Reinfeldt har rätt – integrationen är inget misslyckande

I Sverige finns det bara plats för en sanning i taget. Just nu är den sanningen att integrationen har misslyckats. Men så enkelt är det inte.

Visst, Reinfeldt var väldigt tydlig i intervjun i Dagens Nyheter nyligen med att han inte ville lägga sig i valdebatten. Och jag förstår honom precis. Ändå lyckades Fredrik Reinfeldt förmedla något av det viktigaste hittills i denna valrörelse. En fri, egen tanke som går emot strömmen.

Det är inte alltid lätt att hålla fingrarna borta som före detta politiker. I likhet med Fredrik lovade jag mig själv att avstå från att kritisera från sidlinjen. Eller som jag brukar uttrycka det, ”undvika att skriva bittra debattartiklar och säga att partiet förlorat sin själ”.

Jag är osäker på om jag lyckats helt i denna ambition. Fredrik Reinfeldt har varit snäppet bättre.

Men så gjorde han det till slut. Vi kan bara tacka och ta emot. Fredrik ställde alltså upp på en intervju med Dagens Nyheter och kommenterade samhällsdebatten. Med några få ord lyckades han ifrågasätta rådande sanningar och en del av grundidén i högerpartiernas valkampanj.

”Sverige ska inte köpa bilden av att vi är det misslyckade exemplet”, sa den tidigare statsministern angående invandrings- och integrationsdebatten. Därefter lade han ut texten om hur beroende vi är och kommer att vara av att människor invandrar till Sverige, inte minst inom den bransch han nu företräder, nämligen besöksnäringen.

Han kritiserade också indirekt den polariserade debatten och misstänkliggörandet av vissa grupper av människor, eftersom det undergräver tilliten i samhället, vilket är ett problem i sig självt.

I dagens samhällsdebatt är Fredrik Reinfeldts åsikt om invandring och integration tragiskt radikal inom en bred del av det politiska spektrumet. Detta trots att han bara står för samma sak som för åtta år sedan. Ibland blir man radikal av att stå kvar på samma position när andra flyttar på sig.

Att en tidigare statsminister och partiledare för ett högerparti säger detta är betydelsefullt av två skäl.

Det första skälet är att det finns många människor på högersidan i svensk politik som inte känner sig hemma i det kalla, hårda Moderaterna som Ulf Kristersson har skapat, och dessa behöver allt stöd de kan få. Fredrik Reinfeldt visar att det finns kvar en borgerlighet som faktiskt tror på människan. Det är viktigt.

Det andra skälet är ännu viktigare, nämligen att han vågar stå för en obekväm åsikt, gå emot strömmen och ifrågasätta den rådande samhällsbilden.

Vi har matats i många år nu av bilden att Sveriges integration är usel. Vi läser nyheter om gängkrig, våldsbrott, skjutningar och kriminalitet kopplat till områden med en hög andel invandrade. Detta är väsentliga samhällsfrågor, problem som måste lyftas och hanteras. Men det är inte den enda sanningen om integrationen.

En annan sanning är att de flesta människor som invandrat är väl integrerade i Sverige. Att vår gemensamma ekonomi och välfärd är och kommer att vara beroende av dem som flyttat hit från andra länder. Det är en sanning att många är oerhört tacksamma att ha fått en fristad här undan förtryck och förföljelse, och att de allra flesta människor som kommer till Sverige tar till sig av svenska värderingar.

Men i Sverige har vi bara plats för en sanning i taget. Och just nu är den sanningen att integrationen har misslyckats.

Låt mig dra parallellen till skoldebatten.

Under första decenniet av 2000-talet spreds en kraftigt negativ bild av svensk skola. Det skrevs en stor mängd artiklar om olika problematiska händelser kopplade till skolan. Problemen var på riktigt, men som helhet skapade de bilden av att hela skolan var i kaos. Mätningar visade att en majoritet föräldrar upplevde sina egna barns skola som mycket bra, men samma majoritet ansåg att ”den svenska skolan” i stort var katastrofal, då detta var den då rådande sanningen.

Det sägs om oss svenskar att vi är konsensusinriktade och konflikträdda. Vi kan absolut byta åsikt, men då ska vi helst göra det alla samtidigt. Och ve den som ifrågasätter när vi väl hittat en ny bekväm ståndpunkt. Som om Nato.

När väl ett perspektiv, en version av sanningen, etablerats så väljer få politiker att ens försöka vända perspektiven och ifrågasätta. I stället anpassas budskapet, det egna partiets verklighetsbeskrivning och lösningar till den sanning som råder.

Jag tror det är farligt i längden. Vi behöver ifrågasättande, även av de perspektiv jag själv gillar. Vi behöver fler som Fredrik Reinfeldt för att få en mångsidig debatt.

Annars är risken att vi i slutänden löser fel problem på fel sätt.

***

Maria Wetterstrand är tidigare språkrör (2002–2011) och riksdagsledamot (2001–2011) för Miljöpartiet de Gröna. I dag är hon vd på Miltton Europe, en public affairs-byrå i Bryssel, samt grön samhällsdebattör och skribent.

Text:

Toppbild: TT