30 minuter som familjeterapi

I min radhusbarndom på 70-talet fanns ett syskonpar där den äldre systern avskydde sin lillebror. Storasystern hade satt upp dödskallelappar på masonitdörren in till sovrummet, med en ritad kniv där blodet droppade. Lappen betydde att lillbrorsan absolut inte var välkommen in, inte ens om han knackade. Storasystern brukade hålla för näsan när hon gick förbi oss, där vi satt och spelade något brädspel. I vuxen ålder berättade kompisen: ”Ja du vet, syrran och jag, vi gick ju aldrig riktigt ihop i barndomen. Men nu, nu har vi faktiskt börjat på en familjeterapi.”

Det är så det känns när Nooshi Dadgostar tar plats i SVT:s 30 minuter för en halvtimmes grillning hos Anders Holmberg. Det här är en familjeterapi vi tittar på.

”Terapeuten” Holmberg försöker jämka och lirka. Är det inte bättre att avstå ministerposter och få igenom massor av politik än att Andersson vänder sig högerut” försöker han.

Finns det en öppning kanske?

Nooshi Dadgostar svarar i stället med att utnämna Centerpartiet till partipolis, och samtidigt förklara: ”Vi är ingen partipolis som säger nej till andra”. 

Alltså: Det är de andra det är fel på. Solklart.

Familjeterapin tycks alltså vara fastlåst. Ingen ser i dagsläget ut att vilja kompromissa eller bjuda till. Det är iskallt ute nu i februari men det tycks vara ännu kallare på vänsterfronten i politiken.

Varför vill ens Nooshi sitta i en regering där hon är högst ovälkommen, undrar man som tittare.

Men i 30 minuter ser Nooshi Dadgostar lika villig ut att byta position som en Buddha-staty. Hon kommer inte att ingå i något nytt januariavtals-liknande upplägg. Hon är till och med beredd att låta det hela gå till nyval. Det är all or nothing – regering eller inget. 

Centerpartiets Thand Ringqvist har förklarat att Centerpartiet aldrig någonsin kommer släppa in Vänsterpartiet i någon regering. ”Vi är garanten för …” är hennes mantra.

Det är hårda, avvisande ord. Hur backar man från det?

Och Magdalena Andersson har ägnat veckan åt att klistra upp sin variant av dödskallelapp mot lillasystern Dadgostar: ”Vänsterpartiet skadar de rödgrönas chanser att vinna valet och V:s krav försvårar samtalen om ett regeringsskifte” menar hon.

Nooshi Dadgostar låter alltså som ett utestängt småsyskon, men säger till terapeut Holmberg:

”Jag är lite besviken för vi har valt Magdalena Andersson som statsministerkandidat men att hon inte väljer oss är bekymmersamt, tråkigt, sorgligt.”

Så, vad händer nu?

Ska vänstersidan försöka sig på ett besök på Tidö slott kanske och ha lite whiskey-provning? Eller ha en turnering rundpingis med efterföljande AW?

Låter inte troligt.

Kanske får vänstersidan i stället ta hjälp av en skicklig HR-konsult, en expert på det här med bråkande kollegor. Ett samtal där alla får tala ut och ge sin bild, där det finns tydliga samtalsregler om att inte avbryta varandra, där man måste lyssna, men absolut inte gå till personangrepp. Där var och en får ge sin bild av situationen och att terapeuten med hjälp av samtalssvaren försöka jämka ihop en gemensam bild av problemet, och lösningen.

Så som opinionsläget ser ut nu, där vänstern leder över högern, kommer det annars bli nyval oftare än vad PostNord orkar dela ut post.

Hur gick det då med syskonparet som avskydde varandra? Jag tror de senare bröt med varandra. Och kanske var det lika bra det.