Torbjörn Elensky: ”Niqab är ett uttryck för hat”

Diskussionen om ansiktstäckande slöjor har satt igång igen sedan Kristdemokraternas på sitt riksting härom veckan beslutat att verka för ett förbud. Lite slängigt kallas det för ”burkaförbud”, men den vanligare variant i Sverige är niqab, den heltäckande svarta slöjan, ofta i kombination med svarta handskar för att verkligen avskärma kvinnan från omgivningen. En del vill utvidga förbudet till all maskering – ingen balaklava och ingen mask på halloween mer då, antar jag. Detta för att undkomma anklagelser om islamofobi. Förbudet kan motiveras med säkerhet, man vet ju inte vem som gömmer sig bakom slöjan, men också med respekt för svenska traditioner: i det här landet visar man sitt ansikte för varandra. Kritikerna till förbud hänvisar till såväl religionsfriheten som den personliga friheten: en kvinna ska ha rätten att klä sig precis som hon vill. Niqab, som upphäver all individualism, blir då ett individuellt val – och ett feministiskt, trots att dräkten är uttryck för synen på kvinnor som andra rangens varelser.

Traditionen att bära niqab är ingen utbredd islamisk företeelse. Den är kopplad till de wahhabitiska och salafistiska väckelser som huvudsakligen utgått från Saudiarabien sedan 1970-talet. När vi ser allt fler som täcker ansiktet med hänvisning till sin tro, såväl som sin individuella frihet – paradoxalt nog – måste vi inse att det inte är någon traditionell fromhet de ger uttryck för, utan en form av religiös radikalism som är nära förknippad med de olika islamiska terrorgrupper som fortfarande är starka i stora delar av främst Afrika och Mellanöstern. Det är också därför flera länder förbjuder niqab – inte minst sådana länder som har en egen, inhemsk religiös tradition som de menar utmanas av den intoleranta variant av islam som niqaben står för. 

I Sudan, där det i skrivande stund pågår ett blodigt inbördeskrig, finns det en inhemsk, tolerant variant av islam, som är starkt påverkad av sufismen. I denna tradition har inte ens huvudduk, hijab, tidigare varit påbjuden och niqab var något helt okänt. Men sedan slutet av sjuttiotalet har saudisponsrade moskéer och organisationer bidragit till att göra den allt vanligare. Liksom på flera andra håll – som Indien och Bangladesh – är det också i Sudan gästarbetare som tillbringat några år på den arabiska halvön som för med sig de arabiska traditionerna när de flyttar hem igen. Uppemot ett halvdussin salafistiska grupper verkar numera i Sudan. Niqaben är det tydligaste tecknet på deras inflytande. Alla salafister är inte terrorister, naturligtvis, men alla är intoleranta och de bidrar till ett hårdare samhällsklimat, i vilket kvinnors friheter avvecklas och mänskliga rättigheter villkoras av religionen.

I det likaså majoritetsmuslimska grannlandet Somalia förbjöds niqab 2013. Kvinnor som går ut med ansiktet täckt får slöjan avdragen och ges dryga böter. Där är niqaben kopplad till terrorgruppen al-Shabaab, som kontrollerar stora delar av landet och som regelbundet begår terrordåd i de områden de inte behärskar. Flera andra afrikanska länder – inte sällan med islamisk majoritetsbefolkning och egna, vanligtvis mera toleranta traditioner – med kopplingar till sufism och inhemska förislamiska trossystem, har också förbjudit denna symbol för wahhabistisk och salafistisk intolerans. 

I Centralasiens tidigare sovjetrepubliker, som alla har islamiska majoritetsbefolkningar, är niqab och burka förbjudet på de flesta håll. Både med hänvisning till säkerheten och för att skydda de inhemska traditionerna. Kirgisistan är det senaste landet som införde förbud så sent som i februari i år. Där är inte niqab eller burka uttryckligen förbjudna, utan ansiktstäckande plagg över huvud taget. Men det är i grund och botten den religiösa och politiska radikalismen som representeras av niqaben som man vill åt.

I Europa är det flera länder som förbjudit niqab helt, som Danmark – medan andra förbjuder det i vissa sammanhang, som offentliga byggnader, i lokaltrafiken och så vidare. Ett exempel på det senare är Norge. Samtidigt förekommer allt fler influencers och tiktokare som gör allt för att normalisera och sprida niqaben. Naiva västerländska företag använder dem rentav ibland i sin reklam, för att de helmaskerade tjejerna uppfattas som edgy, utmanande nästan på ett lite punkigt sätt. Den saudiska rapparen och komikern Amy Roko, som vill normalisera bärandet av niqab, har använts i kampanjer av såväl jeansmärket Levi’s som sportskotillverkaren New Balance. I Sverige har vi influencern Inas Alhamwi, med över 150 000 följare på Instagram, som numera alltid framträder med helt täckt ansikte.

Det går inte att förbjuda åsikter, men det går att se till så att de får så lite svängrum som möjligt. Folk kan inte hindras från att tänka hatiska, rasistiska och våldsamma tankar, fantasin är ju fri. Inte ens avståndstagande från den svenska staten kan förbjudas, på grund av att vi har yttrandefrihet såväl som samvetsfrihet. Men det går att förbjuda vissa uttryck, som hets mot folkgrupp och direkta personhot. Det går också att förbjuda symboler som uppfattas som hatiska och hetsande, med hakkorset som det mest kända exemplet.

Niqab är inte bara ett klädesplagg utan också en symbol för avståndstagande från allt det den västerländska kultur- och idétraditionen står för. I sina extrema yttringar är den direkt kopplad till terrorgrupper, som ISIS och al-Shabaab. Vi har otroligt få invandrare från Gulfstaterna och Saudiarabien, som skulle kunna hänvisa till att det är deras tradition att täcka ansiktet. Och de från annan muslimsk bakgrund som idag tar steget att bära niqab gör det för att de tar avstånd från Sverige, vårt system, demokratin och de mänskliga rättigheterna. När de hänvisar till fri- och rättigheter de inte själva tror på, för att försvara sin rätt att vara intoleranta, bör vi komma ihåg detta. Och visst, de föregivet religiösa plaggen niqab och burka borde helt kunna förbjudas, helt enkelt för att de är uttryck för ett hat som skadar våra samhällen och som i förlängningen utgör ett hot mot oss alla. Det måste gå att säga detta, utan att tvingas att hitta på några principiella, bredare förbud mot alla typer av masker: Niqab är ett uttryck för hat.

Torbjörn Elensky är författare och kulturskribent. 

***

Läs även: Niqab inte klädsel utan kvinnofängelse

Läs även: Niqab och burka – ett kunskapsmässigt missfoster i frihetens namnhttps://www.fokus.se/sticket/niqab-och-burka-ett-kunskapsmassigt-missfoster-i-frihetens-namn/