Förvirring i könsfrågan hos SVT
Mördaren identifierade sig som hon men svenska nyhetsmedier skriver han. Public Service använder önskat pronomen när det passar narrativet.
Inte någon gång under SVT Morgonstudion:s inslag om vansinnesdådet i Minneapolis i onsdags nämndes att mördaren, Robin Westman, var transperson. Korrespondenten på plats, Carl Fridh Kleberg, undvek att nämna något pronomen. Om gärningsmannens bakgrund säger han endast att personen var 23 år och att det kan röra sig om ett hatbrott. ”Man har varit förtegen om detaljer”, säger han.
Man får gå till de stora internationella medierna för att få klarhet. I New York Times benämns till exempel mördaren som hon och där är man även tydlig med att det rör sig om en transgender person som föddes som man och tidigare hette Robert, vilket också är tydligt i brittiska The Times.
SVT:s nyhetsuppläsare (1:29:20) benämner mördaren som han – vilket alltså rent kromosommässigt också är helt korrekt. Men i SVT är det annars varit brukligt att använda det pronomen som transpersonen själv föredrar att kalla sig. Således benämns genomgående den förra skolministern Lina Axelsson Kihlblom (S) som hon i alla större medier. Detsamma gäller till exempel tidigare ”Snickar-Björn” i TV4:s Äntligen hemma, som blev Lee Christiernsson. Och, Loui Sand som tidigare spelade i damlandslaget i handboll, men som avslutade sin karriär för att genomgå könskorrigerande behandlingar, benämns han.
Men den aktuella mördaren i USA – som identifierade sig som hon – väljer de svenska nyhetsmedierna att kalla han och helt utelämna informationen om transsexualitet.
Det är inte första gången. När sex personer varav tre barn sköts ihjäl på en kristen skola i Nashville för två år sedan valde Dagens Nyheter att rubricera händelsen: ”28-årig kvinna sköt ihjäl barn på kristen skola”. Även SR benämnde skytten som kvinna. SVT valde att inte könsbestämma personen alls. Men mördaren Aiden Hale (som föddes som Audrey Elizabeth Hale) var en transgender-person som identifierade sig som man.
Utan att lägga några värderingar i vad som är rätt eller fel vid val av pronomen vore det intressant att veta hur SVT, DN och SR resonerar när de väljer att benämna transsexuella mördare vid sitt biologiska kön – när de annars är så noggranna med att följa transpersoners önskade pronomen.
För ett tiotal år sedan rådde närmast konsensus i mediesverige om att undvika att nämna om brottslingar hade invandrarbakgrund – i den goda föresatsen att man inte ville göda rasism. Men erfarenheten visar att tystnaden snarare skapade misstro och en känsla av att allmänheten fördes bakom ljuset, när det gällde bland annat gängkriminaliteten.
Finns det en liknande ängslighet idag, fast denna gång kring könsdysfori? Är man rädd att öppet redovisa fakta om mördares könsidentitet för att det skulle kunna uppfattas som att man ger bränsle åt transfobi? Om så är fallet riskerar medierna att hamna i samma fälla som tidigare: att dölja information som i själva verket borde ligga till grund för en öppen diskussion om psykisk ohälsa, unga människors utsatthet – och hur samhället bäst kan möta den.
Inte någon gång under SVT Morgonstudion:s inslag om vansinnesdådet i Minneapolis i onsdags nämndes att mördaren, Robin Westman, var transperson. Korrespondenten på plats, Carl Fridh Kleberg, undvek att nämna något pronomen. Om gärningsmannens bakgrund säger han endast att personen var 23 år och att det kan röra sig om ett hatbrott. ”Man har varit förtegen om detaljer”, säger han.
Man får gå till de stora internationella medierna för att få klarhet. I New York Times benämns till exempel mördaren som hon och där är man även tydlig med att det rör sig om en transgender person som föddes som man och tidigare hette Robert, vilket också är tydligt i brittiska The Times.
SVT:s nyhetsuppläsare (1:29:20) benämner mördaren som han – vilket alltså rent kromosommässigt också är helt korrekt. Men i SVT är det annars varit brukligt att använda det pronomen som transpersonen själv föredrar att kalla sig. Således benämns genomgående den förra skolministern Lina Axelsson Kihlblom (S) som hon i alla större medier. Detsamma gäller till exempel tidigare ”Snickar-Björn” i TV4:s Äntligen hemma, som blev Lee Christiernsson. Och, Loui Sand som tidigare spelade i damlandslaget i handboll, men som avslutade sin karriär för att genomgå könskorrigerande behandlingar, benämns han.
Men den aktuella mördaren i USA – som identifierade sig som hon – väljer de svenska nyhetsmedierna att kalla han och helt utelämna informationen om transsexualitet.
Det är inte första gången. När sex personer varav tre barn sköts ihjäl på en kristen skola i Nashville för två år sedan valde Dagens Nyheter att rubricera händelsen: ”28-årig kvinna sköt ihjäl barn på kristen skola”. Även SR benämnde skytten som kvinna. SVT valde att inte könsbestämma personen alls. Men mördaren Aiden Hale (som föddes som Audrey Elizabeth Hale) var en transgender-person som identifierade sig som man.
Utan att lägga några värderingar i vad som är rätt eller fel vid val av pronomen vore det intressant att veta hur SVT, DN och SR resonerar när de väljer att benämna transsexuella mördare vid sitt biologiska kön – när de annars är så noggranna med att följa transpersoners önskade pronomen.
För ett tiotal år sedan rådde närmast konsensus i mediesverige om att undvika att nämna om brottslingar hade invandrarbakgrund – i den goda föresatsen att man inte ville göda rasism. Men erfarenheten visar att tystnaden snarare skapade misstro och en känsla av att allmänheten fördes bakom ljuset, när det gällde bland annat gängkriminaliteten.
Finns det en liknande ängslighet idag, fast denna gång kring könsdysfori? Är man rädd att öppet redovisa fakta om mördares könsidentitet för att det skulle kunna uppfattas som att man ger bränsle åt transfobi? Om så är fallet riskerar medierna att hamna i samma fälla som tidigare: att dölja information som i själva verket borde ligga till grund för en öppen diskussion om psykisk ohälsa, unga människors utsatthet – och hur samhället bäst kan möta den.
