Gripenaffären ett spektakel som svävar i det blå

Ulf Kristersson talade i vi-form när han hävdade att Ukraina kan få leveranser av Gripen E-plan ”inom tre år”.  

Med tanke på att Försvarsmakten fick vänta i elva år på sitt första exemplar av totalt 60 bör man ta det med en nypa salt, även om Saabs vd Micael Johansson säger samma sak.

Brasilien skrev precis som Sverige kontrakt med Saab på Gripen-E 2014. Hittills har man fått ett tiotal plan av sammanlagt 45 beställda. Andra länder är i olika stadier av förhandlingar och kontrakt: Colombia (18 plan), Peru (24) och Thailand (4). Var i kön Ukraina placerar sig är en öppen fråga.

Att statsministern envisades med att prata om vi vid pressträffen med Volodymyr Zelenskyj i Linköping får ses som ett uttryck för uppfattningen att svenska staten och Saab lever i evig symbios. För Kristersson är det självklart att formulera sig i den andan.

I media blev det en meganyhet. Ett skäl är att det är relevant i sak att Ukraina kanske köper Gripenplan en vacker dag. Ett annat att historien var väl planterad i media av kretsen kring Kristersson.

Att sätta agendan är en svår konst. Den här gången blev det mitt i prick. Statsrådsberedningen droppade storyn ett steg i taget med stor framgång: Zelenskyj kommer till Sverige, han ska till Linköping, en försvarsnyhet kommer att presenteras under dagen, det är en jätteaffär med Ukraina.

TV4 fick äran att vara först. ”Sverige vill sälja ett mycket stort antal av den senaste versionen av Jas Gripen modell E till Ukraina. Det talas om så många som 120 stycken”.  

Därmed brast också alla fördämningar i media. Andra nyhetsredaktioner anslöt på bred front när avsiktsförklaringen (Letter of Intent) mellan länderna undertecknades. Som politisk installation med blågula flaggor och ett stridsflygplan på första parkett blev det en fullträff.

Även Saabs Micael Johansson hängde på Ukrainayran – men med reservationer.

”Det skulle vara det största Saab någonsin gjort förstås.”

”Det skulle säkerställa framtiden för en väldigt kompetent och stor flygplansverksamhet i Linköping och i Sverige.”

”Det skulle innebära mer personal.”

Ordvalet visar hur man ser på saken från Saabs sida: att affären är osäker materia. I kvartalsrapporten för Q3 två dagar senare noterades avsiktsförklaringen i återhållsamma ordalag: ”Detta är ett steg mot en möjlig exportaffär. Saab har inte tecknat något kontrakt och inte heller mottagit någon beställning relaterat till detta.” 

Ett börsbolag kan inte sprida missvisande information omkring sig hur som helst.

Avsiktsförklaringen är en politisk viljeyttring, inget annat. Den är på en A4-sida och av ”icke-bindande karaktär”. Det finns ”inga rättsliga eller finansiella åtaganden”.  

Den mest substantiella punkten är att länderna ”uttrycker sin avsikt att hålla regelbundna samråd inom området avancerade flygförmågor, inklusive potentiellt engagemang rörande Saab JAS 39 Gripen-systemet”.  

I media talades det genomgående om 100 till 150 plan. I texten sägs inget om antalet och inget om tidpunkten.

Zelenskyj ”räknar med de första leveranserna av Gripen redan under 2026”, skrev han i ett inlägg på X. Ett rent önsketänkande, både av tids- och finansieringsskäl. Varje plan kostar uppåt en miljard och Ukraina har inga pengar att betala med.

2028, när vi enligt Kristersson ska börja leverera Gripen E till Ukraina, är vi halvvägs in i nästa mandatperiod i Sverige. Vem som är statsminister vet vi inte. Förhoppningsvis är kriget i Ukraina över sedan länge. Vad Zelenskyj gör har vi ingen aning om. Kanske har media lärt sig att hålla huvudet lite kallare.

Efter spektaklet i Linköping noterades en viss baksmälla. Gripenaffären med Ukraina försvann snabbt från rubrikerna och svävar än så länge högt i det blå.