En enkel lösning på Grönlandskrisen

I sak finns det inga invändningar mot Donald Trumps brölande om att konfiskera Grönland med eller utan våld. Nationella säkerhetsskäl, Nato vinner på det, ryssar och kineser tvingas hålla tassarna borta. Det är i samtliga fall gångbara argument.

Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen medger att Trump har en poäng. ”Det ligger en del sanning i det.” Han välkomnar amerikanska försvarsinsatser på Grönland, men inte ett övertagande, särskilt inte med vapenmakt. 

Trump hade ögonen på Grönland redan under sin första period. Han hade också tankar på ett rymdbaserat försvar mot kärnvapenattacker, ungefär som företrädaren Ronald Reagans Star Wars – Stjärnornas krig – under det kalla kriget på 1980-talet.

När han kom tillbaka till Vita huset i januari 2025 dröjde det bara en vecka innan han undertecknade en exekutiv order om The Iron Dome for America. I maj döptes systemet om till Golden Dome. Trumps faiblesse för guld kan ha spelat in. 

Nu är rymdförsvaret en del av de enorma försvarssatsningar som Trump förespeglar amerikanerna. Avsikten är att höja USA:s försvarsbudget från årets 900 miljarder till 1500 miljarder 2027 – den största ökningen sedan Koreakriget på 1950-talet.

För Golden Dome är Grönland geopolitiskt centralt. Ändå är det inte motiv nog för att ön ska införlivas i USA. Säkerhetsproblematiken kan tas om hand på andra sätt inom den existerande Natostrukturen.

På regional nivå består Nato av tre operativa militärkommandon (Joint Force Commands, JFC), i Nederländerna, Italien och USA. Sverige, Finland och Danmark/Grönland har tills nyligen tillhört det nederländska kommandot.

Vid en ceremoni den 5 december 2025 övergick befälet till militärkommandot i Norfolk, Virginia, USA. Sverige representerades av ÖB Michael Claesson. I JFC Norfolk ingår sedan tidigare även Norge, Island och Storbritannien.

Samtliga nordiska länder är alltså samlade under samma regionala Natokommando med en USA-amiral i ledningen. Natos högste militäre befälhavare är amerikansk general, chef även för USA:s Europakommando. Grönland står redan under amerikanskt befäl i dubbla led.

USA har också sitt avtal om militär närvaro på Grönland från 1951 och kan om man vill när som helst förstärka försvaret av ön precis så mycket man vill. Övriga Natoländer skulle ta emot en vänligt sinnad multinationell USA-ledd grönlandsstyrka under Norfolk-kommandot med öppna armar. Det är alltså inte där skon klämmer. Det som står i vägen är Trumps personliga imperiebygge.

Amerikanska presidenter har köpt landområden tidigare, Jefferson köpte Louisiana 1803 och Johnson införskaffade Alaska 1867. Trump är beredd att betala 700 miljarder dollar för Grönland. I så fall skulle han skriva in sig i historieböckerna som presidenten som utökade USA:s yta med tjugo procent. Tar han till våldsmedel hamnar han där av andra skäl. Då väntar riksrätt som ett brev på posten.

Trump spänner alltid bågen maximalt när han ska driva igenom en deal. The sky is the limit. Nu gäller stegvis upptrappade tullhot mot åtta europeiska länder, inklusive Sverige, som motsätter sig hans Grönlandsplaner och har skickat soldater till ön. Konsekvensen av just det kan bli ett handelskrig med EU.

Nästa stopp för Trump är World Economic Forum i Davos 19-23 januari. En punkt är att skriva under ett mineralavtal med Ukrainas Volodymyr Zelenskyj. 

Andra namn på deltagarlistan är Natochefen Mark Rutte och Finlands president Alexander Stubb. Båda brukar ha förmågan att få Trump att lyssna, och kan möjligen förmå honom att ta ett steg tillbaka. Allt han behöver göra är att avstå från att försöka rista in sitt eget namn i den grönländska isen.

Kan Trump bemästra sin destruktiva fåfänga är USA:s redan befintliga befälsföring och dominans över Nato en enkel lösning på Grönlandskrisen. 

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och nu fri skribent