Är ”SD-regeringen” Felicias ansvar?

Melodifestivalen är äntligen slut och en vinnare har korats: Felicia. Hon som tidigare var ”Fröken Snusk” och sjöng om olika sätt att kopulera på, är nu en folkkär och rumsren artist. Och inte bara det, hon är tydligen även en ny expert på Israel-Palestina-frågan. 

I segerintervjuerna efter Mello-vinsten fick hon frågor om Israels medverkan i Eurovision och sa då att hon inte tyckte Israel borde få medverka, och att hon nu ska åka till Wien för att se till att Israel inte vinner. 

Det har blivit en sport för landets redaktioner att med lägsta möjliga tröskel tråckla in Israel-hatiska röster i spalterna, på de mest märkliga ställen. I Mello-sammanhanget har duon Medina fått liknande frågor om Israels medverkan, detta eftersom sångarna har någon sorts bakgrund i Mellanöstern eller närliggande område.

Alla dessa artister anser alltså att israeliska artister ska bojkottas och få arbetsförbud, och brottet är vadå? Att Israels regering försvarar sitt land efter en omfattande massaker och efter det att en islamistisk diktatur försöker skaffa sig kärnvapen i syfte att förinta landet? Får man inte försvara sig mot islamister?

Men även om Felicia och Medina tycker det, att islamister ska vinna världsherravälde, så är det ju ändå konstigt alltihop. Israels artister sitter ju inte i Israel regering.

Har Medina och Felicia ansvar för vad den svenska regeringen har för sig?

Är det numera alltså legitimt att bojkotta Felicia med hänvisning till ”SD-regeringen”, att ”Jimmie Åkesson sänker skatten för sig själv”, att Sverige har en ”omänsklig migrationspolitik”, att ”bebisar i Skåne torkas med sträva tvättlappar” och att Agda i Eskilstuna inte har ”råd att köpa pizza på söndagen”. Det är ju sånt som den svenska regeringen blir anklagad för. Förutom då även för att kulturen och museerna och folkbildningen och civilsamhället ”slaktas”.

Allt är Felicias fel.

Felicia borde omgående ställas mot en vägg med Sveriges samlade journalistkår mot sig och få försvara sig mot detta och om hon själv inte kan svara – eller kanske tycker att det finns en viss vits med att människor som arbetar får behålla i alla fall en liten del av kakan – ja då måste hon löpa offentligt gatlopp, bojkottas, få en dumstrut på huvudet, få leva med öppet hot om lynchning. Och säkerhetsvakter dygnet runt. 

Ja, det är ju det israeliska artister får, oavsett om de är för eller mot, eller kanske inte har någon åsikt alls, om det egna landets regeringspolitik.

Bäst vore om Felicia, de israeliska artisterna och alla andra medverkande får slippa frågor om politik och i synnerhet utrikespolitik. 

Och så kan Eurovision vara det som Eurovision är, nämligen en musiktävling.

Johan Romin