”Pengar tas från dig med tvång – kräv att de används rätt”

– När pengar tas från dig med tvång så måste du kunna kräva att de används på bästa möjliga sätt!

Josefin Utas säger det med eftertryck. Hennes titel är ”slöseriombudsman” och uppdraget är att exponera slöseri med skattepengar.

– Och ni journalister måste ta er roll på större allvar, fortsätter hon.

Hon menar att journalister i regel antingen inte vågar, eller inte orkar, vara tillräckligt ansvarsutkrävande.    

– Slöseriet med våra skattepengar genomsyrar stora delar av statsapparaten i dag. Myndigheter har en förmåga att växa ohämmat då de lägger mer och mer resurser på att motivera sitt eget existensberättigande. Ni måste våga ställa ministrar till svars för detta, inte bara nöja er med ett mejlsvar från någon pressekreterare, säger hon.

När jag invänder att många reportrar ofta möter en vägg av kommunikatörer, replikerar hon:

– Men skriv om det då! Berätta för oss hur svårt det är för journalister att nå fram till makthavarna.

Slöseriombudsmannen utses och bekostas av Skattebetalarnas förening och har funnits sedan 2010. Josefin Utas har haft rollen i två år. Bland företrädarna finns namn som debattören Johan Ingerö, moderaternas nuvarande kommunikationschef Martin Borgs och skribenten och debattören Rebecca Weidmo Uvell.

– Jag har stormtrivts i rollen. Det är både spännande och upprörande att få inblick i och kunskap om vart våra skattepengar tar vägen. Men jag har varit SlösO i två år nu och strax är det tid att lämna över stafettpinnen.

Hon antyder att journalistik vore något hon gärna skulle ägna sig åt. En del tror redan nu att hon är journalist.

– Jag skriver regelbundet kolumner och har skrivit otaliga debattartiklar. De granskningar jag gör för SlösO skulle man faktiskt också kunna likna vid journalistik, säger hon. 

Hon är i grunden civilingenjör i kemiteknik och disputerade med en doktorsavhandling när hon var 30 år gammal. Sedan dess har hon arbetat inom läkemedelsindustrin (Astra Zeneca) i sex år och därefter började hon arbeta inom den fackliga sfären, som tjänsteman hos Sveriges Ingenjörer.

Men hon har också arbetat politiskt – som kommunpolitiker för Miljöpartiet i Sollentuna kommun. I dag har hon lämnat partipolitiken bakom sig, men hann innan dess även engagera sig i ett parti som stod långt från Miljöpartiet ideologiskt – partiet Borgerlig framtid, som sedan blev Medborgerlig samling. Varför dessa tvära kast i politisk åskådning?

– Jag tycker inte det har varit tvära kast. Min röda tråd är tydlig, men jag har förstås utvecklats. Jag har alltid varit intresserad av politik. Redan i gymnasieåldern blev jag medlem i Vänsterpartiet. Jag såg upp till Gudrun Schyman, och brann för att alla skulle behandlas rättvist. Precis som många andra unga personer var det vänsterut jag sökte svar på dessa frågor, säger hon.

Josefin Utas fortsatte sitt engagemang i Vänsterpartiet när hon gick vidare till universitetet. Bland annat engagerade folkomröstningen 1994 om EU, eller EG, som det då hette. Hon stod på den EU-kritiska sidan, där hon fortfarande står även om hon inte förespråkar ett utträde ur unionen. Men successivt märkte hon att många av hennes tankar om att uppnå en rättvis värld inte riktigt överensstämde med Vänsterpartiets.  

– Samhällsbygget är ett komplext system där åtgärder i ena änden får konsekvenser i den andra. Vänsterpartiet ville ge människor pengar som inte har så mycket pengar. Jag menar, vem vill inte det? Men de frågade sig mycket sällan varifrån pengarna kommer.

Så småningom sökte hon sig till Miljöpartiet, där hon vid den tiden (omkring 2010) uppfattade att hon kunde få gehör för sina liberala idéer, samtidigt som hon där såg en politik som värnar de svaga och hållbarhet. Dessutom hade MP en tydligt EU-kritisk hållning.

Det ledde till en anställning på Sollentuna kommun. Där arbetade hon med olika politiska uppdrag för Miljöpartiet. Bland annat i miljö- och byggnadsnämnden och utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Men 2016 lämnade hon även Miljöpartiet.

– Miljöpartiet hade förlorat sin liberala och frihetliga ådra och kom att föra en påtvingande politik uppifrån och ner, framför allt när de inträdde i regeringen. Politiken urartade, åtminstone på riksnivå, till att handla om rena symbolfrågor och partiet förmådde inte att föra en sammanhållande systemöverskridande politik.

