Han hade ett ”blått hjärta”

Mats Löfving hade ett ”blått hjärta” sa en kollega strax efter dödsfallet. Det är en hedersbetygelse som betyder ungefär ”en polis av den gamla stammen”, alltså en sådan som definieras av yrket. ”Han har alltid varit polis 24 timmar om dygnet”, beskrev brodern Jan honom.

Ja, Löfving var polis och han såg ut som en polis. Mungiporna neråt, hjässan rakad. Hakan som en granitklippa. Ögonen hårda, uppmärksamma och utforskande. Misstänksamma, rentav? Den svarta tjänsteslipsen till den gammaldags ljusblå polisskjortan omsorgsfullt knuten. Det behövs inte mycket fantasi för att titta på en bild av Löfving och föreställa sig en ensam och okonstlad, korthuggen, lite sträv snut, redo att med tjänstevapnet i vid höften gå ut och hämta in buset. Lite som Mike Hammer i en av Mickey Spillanes klassiker.

Redan som nittonåring antogs Mats Löfving till polisutbildningen. Målmedvetet, steg för steg, inklusive en examen i juridik, gjorde han sedan en karriär som förde honom till posten som chef för Nationella operativa avdelningen och ställföreträdande rikspolischef, den näst högsta pinnen på den långa karriärstegen inom poliskåren. Men när han höll höga poster i Stockholm glömde han aldrig att hans första kommendering var som ordningspolis i hemstaden Norrköping. När kravaller bröt ut förra påsken under Rasmus Paludans koranbränningar var många höga polischefer lediga, men inte Löfving. Ingen var förvånad över att han fanns vid frontlinjen, i vad som kom att beskrivas som ”en krigszon”, och försökte att återställa ordningen.

Han blev känd för en bredare allmänhet när han som chef för Polisregion Stockholm år 2020 på bästa sändningstid i Sveriges Television sade att finns ett fyrtiotal släktbaserade klaner som har kommit till Sverige enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet. De jobbar med narkotika, våld, utpressning och arbetar sig även in styrande politiska församlingar och i föreningsstyrelser. Här myntades begreppet ”klaner vars familjestrukturer innebar att barn från födseln blev kriminella”.

Men Löfvings pliktkänsla och goda omdöme, som hade fört honom så långt, kom sent i karriären att ifrågasättas. Det händer på många arbetsplatser, till och med i bland på en tidningsredaktion, att två människor möts och inleder en relation. Att detta också hände Löfving är inte fastslaget, själv förnekade han den saken. Men rikspolischefens Anders Thornbergs utredare, juristen Runar Viksten, gjorde en annan bedömning och pekade dessutom ut Löfving för jäv i sin rapport när den påstådda flickvännen fick en hög befattning inom polisen. Viksten gav rekommendationen till rikspolischefen att avskeda Löfving eller avskilja honom från hans chefspost. Så skedde. Löfving omplacerades till Rättsavdelningens kansli.

För vänner beskrev Löfving hur många på slutet vände honom ryggen: ”Det här är den jobbigaste situation jag någonsin varit i.” Polisens hr-chef hävdade att Löfving fick stöd från sin arbetsgivare men brodern Jan Löfving sa: ”I den mån någon chef har hört av sig så har det inte varit något genuint stöd utan i syftet att fråga om datum eller årtal. Just det vet jag tog extra hårt på honom.”

För Mats Löfving blev bördan för stor. Den tuffe snuten åkte hem till Norrköping och stängde in sig i lägenheten. Grannarna hörde ett oljud och larmade. Löfving hittades död.

Barnen från ett tidigare äktenskap skrev till Aftonbladet: ”Sorgen över att förlora vår pappa på det här sättet är obeskrivlig. Vi har under hela vårt liv sett honom hantera sin enorma arbetsbörda helt outtröttligt med drivkraften att skapa ett bättre samhälle för alla.”

Och vidare:

”De privata uppoffringar han har behövt göra går ej att sätta i ord. Det lyste i ögonen på honom varje gång han pratade om det operativa polisarbetet. Han vill fånga bovar, inget annat.”