Seger över Ryssland är den enda vägen till fred

Om Ryssland vinner är Ukraina inte slutpunkten för dess imperialistiska ambitioner. Därför behöver FN gå in i Ukraina.

Ryssland är nästan det enda landet i världen som efter Berlinmurens fall 1989 med krig har erövrat andra länders territorier. Georgien, Ukraina. Först Krim 2014 och nu försöker de ta hela landet.

Den ryska diktaturen skyr inga medel och respekterar inga internationella avtal eller lagar. I de områden som ockuperas stoppas utredningarna av krigsförbrytelser såsom våldtäkter, mord och kidnappningar. Ockupationstrupperna sopar igen spåren och förstör bevis. Invånarna berövas sina mänskliga rättigheter som yttrandefrihet eller att välja sina företrädare. Övergreppen fortsätter.

När och hur ska detta vanvett upphöra? Hur ska vi kunna nå fred?

Ryssland har gjort det helt klart att målet är att Ukraina skall upphöra att existera som nation. Den ukrainska kulturen skall utplånas, det ukrainska språket skall inte få finnas. Många säger att Ryssland inte får vinna, men inget om hur de ska stoppas.

Från flera håll hörs förslag om att man måste förhandla om fred. Genom att Ukraina ger upp territorium kan Ryssland fås att lägga ner vapnen och människoliv sparas. Dessa förslag avvisas av den ukrainska regeringen och det ukrainska folket.

För det första vet man att Ryssland inte håller ingångna avtal.

För det andra, och det viktigaste: När personer utanför Ukraina talar om att ge upp territorium låter det som att det handlar om lite mark. Men i Krim-, Donetsk- och Luhansk-regionerna bor cirka 10 miljoner människor.

Vilket land i världen skulle vara berett att offra 10 miljoner av sina invånare som skulle tvingas leva i ofrihet under en diktatur med det uttalade målet att utplåna deras kultur?

Fred kan endast uppnås genom att Ryssland upphör med sitt angreppskrig. För att det ska ske måste Ukraina ges så mycket militär kraft att de kan tvinga de ryska trupperna ut ur landet. Inte om flera år utan NU.

Eller så måste de demokratiska staterna gå samman i FN:s generalförsamling och besluta om en fredsframtvingande insats. Detta är fullt möjligt och nödvändigt. FN-insatsen i Sinai 1956 beslutades i generalförsamlingen efter att Storbritannien och Frankrike lagt sitt veto i säkerhetsrådet på samma sätt som Ryssland i dag lägger sitt veto i säkerhetsrådet. Världen kan agera – om den vill – genom att i stället fatta beslut i FN:s generalförsamling.

Den estniska statsministern Kaja Kallas har uttryckt det så här: Det estniska försvaret behövs bäst i Ukraina. Och jag tror hon har rätt. För ett Ryssland som tillåts vinna kriget är Ukraina ingen slutpunkt för dess imperialistiska ambitioner. Samma ryska juridiska instans som på falska grunder påstod att Krim på ett olagligt sätt blivit del av det självständiga Ukraina – vilket motiverar Rysslands ockupation av Krim – har börjat undersöka om inte också de baltiska staternas självständighet har tillkommit på olaglig väg.

Det räcker inte med att riksdagspartierna i Almedalen upprepar hur hemskt kriget är och hur viktigt det är att stödja Ukraina. Sverige måste hårt och konsekvent driva en politik i EU och FN som syftar till att tvinga Ryssland ut ur Ukraina. Läget är nu kritiskt och de närmsta veckorna kan vara avgörande för vilken framtid Europa går till mötes.

Antingen går vi en mycket mörk framtid till mötes om Ryssland tillåts vinna. Både Ryssland och andra diktaturer runt om i världen ser då att angreppskrig kan löna sig, som historikern Peter Englund uttryckte det på en av ”Stoppa Putins krig mot Ukraina”:s manifestationer utanför den ryska ambassaden i Stockholm. Men om Ryssland misslyckas och tvingas ut ur Ukraina, skapar vi en helt annan framtid. En framtid där militära invasionsäventyr kommer betraktas som självmordsuppdrag.

Visst finns det risker förknippade med ett ryskt nederlag. Men ett Ryssland som tillåts fortsätta är mycket, mycket farligare. Ju längre vi väntar desto svårare kommer situationen bli också i den övriga världen med livsmedelskriser och därpå följande inbördeskrig och flyktingströmmar, energikris med ökande arbetslöshet och fortsatt ekonomisk stagnation.

  • Svenska vapen behövs bättre i Ukraina – öka svenskt vapenstöd nu utifrån de behov Ukraina uppger att de har.
  • Öka sanktionerna mot Ryssland – stoppa all import av olja och gas nu.
  • FN:s generalförsamling kan besluta om en fredsframtvingande intervention. Sverige måste omgående driva detta i EU och FN. Och Sverige måste deklarera att vi ska medverka.
  • Ukraina måste ges ekonomiskt och humanitärt bistånd så att samhället klarar sig igenom kriget.

***

Lars Ångström är f d ordförande i Svenska Freds, f d miljöpartistisk riksdagsledamot (1998–2006), och en av initiativtagarna till ”Stoppa Putins krig mot Ukraina”.

Text:

Toppbild: Francisco Seco / AP