Åkesson snart Tidös statsministerkandidat

Ulf Kristerssons kombinerade arbets- och lunchmöte med Tidöparterna i bostaden i Strängnäs blev ingen framgångssaga för statsministern i opinionen.

Den som fått en skjuts uppåt är Jimmie Åkesson. SD:s toppnotering i december är 23,7 (+2,7) procent i Novus jämfört med 17,6 (-1,8) för M.

I Demoskops förtroendebarometer nafsar Jimmie Åkesson också S-ledaren Magdalena Andersson i hälarna med 42 procent mot 45 avseende vem som har som ganska eller mycket stort förtroende bland väljarna. Ulf Kristersson sladdar på 38 procent.

Förändringarna mellan enskilda mätningar kan vara små, däremot är trenden otvetydig. Kristersson tenderar att halka efter undan för undan. Åkesson knaprar in på Andersson allt eftersom. I augusti 2023 noterade Andersson 59 procent i förtroende mot 31 procent för Åkesson. Nu är det närmast dött lopp.

För SD:s belackare är decembersiffrorna inte vad man hade önskat sig. Försöken att med röda linjer isolera partiet från politiskt inflytande har visat sig ha en motsatt effekt än den avsedda, om man ser till hur partiets tillväxtkurva utvecklats. Trots – eller tack vare – det envetna avståndstagandet har SD fortsatt öka i det ena valet efter det andra, från 2,9 procent 2006 till 20,5 i det senaste 2022, i genomsnitt med 3,8 procent i Åkessons fem riksdagsval.

Så vad händer nu, i det lite längre perspektivet?

I kristallkulans sken kan man utan större fantasi föreställa sig att Tidöpartierna förlorar valet 2026 och att Magdalena Andersson återkommer som statsminister, antingen med en S-regering i minoritet eller i någon form av koalition med MP, C och V. Liberalerna åker ur Riksdagen medan SD noterar ett sjätte segerval på raken. 

Fyra års rödgrön röra ovanpå det är ingen vild gissning med tanke på den inbördes splittringen mellan partierna på vänsterkanten. Under tiden kan man tänka sig att det största oppositionspartiet gynnas av situationen och fortsätter att växa sig allt starkare.

Inför valet 2030 är konsekvensen att den politiska kartan har ritats om i grunden. SD sniffar på 30-procents strecket i opinionsmätningarna och siktar på det sjunde raka segervalet. Med M och KD får SD majoritet i flertalet opinionsmätningar.

Samtidigt har Magdalena Anderssons stjärna dalat. S kämpar för att behålla distansen till 25-procentsstrecket. C och MP stångas med fyraprocents-spärren. Även V tappar mark och gör desperata utspel om att avskaffa den privata äganderätten.

I maj 2030 bjuder Jimmie Åkesson hem övriga Tidöledare till bostaden i Sölvesborg. Han har just firat 25 år som partiledare. Ingen har suttit längre än så. Klassiska S-ledare som Tage Erlander och Per Albin Hansson fick ihop 23 respektive 21 år. Åkesson ser framtiden an med tillförsikt och har inga planer på att sluta.

Med tanke på att SD är det klart största partiet i regeringsunderlaget till höger och större än M och KD tillsammans har de båda andra Tidöpartierna fallit till föga och accepterat SD-ledaren som statsministerkandidat. I annat fall har Åkesson precis som vanligt hotat med att gå i opposition.

Med statsministerposten bekvämt inom räckhåll serverar Jimmie Åkesson köttbullar hemma i köket under glada tillrop från övriga deltagare. Runt bordet sitter även KD:s Ebba Busch och M:s Gunnar Strömmer som tog över när Kristersson hade gjort sitt efter den bittra valförlusten 2026.

På menyn står också ett gemensamt valmanifest: Tidö 3.0. Innehållet bär i högre grad än tidigare SD:s politiska prägel, bland annat ska public service slås samman till ett bolag med halverade anslag och en styrelse tillsatt av regeringen. Som ordförande har Åkesson tänkt sig sin mångårige stabschef Linus Bylund.

Under valnatten i september 2030 står det klart att Tidöpartierna samlar egen majoritet i Riksdagen med god marginal. Därmed är resten en formalitet. Jimmie Åkesson väljs till statsminister på första försöket i partiets historia.

Vid den efterföljande presskonferensen är Åkessons besked att han siktar på minst två mandatperioder i Rosenbad. Under tiden tänker han göra SD till Sveriges statsbärande parti. 

Innan det här har hänt i verkligheten kan SD:s motståndare i andra partier välja att lägga om kursen och ta den hårda striden i sakfrågorna, och i övrigt behandla partiet som ett bland andra och acceptera principen om alla rösters lika värde. 

Det kan inte gärna gå sämre än hittills. Om man tragglar vidare på den inslagna vägen kan Jimmie Åkesson mycket väl vara Tidöpartiernas statsministerkandidat i valet 2030.