För Hasse Olsson handlade affärsjournalistik om människor

”Jag har nog aldrig känt mig så ledsen i mitt yrkesliv som i dag.” Orden kommer via en telefonlinje från Skottland. Rösten är dämpad, nästan sprucken. Det är Hasse Olsson som talar. Datumet är den 16 december 2002. Han har just meddelat redaktionen för Business a.m. i Edinburgh att tidningen läggs ned. 130 människor mister sina arbeten, 300 miljoner kronor har gått förlorade.

I efterhand skulle Olsson kalla det för ett av de mest smärtsamma besluten under hela sin långa karriär i mediabranschen. Han hade mött personalen, anställt den, övertygat den. Och de hade trott på idén om en daglig skotsk affärstidning. Episoden säger något om Hasse Olsson. Om hans starka drivkraft och entreprenöriella ådra. Men kanske ännu mer om den känslighet – och mänsklighet – som fanns där inne under ytan.

Han brukade säga att han vuxit upp lite varstans. Född i Luleå. Uppvuxen i Blekinge. En tid i Bergslagen före studentexamen i Alingsås i Västergötland. Vägen in i journalistiken började i det lilla: referat från mötet i Röda Korsets lokalavdelning i Borås Tidning. Åtta öre raden.

Efter Journalisthögskolan fortsatte karriären via Borås Tidning och vidare till Expressen i Stockholm, en redaktion där tempo och folkbildning gick hand i hand. Det var där han lärde han sig journalistikens grundläggande regel; det finns alltid en berättelse och det finns alltid människor bakom siffrorna och statistiken. Under 1970-talet tog han steget in i affärspressen. Först branschorganet Byggindustrin, sedan Veckans Affärer – då den klarast lysande stjärnan på den svenska affärstidningshimlen – där han var chefredaktör under fyra år.

Drömmen var dock en daglig affärstidning av nordiskt snitt. På Svenska Dagbladet försökte han förverkliga idén i projektet Svenska Handelsbladet. Men tidningen hade ständigt dåligt med pengar och ägarna vågade inte. Då kom telefonsamtalet från Lukas ”Lucke” Bonnier. Lunch på direktörskrogen Teatergrillen. Lucke beställde ett kokt ägg, ett glas vatten och så ställde han en fråga: ville Hasse ta över som chefredaktör för Dagens industri? Svaret kom utan betänketid.

När Hasse Olsson äntrade kommandobrygga på DI 1981 var tidningen fortfarande en osäker och spretig konstruktion, en sammanslagning av flera branschtidningar utan tydlig agenda och framdrift. Förlusterna från starten uppgick till 13 miljoner kronor, framtidstron var begränsad och slitningarna stora. Så han gjorde det som tidningsmän av den äldre skolan gjorde. Slog sig ned mitt på redaktionen. Från tidig morgon till sen kväll. Artiklar diskuterades, rubriker prövades, idéer slipades. Sakta förändrades DI till den dagliga affärstidning han föreställt sig.

Under 1980- och 1990-talen växte Dagens industri till både journalistiskt inflytelserik och ekonomiskt framgångsrik. Upplagan ökade, vinsterna steg och tidningen blev marknadsledande inom svensk affärsjournalistik. Och när Glasnost och Sovjetunionens fall öppnade nya marknader växte en europeisk tidningsgrupp fram. Affärstidningar med DI som förebild startades i Baltikum, Polen och Ryssland. Vid millennieskiftet fanns verksamhet i ett tiotal länder och sysselsatte över tusen människor.

Men trots expansionen behöll Hasse Olsson sin plats på redaktionen i Stockholm. Varje fredag ledde han nyhetsarbetet. ”Veckans bästa dag.”  När reportrarna samlades i sammanträdesrummet Kajutan hade många av dem sparat sina bästa idéer just till den dagen. Mötena började ofta med musik. Evert Taube ur högtalarna. Några ord om barn, familjer och vardag. Han kunde namnen på allas ungar. Därefter började diskussionen om vad som egentligen rörde sig i svenskt näringsliv och hur tidningen skulle ta ut detta till läsarna.

För Hasse Olsson handlade affärsjournalistik aldrig bara om marknaden och pengarna. Den handlade om människor: entreprenörer, rivaler, maktkamper, ambitioner. Och kanske var det därför telefonsamtalet från Edinburgh blev så tungt.

Bakom varje satsning fanns människor som trodde på den. Bakom varje tidning fanns en redaktion. För Hasse Olsson var det alltid där journalistiken började.