”Donroe-doktrinen” ger USA fria händer i världen

Budskapet var att avsluta USA:s eviga och ändlösa krig och mäkla fred i Gaza och i Ukraina. När han återvände till Vita huset talade Donald Trump om sig själv som fredspresident. Verkligheten visade sig bli en annan – att dra ut i krig. 

På ett år har Trump beordrat bombangrepp mot al-Shabab-milisen i Somalia, Huthirebellerna i Jemen, Irans kärnanrikningsanläggningar och IS-mål i Syrien och Nigeria, samt låtit tillfångata Venezuelas illegitime president och diktator Nicolás Maduro vid en spektakulär aktion i huvudstaden Caracas.

Inget av detta gick att spåra i presidentvalet 2024. Världsomspännande militära aktioner var inget Trump ställde i utsikt. Det han sålde in till väljarna var Make America Great Again och America First med ökad amerikansk isolationism. 

Vid sina kampanjmöten rabblade han upp innehållet i Agenda 47-programmet: massdeportationer, brottsbekämpning, sänkta skatter, låg inflation, ekonomisk tillväxt och lägre arbetslöshet. Geografiskt rörde han sig ogärna längre bort än till gränsen mot Mexico. Avsikten var förstås att attrahera väljargrupper som vill att USA:s president ägnar sig åt att lösa problem på hemmaplan.

Om det redan då fanns en dold utrikespolitisk agenda eller om Trump efter hand har fått mer smak på världsherravälde och våldsanvändning än han tänkt sig från början kan vi låta vara osagt. USA agerar i vilket fall som gamla tiders världspolis.

Längs vägen har Trump också satt sina trossatser på pränt. Redan i februari 2025 undertecknande han en exekutiv order om America First-strategin, och där är innehållet inte lika introvert som det gav intryck av initialt.

Tvärtom ska allt som sker på det utrikespolitiska området alltid ”tjäna USA:s intressen i första hand” och alltid ligga i linje med presidentens direktiv. Det är inte samma sak som att slå till reträtt och avaktivera USA:s roll i världen. 

Den nationella säkerhetsstrategin från november har America First som övergripande princip. Ett ”primärt elelement” är att bekämpa massmigration, terrorism och narkotikasmuggling, det som Maduro anklagas för vid en domstol i New York. I linje med det ligger USA:s upprepade militära aktioner mot Venezuelas flotta av ”knarkbåtar” i Karibiska havet och beslaget av den ryskflaggade oljetankern i Nordatlanten.

I säkerhetsstrategin dammar USA också av Monroedoktrin från 1823, uppkallad efter presidenten James Monroe. Då var syftet att avvisa europeisk kolonialism på det västra halvklotet till förmån för amerikansk dominans, och att låta den gamla världen i Europa sköta sina egna angelägenheter utan att USA ingrep.

I Trumps moderna tappning är målsättningen att återupprätta USA:s dominerande ställning i den västra hemisfären, som Latinamerika, Kanada och på Grönland – geografiskt en del av den nordamerikanska kontinenten. 

På sistone har Trump svingat vilt omkring mot Mexico, Panama och Kuba. Även Colombias demokratiskt valde vänsterpresident Gustavo Petro är i blickfånget med hot om militära insatser. ”Han tillverkar kokain och skickar det till USA, så han får passa sig.”

Kanada pekade Trump på ett tidigt stadium och i provocerande ordalag ut som en blivande 51:a delstat. Trumps återkommande skrämskott om att ”förvärva” eller erövra Grönland med militära medel av nationella säkerhetsskäl har skärpts efter hand och skapat panikstämning i Danmark. 

Med en annan terminologi är det rå imperialism, vilket heller inte förnekas av Trumpadministrationen. ”Vi lever i en värld som styrs av styrka, som styrs av våld, som styrs av makt”, som vice stabschef Stephen Miller uttryckt det.

Tidskriften Economist beskriver Trumps globala maktambitioner och militära interventionspolitik mot andra länder som ett utslag av det man döpt till den nya ”Donroe-doktrinen”, som enligt upphovsmannens eget synsätt ger USA fria händer att göra vad man vill i världen – oavsett vem eller vad som står i vägen.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och nu fri skribent