Gör skillnad på religionskritik och hat
Islamistiska organisationer som försöker begränsa kritik mot islam är de enda som vinner på att begreppet islamofobi blir vedertaget.
Under en riksdagsdebatt meddelade utrikesminister Maria Malmer Stenergard att regeringen strävar efter att ersätta begreppet ”islamofobi” med ”antimuslimsk rasism”. Motiveringen är att ordet ”fobi” för tankarna till en irrationell rädsla, vilket olika typer av fobier handlar om.
Kritik mot religionen islam är däremot inte en sådan irrationell rädsla, utan en befogad oro över hur islam utövas av flera grupper runt om i världen och i Sverige – en utövning som i hög grad inskränker individens frihet.
”Att ärligt kritisera islams lära innebär inte trångsynthet mot araber eller någon annan folkgrupp. Det är inte ett uttryck för hat att lägga märke till att specifika islamiska idéer – i synnerhet föreställningar om martyrdöd, jihad, hädelse och apostasi – inspirerar till fruktansvärda våldshandlingar”, skrev den amerikanske filosofen Sam Harris.
En politiker som välkomnat beskedet är Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers, som under flera år kritiserat begreppet. ”Regeringen skrotar ÄNTLIGEN det påhittade begreppet ’islamofobi’ och driver på för att EU och FN ska göra detsamma”, skriver Weimers på X.
Att ifrågasätta begreppet islamofobi har länge varit känsligt, eftersom det lätt leder till anklagelser om rasism eller muslimhat. Ingen förnekar dock att hat mot muslimer existerar och att hatbrott mot muslimer begås just på grund av deras tro.
Tvärtom bör även de som är kritiska till regeringens förslag se positivt på förändringen – den gör det möjligt att tydligare fokusera på verkliga hatbrott. Ingen tjänar på att islamkritiker och personer som begår hatbrott mot muslimer klumpas ihop.
De enda som vinner på att begreppet islamofobi blir vedertaget är islamistiska organisationer som under dess täckmantel försöker begränsa all kritik mot islam i västvärlden. I december 2025 rapporterade franska myndigheter att Muslimska brödraskapet genom lobbyarbete försöker påverka Europaparlamentet att begränsa kritik mot islam samtidigt som man stärker religionens rättigheter i Europa.
En sådan utveckling kan bidra till framväxten av politisk islam i väst – där radikala tolkningar får växa obehindrat, eftersom kritik inte bara stämplas som islamofobi utan även riskerar att bli brottslig.
Det sätt på vilket islam praktiseras i stora delar av Mellanöstern – som bland annat Muslimska brödraskapet förespråkar – har ingen plats i Sverige eller Europa. Blasfemi- och shariavärderingar går tvärtemot svenska sekulära värderingar. Sveriges vice statsminister Ebba Busch har uttryckt liknande tankar om vissa former av islamutövning i Sverige.
”Titta på firandet på svenska gator efter Hamas pogrom mot judar den 7 oktober. Det är ett mycket precist och färskt exempel på ett uttryck för islam, ett praktiserande av muslimsk tro i Sverige som inte hör hemma på svenska gator och torg”, sa Busch i en intervju i SVT.
Statsråden Buschs och Malmer Stenergards uttalanden öppnar för en mer vuxen och nyanserad debatt där legitim kritik av religionen inte längre automatiskt stämplas som rasism.
Den politiska linje som regeringen nu driver i internationella sammanhang kan i förlängningen gynna både muslimer som utsätts för hatbrott och dem som fritt vill kunna kritisera religionen.
Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU
