Partiledarna skrämmer bort väljare

Allt fler väljare säger att partiledaren spelar stor roll när de ska rösta – men inte nödvändigtvis på ett bra sätt.

Text:

Bild: TT

Partiledarna blir allt viktigare i svenska val. De väger fortfarande inte tyngre än sakfrågor och ideologi, men att väljarna gillar partiledaren blir sakta men säkert en alltmer avgörande faktor, visar SVT:s vallokalsundersökningar. Trenden har pågått hela 2000-talet, berättar professorn i statsvetenskap Henrik Ekengren Oscarsson vid Göteborgs universitet.

En orsak till utvecklingen är att de politiska avstånden mellan partierna krymper. Om partiernas sakpolitik blir för likartad ser sig väljarna om efter andra avgörande faktorer. Något som då lätt hamnar i blickfånget är partiledarna – inte minst för att de så ofta får mediernas uppmärksamhet. Även det mediala intresset har ökat de senaste decennierna enligt Oscarsson.

– I någon mån får partierna förstås skylla sig själva. De bidrar ju genom att hela tiden lyfta fram partiledaren. Ofta överskattar de själva väljarnas intresse för partiledaren – det är lättare att minnas de gånger en partiledare har fungerat som sänke eller röstmagnet än att minnas alla gånger partiledaren inte spelat någon roll, säger han.

Kanske är det alltså frågan om en självförstärkande spiral: partierna lyfter fram partiledarna för att de tror det är vad väljarna intresserar sig för, och väljarna reagerar med ett ökande intresse för partiledarna.

Det finns stora skillnader mellan partierna. Hela 48 procent av Sverigedemokraternas väljare uppgav att Jimmie Åkesson var en viktig faktor bakom deras partival 2022, vilket slog Fredrik Reinfeldts tidigare rekord. I andra änden av skalan finns Miljöpartiets språkrör, som bara var betydelsefulla för mindre än var tionde MP-väljare. Oscarsson tolkar det som en konsekvens av att de delar på rampljuset, turas om att ta debatter och tala i Almedalen.

– Miljöpartiet har i alla år handikappat sig självt, både i våra sympati- och popularitetsmätningar och i förtroendemätningar. Språkrören ligger alltid lägre i politiskt förtroende än de borde göra med tanke på partiets storlek. Ett skäl är att det är svårare för två personer i ett litet parti att bli allmänt kända.

Men även för partier med populärare partiledare innebär partiledarfokuset ett problem. Människor har väldigt olika preferenser när det gäller personlighet och utstrålning. Med andra ord: det är lättare att samla folk kring ett politiskt program eller en ideologi än att samla dem bakom en partiledare.

Faktum är att det är vanligare att partiledaren driver väljare bort från ett parti än lockar dit dem. I Göteborgs universitets mer omfattande valundersökningar (ej att blanda ihop med vallokalsundersökningarna) tillfrågas partibytare varför de bytt parti. Omkring var tionde nämner ledaren för partiet de övergav.

– Partiledarna har en större push-effekt än pull-effekt. Det är lätt att bli sned på en viss partiledare, det räcker att den hamnar lite snett i en debatt eller kläcker ur sig en groda. Har man då byggt in en väldigt stark association mellan personen och partiet gör det partierna väldigt sårbara, säger Oscarsson.

Partiledarfokuset sätter press på partiledarna och gör partierna mer sårbara. Men inte nog med det: Ju mer rampljus som upptas av partiledaren, desto mindre finns över för sakfrågor och ideologi.

***