BRÅ:s förenklade syn på intervention mot gängvåld

Nyligen redovisade Brottsförebyggande rådet sin slutredovisning av regeringsuppdrag Ju2024/0022 – stöd till befintliga etableringar av gruppvåldsintervention (GVI). Brå rekommenderar fortsatt stöd. Här följer några synpunkter. 

Group Violence Intervention mot gängvåld kan inte rakt över införas i Sverige med behållen förebyggande effekt. Skillnaderna till det amerikanska rättssystemet där GVI har sitt ursprung är för stora. För att tydliggöra: I Sverige kan inte polis, åklagare och domstol i samråd, med syfte att skapa varnande exempel, sikta in sig på ett våldsamt gäng och se till att medlemmarna döms till mycket långa fängelsestraff.

Trots frånvaron av förutsättningar har Brottsförebyggande rådet, med pengar bland annat från EU, stött införandet – åtgärden finns nu i flera kommuner i Sverige. En osäkerhet om dess effektivitet medförde att regeringen år 2024 gav Brå i uppdrag att utreda om ”… fortsatt stöd till befintliga etableringar av gruppvåldsintervention (GVI)”. 

I svarsdokumentet förklaras: ”GVI bygger på så kallad fokuserad avskräckning, en metod som har starkt stöd i internationell forskning. Metoden syftar till att minska våld genom en kombination av tydlig kommunikation, stödinsatser och samverkan mellan myndigheter”.

Men vad fokuserad avskräckning innebär förklaras inte. 

Den verksamma mekanismen består i att rikta ett så starkt straffhot mot dem som begår brotten att de ska besluta sig för att sluta. Det skulle annars bli alltför obehagligt för dem. I den drygt 40-sidiga rapporten förekommer termen hot respektive straff noll gånger vardera. I den amerikanska förebilden har åklagare en nyckelroll, särskilt de federala, som via federal lagstiftning har tillgång till verkligt hårda straff att avtjänas i federala fängelser, och som används för hot. Ordet åklagare liksom domstol nämns noll gång i rapporten. 

Termen samverkan förekommer desto oftare – hela 75 gånger. Den bygger på föreställningen att myndighetspersoner, med sina olika befogenheter, bidrar – fast lite oklart med vad – vilket ska påverka individerna i den utpekade gruppen. Fokus (nämnt 42 gånger) finns på än det ena, än det andra. Men fokus mot eller på våldsdrivande grupper nämns i alla fall fyra gånger. Vad det konkret innebär är dock höljt i dunkel.

Att Brå kan kläcka ur sig ett sådant miserabelt dokument är ett intellektuellt myndighetshaveri.

Johannes Knutsson är professor emeritus i polisforskning