Tvångsblandning nya löntagarfonderna?
De borgerliga och SD målar upp en DDR-framtid med social ingenjörskonst styrd av Socialdemokraterna medan Lawen Redar duckar i busken.
Vill Socialdemokraterna ”tvångsblanda” svenskarna? Eller är det här fråga om en borgerlig smutskastningskampanj av en nödvändig integrationspolitik? ”Tvång” låter drastiskt. Det kan betyda allt från fördrivning eller förflyttning av människor till ofrivillig bussning av skolelever.
De borgerliga och SD målar upp en DDR-framtid med social ingenjörskonst styrd av Socialdemokraterna. Medan arkitekten själv, socialdemokraten Lawen Redar, duckar i busken.
Men vad menar Socialdemokraterna egentligen med blandning? Och vad menar de borgerliga med ”tvångsblandning”?
Svt:s Politikbyrån gjorde ett tappert försök att gå till botten med frågan. Några av landets klokaste politiska reportrar slog sina likaledes kloka huvuden ihop för att bena ut.
Men när det kom till ordet ”tvång” gick de något vilse. Ingen lyckades riktigt sätta huvudet på spiken vad det handlar om. Enligt Socialdemokraternas 42:a partikongress vill partiet åstadkomma integration genom att starta ett statligt fastighetsbolag, ett statligt investeringsstöd och statliga byggkrediter – allt för att skapa billiga hyresrätter.
Socialdemokraterna vill också med hjälp av lagen kunna sätta press på kommuner att bygga mer blandade bostadsområden – det vill säga blandade på det sätt som Socialdemokraterna vill. Det är i ljuset av detta som ordet tvång måste ses. Det är ungefär som begreppet tvångsradio, alltså ett retoriskt grepp för att säga att man tvingas vara med och betala för Sveriges Radio trots att man egentligen är motståndare till Public service.
Det som Socialdemokraterna vill göra osar nämligen 80-talets löntagarfonder lång väg, som ju faktiskt hade kunnat kallas ”tvångsfonder”.
I klartext vill Socialdemokraterna med ovanstående förslag öka beskattningen av en viss del av befolkningen för att pengarna ska användas av en annan del av befolkningen. Livet blir alltså dyrare hos vissa, för att bli billigare hos andra. Pengar ska färdas från den hårt arbetande medelklassen, till att med politisk hjälp och olika krav bygga subventionerade villor och radhus i utanförskapsområden och hyresrätter i dagens villaidyller.
Det är skattebetalarna som ska stå för notan då Socialdemokraterna vill blanda, ungefär som när företagen en gång i tiden tvingades att betala pengar till fackligt styrda löntagarfonder. Men med tanke på hur ineffektiva löntagarfonderna var, är den stora frågan om finansiären av blandningspolitiken – det vill säga medelklassen – vill allt detta?
Låt oss säga att Sverige höll en folkomröstning i ämnet och ett fiktivt Linje 1 föreslog: ”Ja, jag vill få högre skatter så det byggs villor och hyresrätter i bostadsområden där Socialdemokraterna vill.”
Skulle Linje 1 vinna den omröstningen?
Linje 2 i samma folkomröstning skulle de borgerligt styrda kommunerna kunna stå för: ”Nej, det är vi kommuner som ska bestämma över bostadsbyggandet – inte Socialdemokraterna.”
Ovanstående folkomröstning skulle även kunna ha en Linje 3: ”Jag vill att skatten på lönearbete sänks så att fler små- och medelstora företag har råd att anställa människor, eftersom segregationen byggs bort med jobb och utbildning.”
Nu kommer det knappast att bli en folkomröstning om detta. Men det kanske blir en ny löntagarfondsstrid?
Helt klart är det i alla fall, att under 2026 är det upplagt för en stor ideologisk strid i ämnet ”tvångsblandning”.
Johan Romin är militärhistoriker och skribent.
Vill Socialdemokraterna ”tvångsblanda” svenskarna? Eller är det här fråga om en borgerlig smutskastningskampanj av en nödvändig integrationspolitik? ”Tvång” låter drastiskt. Det kan betyda allt från fördrivning eller förflyttning av människor till ofrivillig bussning av skolelever.
De borgerliga och SD målar upp en DDR-framtid med social ingenjörskonst styrd av Socialdemokraterna. Medan arkitekten själv, socialdemokraten Lawen Redar, duckar i busken.
Men vad menar Socialdemokraterna egentligen med blandning? Och vad menar de borgerliga med ”tvångsblandning”?
Svt:s Politikbyrån gjorde ett tappert försök att gå till botten med frågan. Några av landets klokaste politiska reportrar slog sina likaledes kloka huvuden ihop för att bena ut.
Men när det kom till ordet ”tvång” gick de något vilse. Ingen lyckades riktigt sätta huvudet på spiken vad det handlar om. Enligt Socialdemokraternas 42:a partikongress vill partiet åstadkomma integration genom att starta ett statligt fastighetsbolag, ett statligt investeringsstöd och statliga byggkrediter – allt för att skapa billiga hyresrätter.
Socialdemokraterna vill också med hjälp av lagen kunna sätta press på kommuner att bygga mer blandade bostadsområden – det vill säga blandade på det sätt som Socialdemokraterna vill. Det är i ljuset av detta som ordet tvång måste ses. Det är ungefär som begreppet tvångsradio, alltså ett retoriskt grepp för att säga att man tvingas vara med och betala för Sveriges Radio trots att man egentligen är motståndare till Public service.
Det som Socialdemokraterna vill göra osar nämligen 80-talets löntagarfonder lång väg, som ju faktiskt hade kunnat kallas ”tvångsfonder”.
I klartext vill Socialdemokraterna med ovanstående förslag öka beskattningen av en viss del av befolkningen för att pengarna ska användas av en annan del av befolkningen. Livet blir alltså dyrare hos vissa, för att bli billigare hos andra. Pengar ska färdas från den hårt arbetande medelklassen, till att med politisk hjälp och olika krav bygga subventionerade villor och radhus i utanförskapsområden och hyresrätter i dagens villaidyller.
Det är skattebetalarna som ska stå för notan då Socialdemokraterna vill blanda, ungefär som när företagen en gång i tiden tvingades att betala pengar till fackligt styrda löntagarfonder. Men med tanke på hur ineffektiva löntagarfonderna var, är den stora frågan om finansiären av blandningspolitiken – det vill säga medelklassen – vill allt detta?
Låt oss säga att Sverige höll en folkomröstning i ämnet och ett fiktivt Linje 1 föreslog: ”Ja, jag vill få högre skatter så det byggs villor och hyresrätter i bostadsområden där Socialdemokraterna vill.”
Skulle Linje 1 vinna den omröstningen?
Linje 2 i samma folkomröstning skulle de borgerligt styrda kommunerna kunna stå för: ”Nej, det är vi kommuner som ska bestämma över bostadsbyggandet – inte Socialdemokraterna.”
Ovanstående folkomröstning skulle även kunna ha en Linje 3: ”Jag vill att skatten på lönearbete sänks så att fler små- och medelstora företag har råd att anställa människor, eftersom segregationen byggs bort med jobb och utbildning.”
Nu kommer det knappast att bli en folkomröstning om detta. Men det kanske blir en ny löntagarfondsstrid?
Helt klart är det i alla fall, att under 2026 är det upplagt för en stor ideologisk strid i ämnet ”tvångsblandning”.
Johan Romin är militärhistoriker och skribent.
