Den moraliska stormakten Epilog: Västerlandets skymning?

I över fyra sekel var Västerlandet världens motor. Från renässansens vetenskap till upplysningens filosofi, från den industriella revolutionens geni till den amerikanska epokens innovationskraft, bar Europa och USA moderniteten på sina axlar.

Men varje framgång bär sin egen naggande motsättning. När välståndet blev en livserfarenhet snarare än något som erövrats, spreds illusionen att det var evigt. Arbete, disciplin och ansvar, som en gång skapat styrkan, ersattes gradvis av rättigheter utan skyldigheter, moralism utan konsekvens och politiska system som förväxlade empati med strategi.

Ett samhälle som glömmer varför det blev starkt, blir svagt långt innan det märker det.

Samtidigt drog en annan värld ifrån
Medan väst riktade sin energi mot symboldebatter, värdegrundsmanifest och regleringsiver, byggde andra delar av världen fabriker, hamnar, kärnkraftverk, universitet och teknologiska kluster.

Den mest dynamiska kraften i världen finns nu i Östasien – inte bara hos de traditionella tigrarna, utan hos länder som Vietnam, Indonesien och Filippinerna. De förenar ung befolkning, utbildningshunger, industriell disciplin och demografisk styrka i en kombination som påminner om Japans och Sydkoreas uppgång. Skillnaden är att de ännu inte hunnit bli mätta.

De behandlar framtiden som ett projekt. Och hunger slår alltid självbelåtenhet.

När imperier faller
Toynbee, Turchin, Kennedy och Ferguson har visat att imperier inte faller i ett ögonblick, utan genom en långsam psykologisk omställning. När de grundläggande behoven är lösta, när hoten känns avlägsna, när livet är bekvämt och reglerat, uppstår mättnaden. Samhällen går upp på toppen av Maslows pyramid, slår sig till ro – och tappar sin skärpa.

Man klagar på sitt eget system. Man förväxlar lyxproblem med strukturella problem. Man ägnar sig åt moraliska ritualer i stället för konsekvensanalys.

Romarriket fick sin dekadens. Frankrike sin självbespegling. Det brittiska imperiet sin moraliserande övermättnad.

Och Västerlandet fick sin aktivism, sin identitetspolitik och sin värdegrundsretorik. Det var inte uttryck för styrka, utan för ett samhälle som haft det för bra för länge – och glömt varför det en gång klättrade.

Det svenska minnets förlust
Ingenstans är detta tydligare än i Sverige. Vårt välstånd är, i historiskt perspektiv, ett ögonblick. För bara fyra eller fem generationer sedan var Sverige ett fattigt land präglat av misär, analfabetism, barnarbete och massutvandring. Mer än en miljon människor lämnade landet under 1800-talets nödår.

Den moderna svenska modellen byggdes mellan cirka 1870 och 1970, i en av världens mest intensiva moderniseringsprocesser. Det var ett sekel av disciplin, ingenjörskonst, teknisk nyfikenhet och institutionell rationalitet.

Men när framgång går i arv i stället för att erövras, slutar den förstås. Ett land som glömmer sin resa förväxlar historisk tur med historisk rättighet.

Då tror man att välstånd är permanent. Att trygghet är konstant. Att ordning är självklar. Och just då börjar den försvinna.

Och i detta läge valde Sverige fel väg
Det var just när Sverige stod som högst som vi var som mest sårbara. När hunger ersatts av självbild, när plikt ersatts av moralism, när realism ersatts av känslor, så fattade vi några av vår tids mest ödesdigra beslut.

Vi importerade enorma grupper av människor till en högproduktiv ekonomi där utbildning, språk och arbetsdisciplin är avgörande. Studier från både Nederländerna och Danmark visade tidigt att stora grupper i liknande länder aldrig når självförsörjning – vare sig i första eller andra generationen. Men Sverige agerade som om ekonomin vore immun mot verkligheten.

Och precis då inträffade den största arbetsmarknadsomställningen sedan industrialismen. AI, automatisering och digitalisering började på kort tid minska antalet yrken som kräver låg kvalifikation – och till skillnad från tidigare teknikskiften även många medel- och högkvalificerade jobb. Bolag ökar produktiviteten och minskar sina arbetsstyrkor. Människor som slutade ersätts inte längre. Sverige hade redan få enkla instegsjobb. Efter AI:s intåg finns nästan inga alls. Det betyder att grupper som redan hade svårt att etablera sig nu står inför det omöjliga.

På längre sikt väntar en arbetsmarknad där även normalt anställningsbara kommer konkurrera om färre positioner i en krympande, mer automatiserad ekonomi. I detta läge – med massinvandring av människor långt från arbetsmarknaden, med en välfärd byggd på högt deltagande och med en teknologisk revolution som minskar behovet av arbetskraft – blandade Sverige en giftig cocktail.

Det var inte ond vilja. Det var psykologin i sena, mätta civilisationer. När man tror att systemet tål allt, fattar man beslut som avslöjar att det inte gör det.

Slutet som början
Historien är aldrig förutbestämd. Imperier faller inte för att de måste, utan för att de slutar göra det som en gång gjorde dem starka. Inget land har en garanterad plats i historien, bara möjligheten att förtjäna den igen. Sverige kan resa sig igen. Men bara om vi återigen behandlar välståndet som något som måste förtjänas, tilliten som något som måste vårdas och framtiden som något som måste byggas, inte antas. Ett samhälle som tror att dess framgång är evig förlorar förmågan att försvara den. Ett samhälle som minns sin resa, som återvinner sin hunger, sin realism och sin vuxenhet kan fortfarande vända utvecklingen.

Ola Källqvist är oberoende samhällsdebattör. Den här en epilog som avslutar serien Den moraliska stormakten. Här finns del 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 10.