Den farliga värderingsklyftan

Debatten om integrationen i Västeuropa lämnar ofta en blind fläck, frågan om värderingsavståndet mellan majoritetssamhället och stora invandrargrupper. Det handlar inte om religion som sådan, utan om modeller för samhällsorganisation, synen på lag, moral, auktoritet och individens frihet.

Under hösten publicerade det franska opinionsinstitutet IFOP en uppmärksammad mätning, 57 procent av unga franska muslimer i åldern 15–24 år anser att islams regler står över republikens lagar. Resultatet är inte isolerat. Flera studier i Storbritannien, Tyskland, Belgien och Nederländerna visar en liknande tendens, yngre muslimer i delar av Västeuropa uttrycker oftare mer religiöst konservativa uppfattningar än både äldre generationer och majoritetssamhället.

Detta går på tvärs mot den integrationsmodell som Västeuropa byggt sina förhoppningar på, att andra och tredje generationens invandrare successivt anpassar sina värderingar till majoritetssamhällets normer. En växande mängd forskning antyder att utvecklingen inte är så entydig.

Västvärldens extrema position
För att förstå problemet måste man gå tillbaka till World Values Survey, världens största undersökning av kulturella värderingar. Sverige, Danmark med flera placerar sig längst upp till höger i diagrammet och blir därmed världens mest individualistiska, sekulariserade och jämställda samhällen.

Samtidigt kommer många av Europas största invandrargrupper från länder som ligger längst ned till vänster i samma karta, samhällen där tradition, familjeauktoritet, religiös norm och patriarkala strukturer är centrala. Värderingsavståndet är enormt och historiskt ovanligt.

Integration bygger i praktiken på två antaganden:

1. Att avståndet inte är för stort

2. Att avståndet minskar över tid

Den samlade bilden från europeisk forskning gör det rimligt att ifrågasätta båda antagandena.

När andra generationen inte rör sig mot majoritetens värderingar
I flera större studier i Västeuropa syns ett återkommande mönster, yngre muslimer uttrycker i vissa frågor en starkare religiös identitet än sina föräldrar. Forskningen kallar det för reactive identity formation, en motrörelse där unga förstärker sin gruppidentitet i ett samhälle där de upplever sig vara kulturellt avvikande eller marginaliserade.

I Storbritannien har undersökningar bland muslimska ungdomar visat att en betydande andel anser att religiös lag bör ha företräde framför brittisk lag. I Tyskland visar återkommande mätningar att yngre respondenter i vissa grupper oftare prioriterar religiösa regler, även om bilden inte är helt enhetlig mellan studier.

Belgien och Nederländerna rapporterar samma utveckling i flera forskningsprojekt, unga muslimer rör sig inte nödvändigtvis mot ökad sekularisering utan kan i vissa fall förstärka sin religiösa identitet.

Två parallella normsystem
Om unga européer socialiseras in i två olika normuniversum får det samhälleliga konsekvenser. I det ena systemet är statens lag högsta auktoritet. I det andra är religiös lagstiftning – i varierande tolkning – normens sista instans.

Detta skapar inte bara social distans, utan också konkurrerande lojaliteter. Det är ett reellt samhällsproblem, inte en ideologisk markering. Modern samhällsforskning visar att integration fungerar när nya grupper accepterar grundläggande institutioner, rättsstat, likabehandling, individuell lagöverhöghet. När en betydande andel unga uttryckligen placerar religiösa normer över sekulär lagstiftning blir integrationen principiellt svår.

Detta är inte ett europeiskt undantagsfall. Liknande fenomen har noterats i andra västerländska miljöer, men sällan i samma skala eller med lika stort värderingsavstånd som i Västeuropa.

Värderingsklyftan växer, demografiskt och kulturellt
Det mest bekymmersamma är att utvecklingen inte pekar mot minskande avstånd. I flera länder tyder studier på att skillnaderna i värderingar mellan majoritetsbefolkningen och vissa muslimska minoritetsgrupper ökar snarare än minskar.

När yngre grupper i både majoritetssamhället och minoriteter rör sig i motsatt riktning – mer sekularism här, mer religion där – växer avståndet mellan normsystemen. Och eftersom dessa generationer är de som kommer att möta varandra i skolor, arbetsmarknad och politik under de kommande årtiondena, skapas en strukturell friktion som inte går att kompensera med språkstudier, arbete eller boendeformer.

Integrationspolitik bygger ofta på antagandet att tid löser problemet. Men tid kan också förstärka det. Vad betyder detta för Europa? Det finns tre möjliga tolkningar:

1. Värderingsavstånden är större än dagens integrationsmodell förutsätter, språkundervisning och arbetsmarknadsinsatser kan inte ensidigt överbrygga skillnader i synen på lag, moral eller auktoritet

2. Europa har underskattat sin egen extremitet, sett globalt är Sverige och andra nordeuropeiska länder inte normala samhällen, utan extremt sekulariserade undantag

3. Demografin gör frågan allt mer central – om värderingsavstånden ökar över generationer rör sig Europa mot två parallella samhällen

Det betyder inte att konflikterna är oundvikliga. Men det innebär att politiken inte kan fortsätta utgå från en integrationsmodell som bygger på önsketänkande snarare än på en realistisk analys.

Slutsats för framtiden
Värderingsfrågan är integrationsfrågans kärna. Det handlar inte om religion eller identitet, utan om vilken typ av samhälle som kan fungera med två konkurrerande normativa system.

Europa behöver en mer realistisk förståelse av vad integration faktiskt kräver och vilka värderingsavstånd som kan överbryggas. Först när denna diskussion förs öppet kan en integrationspolitik formas som utgår från verkligheten. För denna utveckling är förstås, extremt oroande.

Ola Källqvist är oberoende samhällsdebattör.