Han var ett socialt geni

Det behövdes mer än en erfaren bankman för att lyckas slå ihop några av Nordens största banker med statliga, vanskötta och krisande svenska Nordbanken. Det behövdes ett socialt geni. Hans Dalborg. 

Han var förresten inte ens bankman, utan direktör i försäkringbolaget Skandia. Dessutom prästson från Dalarna och stundentspexare. Men också ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm efter en avhandling med titeln "Studier i företagslokalisering, strukturutveckling och företagens utvecklingsarbete".

Det var under den tid han deltog i Handelsspexet "Rabalder i Balders mage" han skrev en "egolitär brännvinsvisa" till kampsången Internationalens toner. Raderna gjorde honom berömd. 

Men spexaren blev också känd för sin omtanke. När Dalborg 1997 närmade sig Finlands storbank Merita, hade han nattetid i månader med snäckor i öronen lyssnat sig genom en Linguaphonekurs i finska. Han var en språkbegåvning. Sin militära utbildning gjorde han på tolkskolan och han följde upp det med studier i slaviska språk. Men få hade kunnat tro att han vid första gemensamma styrelsemötet skulle hålla inledningsanförandet på suomalainen. 

Som vd märkte Dalborg senare att på styrelsemötena, som fördes på svenska, var det svenskarna som pratade mest, medan finländarna satt tysta. Han föreslog för den finske styrelseordföranden Vesa Vainio att mötena i stället kunde föras på ett neutralt språk, engelska.

"Jo, nog går det", svarade Vainio. "Då tiger vi på engelska." 

Till konstruktionen med det otympliga namnet Meritanordbanken anslöt sig Unibank i Danmark och Christiania Bank i Norge som senare bytte namn till det smidigare Nordea.

Detta utspelades i en era då bankerna och andra svenska storföretag ofta var indragna i skandaler och skadlig publicitet. Skandia, som Dalborg alltså kom från, var på väg in i ett debacle som blev slutpunkt för mången karriär. Ingen skugga föll på Dalborg. Tvärtom kunde han tillsammans med ordföranden Jacob Palmstierna återuppbygga banken efter kraschen på nittiotalet.

Dalborg har själv i boken Ansvarets sköna börda. Mina år med Nordea beskrivit sina tjugo år i banksektorn och sin syn på ledarskap, möteskultur, fusioner och styrelsearbete. En veteran på Dagens Industri beskrev kontakterna med honom som "sällsynt sympatiska". En kollega inom bankvärlden sa: "Han var enastående social."

En tid efter att Dalborg slutat kom banken i en förtroendekris. Nordea dömdes 2015 till böter om 50 miljoner kronor för sin inblandning i penningtvätt. "Nordeas system har i princip släppt igenom vad som helst", sa Finansinspektionen. Enligt de så kallade  Panamadokumenten hade Nordeas avdelning i Luxemburg från 2004, då Dalborg fortfarande var ordförande, grundat nästan 400 skatteparadisbolag i Panama och Brittiska Jungfruöarna.

Med sin öppenhet och sitt glada sinnelag slapp han också lindrigt ur vad som hade kunnat bli en skandal kring sina bostadsarrangemang. Hans bank köpte en fastighet vid Strandvägen. Dalborg fick en tjänstevåning. När han pensionerades fick han behålla den som hyreslägenhet. Den blev, på svenskt vis, snart en bostadsrätt och för hyresgästerna en god affär.

Hans talang och charm gjorde Dalborg åtråvärd i sammanhang utanför bankernas värld. Han blev kabinettskammarherre vid Kungliga hovstaterna och utsågs till ordförande för Kungliga Operan. Annars satt han gärna vid sitt vattenhål, pråmen Nordens Ljus, när denna låg förtöjd vid Nationalmuseum, tillsammans med sin mentor Björn Wahlström.

Vid mogen ålder och utflyttad till Knivsta började Dalborg att tillsammans med antropologen Gillis Herlitz spela in en podcast – som naturligtvis fick namnet "Vid Mogen Ålder". Podden, som kom upp i åttio avsnitt. Dit bjöds intressanta gäster in för att reflektera kring stort och smått.

Även i sin dödsannons fick Dalborg sista ordet. Den avslutades med vad vännerna beskriver som "en riktig dalborgare". Där stod:

"Hål i huvudet är ingen garanti för ett öppet sinnelag."