Den polerade moderaten är hopplöst ute

Det var en intressant debatt i Aktuellt mellan PM Nilsson och Hanif Bali i måndags. Det handlade om moderaternas utmaningar framåt – som en polerad moderat skulle ha uttryckt saken. Man kan också säga att debatten handlade om moderaternas katastrofläge, att inte kunna attrahera fler väljare trots de många framgångarna i regeringssamarbetet. 

Men tyckte de båda herrarna så olika egentligen? Det fanns några skiljelinjer i synen på vad som är kultur och värderingar, men hade man låtit en AI gå igenom ståndpunkterna så skulle den troligen komma fram till att Hanif Bali och PM Nilsson delade uppfattningar om det mesta. 

Ändå kom många på X fram till att ”Hanif Bali vann!”.

Vad är det då som är så starkt i Hanif Balis sätt att debattera? Jo, det handlar om sättet han kommunicerar på, inte så mycket om vad han egentligen säger. 

PM Nilsson är en duktig debattör, men han säger lite för mycket ”kloka” saker, hans kavaj är lite för snygg, frisyren är lite för jämn och resonemangen lite för krångliga. Hanif Bali står i stället där med tröja, rakat huvud, stort skägg och kör sin vanliga lite buffliga ”jag säger vad jag tycker, take it or leave it”-stil.

PM Nilssons debattstil hade gått hem 2008. Då ville Sveriges höger ha kloka resonemang och dragningar om liberala värden och om ett samhälle som ger alla chansen. 2025 har den tiden sprungit iväg. I dag lever vi i en Trump-tid med raka, hårda puckar, där det går hem att ”säga som det är” och stå för obekväma åsikter. PK-tiden är helt enkelt borta.

Moderaternas stora problem är att partiet inte har insett detta. Partiets företrädare vill fortfarande klä sig i mörkblå kostym, framstå som kloka och belevade, och ludda in sina ståndpunkter i olika klyschiga resonemang. Kommunikativt lever de kvar i Allians-tiden. 

Det finns några undantag: Hanif Bali är ett, och det är på det han har byggt sin stora följarskara. Att inte Moderaterna som parti har insett kraften i detta är ett gigantiskt misstag. 

Men det finns även några andra moderater som har denna annorlunda framtoning, som är personliga och säger som det är, inte vad de tror att andra vill höra. 

En känd sådan politiker är civilförsvarsministern Carl-Oskar Bohlin som är så kantig – och icke-polerad – att han går hem bara för den sakens skull.

En lokalpolitiker som sticker ut och som är helt egen är Haninge kommuns ”starke man” och kommunstyrelsens ordförande Sven Gustafsson. Han kommunicerar med sina Instagramföljare åkande på en el-skateboard, med surf-frisyr och öppen skjorta. Han är så o-moderatig som man kan komma, men helt klart likeable. Samtidigt gör han sig känd som det lokala näringslivets bäste vän och är i den rollen så moderatig man kan vara. 

Detta är nyckeln för moderaterna. Partiet måste kommunicera bättre, ha fler gill-bara personer som inte tråkar ut, och även hänga med i sin samtid. Plocka in personer som Hanfi Bali, Sven Gustafsson och andra personligheter och ge dem mer plats. Bort med det polerade. Annars riskerar partiet bli ett tolvprocents-parti. 

Gösta Bohman var allt annat än polerad!

Johan Romin har tidigare arbetat med moderat kommunikation.