Miljöpartiet hade dessutom kommit att tappa sin EU-kritiska hållning, något som Josefin Utas blev besviken på.

– Miljöpartiet hade alltid varit kritiska och varnat för den överstatlighet och påtvingande politik som EU mer och mer för. Men i dag verkar de snarare vara för den idén – eftersom de ser sin chans att utnyttja den politiken till sin egen fördel, säger hon.

Och faktum är att Årets slöseri, som utses i en omröstning för allmänheten var just EU:s Coronafond. Den innebär att 750 miljarder euro ska delas ut från EU under sju år – men via lån, vilket skuldsätter medlemsländerna fram till 2058. Sverige bidrar med 150 miljarder kronor, och får tillbaka betydligt mindre.

– Pengar tas från länder med fungerande ekonomier och ges till länder som snarare skulle behöva genomföra reformer än att ta emot fler bidrag.

Just EU-slöseriet har Josefin Utas ett extra stort engagemang för.

– Är det något vi bör hålla ögonen öppna på är det den tilltagande överstatlighet som kommer från EU-håll. Jag ser det som ett begynnande demokratihot för alla Europas länder.

Hon menar att EU är på god väg att bli ett monster som glupskt slukar allt i sin väg – med enda syftet att växa sig större. Sociala pelaren är ett exempel, där EU ska införa en rad tvingande lagar med bland annat lagstadgad minimilön och andra lagar på det sociala området. Ett annat exempel är ”medborgarutbildningen” som planeras införas enligt ett nytt dokument.

­– ”Medborgarutbildningen” har ett enda syfte. Att motivera sitt eget existensberättigande. Där föreslås en låg rad insatser för att främja EU-medborgarnas välvilliga inställning till EU. De går så långt som att föreslå byggandet av EU-monument i varje kommun i medlemsländerna, säger hon.  

Men även det småskaliga slöseriet är något som Slöseriombudsmannen gärna för upp på agendan. Ett av Josefin Utas favoritexempel är konstverket ”Draperad poesi” i Borlänge. Ett konstverk som i mångas ögon ser ut som skräp, och som är placerat i en park alldeles utanför det invandrartäta området Tjärna ängar (se bild nedan).

Borlänge kommun dras med stora sociala problem till följd av bristfällig integration. Det hindrade inte kommunen att satsa drygt en miljon på konstverket. Boverket har stått för resten av kostnaden, till ett sammanlagt belopp på 1,7 miljoner kronor. Men notan till skattebetalarna blir ännu högre då Statens konstråd till ändamålet beviljade ekonomiskt stöd i form av en processledare under två år.

– Har politikerna verkligen kommuninvånarnas bästa för ögonen när de inrättar sådan här konst? De borde tänka på vad invånarna tycker när de tar beslut. Den här typen av synliga slöserier får mest uppmärksamhet. Men det verkligt stora slöseriet pågår bakom kulisserna – den illa fungerande offentliga sektorn och de ogenomtänkta och illa uppföljda utbetalningarna av bidrag, inte minst till föreningar med tvivelaktiga agendor.

Josefin Utas har i sin opinionsbildning under åren varit mycket kritisk till invandringspolitiken och den illa fungerande integrationen, vilken genererar enorma skatteutgifter i dag och inom överskådlig framtid.

– Jag skulle aldrig vilja kalla invandring i sig för ett slöseri. Däremot menar jag att vi har tagit emot alldeles för många flyktinginvandrare i förhållande till vad vi klarar av. Jag började fundera över den frågan redan i Miljöpartiet. Men de förmådde inte svara på frågan hur samhället skulle klara av att ta emot så många de ville och jag drev därefter frågan i Medborgerlig samling, säger hon.

Engagemanget i Medborgerlig samling tog mycket tid och var slitsamt och när Josefin Utas valde en opinionsbildande roll ville hon inte förknippas med något särskilt parti.

Slöseriombudsmannen är inte någon myndighet, borde man inrätta en sådan?

– Det har föreslagits att varje kommun inrättar en kommunal slöseriombudsman. Men jag är skeptisk. Det skulle bara bli dragkamp om en sådan person. Vad som är slöseri för den ena är inte slöseri för den andra. Det riskerar att bli ytterligare en roll där skattepengar riskerar att gå förlorade.

***

Läs även: Sakine Madon: Vi är inne på en farlig väg

Läs även: Miljöpartiets kris: De gröna har grånat