemma i helgen. 

Att som Lena Andersson skriva om Sverige i dag som ett Sverige på den tid då jordägare serverade gröt till sina arbetare ständigt och jämt, inte sällan i kombination med paltbröd och saltsill upplevde många debattörer som kränkande.  

Lena Andersson har nämligen fullkomligt rätt i den mening att vi förlorade en stor del av vår kosthushållning den dag vi lämnade gröten och började se ner på den på samma sätt som unga i dag ser ner på saltsill, pölsa, korvkaka, palt och blodpudding. Mat som är mättande, närande, billig och god och som dessutom lite tillspetsat är mycket bättre för miljön än industriproducerade halvfabrikat, vitaminiserade och ångbehandlade sockerstinna flingor, vitt bröd utan näring och sötade juicer producerade för att trigga våra begär och handla mer. Lena Andersson har rätt när det kommer till näring och ekonomi - gröt är billig mat, god mat och som kan varieras i det oändliga. Fattigmat? Nej knappast. 

Jag pratade nyligen med en av landets mesta grötivrare tillika Sveriges främsta bagare, fransman till trots, Sebastien Boudet.  

Han är rasande på industrimaten i allmänhet och spannmålsindustrin i synnerhet 

– Vi odlar mat till kor eller industriellt spannmål på våra bästa åkrar. I båda fallen medför det att vi fullständigt förstör jordarna med konstgödsel och över spannmålsodlingarna sprutar vi bekämpningsmedel som dödar våra pollinerande insekter och använder stråförkortningsmedel för att ändra grödornas växtsätt, allt för att få en så stor avkastning snabbast möjligt och utan en tanke på vad det är vi slutligen får stoppa i munnen, säger han. 

Alltså – om vi utgår från gröten hemma på frukostbordet så kastar den ett strålkastarsken över ekologi, miljö, kemi, glutenintolerans, allergier, självhushållning, krismedvetenhet, ekonomi och storfinans, eller som Sebastien säger, ”det är smutsiga pengar det handlar om”. 

Det är fem multinationella företag som producerar allt utsäde som säljs till svenska bönder. Bönderna odlar på kontrakt och tvingas gödsla sina åkrar efter ett visst schema och bespruta efter ett annat schema och vilka är det som säljer gödsel och gift? Jo, rätt gissat, samma fem multinationella företag som levererar utsäde – det är detta som är vår gröt, det är den sörjan som ligger på vår tallrik om vi nu valt att handla och koka gröten på industrispannmål. 

Förr var det jordägarna som hade makten över människorna, i dag är det storfinansen som har makten över bönderna samtidigt som deras jordar utarmas, ogräsbekämpningen dödar alla småkryp och våra gamla klassiska kornbodar har blivit kolhydratsfabriker på samma sätt som kycklingstallarna har blivit proteinfabriker i ett finansäktenskap som är fördärvligt både för människan och för landet Sverige. 

– Vi behöver en revolution, slår Sebastien Boudet fast i sin nya bok Mjöl (Mondial förlag). 

– Gröt har varit måltidsvara i Norden så länge vi befolkat trakten. Ta tillbaka gröten och laga den på kulturspannmål. Plötsligt öppnar sig en fantastisk palett av olika smaker och olika texturer beroende på om man använder kross från svedjeråg, korn, dinkel, havre eller några av de övriga kultursorterna som nu tas fram av bönder som fattat galoppen. Kulturspannmål är gamla sorter, håller våra jordar friska, tål klimatet och klimatförändringar, säger Sebastien Boudet. 

Strindberg skriver i Hemsöborna att ”rågen stod manshög.” När såg vi manshög råg sist? Rågen förr hade bättre egenskaper och mycket mer smak. För att passa skördetröskor och slippa en massa halm har rågen förkortats en och en halv meter. För att bli industriellt rationell har industrirågen samtidigt förlorat i karaktär och smak. (Gamla sorters ärtor växer två - tre meter höga och är smällfyllda av smak, för att passa tröskorna kortades de genom mixtrande med korsningar ner till 40 centimeter och smakar inte längre så mycket. 

– Gröt på kulturspannmål skulle kunna överbrygga klassfrågor så att inte bara de med trång ekonomi kan äta gröt med väldigt rent samvete, det är gott, det är nyttigt, hyfsat billigt och det är bäst för miljön. Kulturspannmål kräver småskaliga gårdar som går runt med ett eget kretslopp med djur, odling och gödning. Alla ska ha tillgång till smågårdarnas produktion, förklarar Sebastien Boudet. 

Kulturspannmål till gröt är en djungel av sorter, tillagningar och kan också vara svårt att få tag i. Men luskar man lite på Internet så hittar man snart lokala producenter och lokala kvarnar som erbjuder sina tjänster - man kan hitta större producenter i vanliga livsmedelsbutiker också som håller måttet vad gäller ekoodling och rätt hantering.  

Gröt ska inte kokas av manipulerade flingor - gröt är som konst, en god gröt ska ta tid med blötläggning av sädeskrosset under natten och sedan kanske upp till en halvtimmes stilla kokning om morgonen. För att få upp näringsinnehållet ytterligare är råa lingon, blåbär eller äpple ett bra komplement. 

Men varför inte göra ett storkok av gröt. Lägg de klippta grynen i blöt över natten och koka en stor gryta. Håller sig bra i kylen flera dagar och bara att ta fram och värma i en mindre kastrull när andan faller på. Sådan gröt är status!!! 

Så minns jag plötsligt att en god vän till mig som var grötälskare och son till en av ministrarna under Erlander och krävde gröt om morgonen av sin hulda moder, men inte gröt som vi vanliga tänker oss den utan ”uppstekt” i smör. Medan pappan "ministrade" i regeringen stod mamman och först kokade gröt på spisen, lät den kallna och sedan stekte gröten i stekpannan. Där gifter sig gröten med pannkaka och bröd, en stomme i kosthållningen oavsett rik eller fattig. 

Det gick bra för grötpojken som i dag är långt över 70 år fyllda. 

***

Läs även: Därför är skitglassen dödsdömd

Läs även: Surdegsbluffen