Bondfångeri i elbranschen

Flera elbolag höjer elnätsavgifterna rejält nästa år. Vattenfall höjer sin nätavgift med 14 procent och det är inte – om någon nu trodde det – för att finansiera vd Anna Borgs lön på drygt en 1,5 miljoner kronor i månaden. Det är åtminstone inte vad Vattenfall anger i utskicket till sina kunder.

Nej, höjningen ska gå ”till att underhålla, förbättra och bygga ut elnätet för att öka driftsäkerheten och möjliggöra ett mer elektrifierat samhälle”. Förra årets vinst på drygt 33 miljarder kronor räcker alltså inte.

Det här sticker förstås i ögonen på hederligt folk, och säkert på en del annat folk också. Elnätsmonopolet gör nämligen dessa prishöjningar extra komplicerade – man är bunden till sin elnätsleverantör och får vackert acceptera alla höjda avgifter , annars stängs elen av.

Nu finns förvisso en tillsynsmyndighet som ska säkerställa att monopolet inte missbrukas, men Energimarknadsinspektionen har i domstolsavgöranden visat sig tandlös när det gäller reglering av bolagens avgifter och elbolagen kapitaliserar fullt ut på detta.

Till i år höjdes elnätsavgifterna med i snitt 10,6 procent, men uppenbarligen räckte inte dessa höjningar, elbolagen fortsätter höja sina avgifter nästa år också. Det är ingen vågad gissning att vi får se höjningar även 2027.

I fallet Vattenfall sticker beteendet förstås extra mycket i ögonen. Borde man inte kunna kräva mer av ett företag som är helägt av staten? Bortsett från att mjölka så mycket som möjligt från elnätsavgifterna, har DN även rapporterat om hur bolaget använder tveksamma metoder för att tvinga in kunder i långa bundna avtal rörande elhandel.

Detta fick jag själv erfara när jag för några år sedan tvingades på en höjning av mitt fasta pris på över 500 procent. Vattenfall menade att jag tackade nej för sent – trots att jag hörde av mig tre veckor innan avtalet skulle träda i kraft. Det finstilta sa att jag skulle ha tackat nej minst en månad innan avtalet började gälla, genom att inte göra det hade jag bundit mig ett år till ett pris som alltså var fem gånger högre än mitt tidigare avtal. Förfarandet andas bondfångeri, eller socialdemokratisk lotteriverksamhet, om ni så vill.

Förra året delade Vattenfall ut sju miljarder i vinst till sin ägare, med det i beaktande får man nog säga att de höjda nätavgifterna är rätt magstarka. Nu är ägaren förvisso svenska staten, men för att tala med Leif Östling: Vad fan får vi för pengarna?

Ja, när det gäller eldistributionen är väl svaret: inte mycket alls i nuläget. Stamnätets flaskhalsar skapar fortfarande enorma regionala prisskillnader. Visst satsas det på att bygga bort dessa flaskhalsar men det tar tid, först 2040 räknar Svenska kraftnät med att ha höjt överföringskapaciteten från dagens 7300 Megawatt till 10 000 Megawatt. Enligt Svenska kraftnät räcker dock inte denna åtgärd, det behövs även mer elproduktion i södra Sverige för att komma till rätta med problemet.

Som grädde på moset kommer vi till vintern inte heller att ha någon effektreserv att förlita oss på, något som enligt Svenska kraftnät beror på ”Utformningen av den […] EU-gemensamma elmarknadsförordningen och EU:s statsstödsregler”. Vid en eventuell effektbristsituation kommer vi därför att få se elpriserna ”stiga kraftigt”.

Svenska folket kan nog räkna med saftiga kostnader för el framöver. Då har jag inte ens nämnt den nya effektavgiften, en avgift som drabbar alla som inte har möjlighet att styra sin elförbrukning till tider när elnätet är lågt belastat.

Men alla som producerar egen el borde väl i alla fall gnugga händerna nu? Nja, i Vattenfalls utskick får även de sig en släng av sleven. Bolaget meddelar nämligen att alla med egen solcellsanlägging kommer få sin energiersättning sänkt med 2,8 öre per kWh eftersom – jodå – ”elpriserna har sjunkit”.

Erik Andersson är journalist, litteraturvetare och elkonsument.