Magda binder partiet vid ”slopa-vinst-i-skolan”-masten
Någon förändring, till exempel krav om stiftelseform, blir S tvungna att genomföra vid en valseger.
I sitt stora "linjetal" på den pågående S-kongressen slog partiledaren Magdalena Andersson fast att hon som statsminister kommer att sätta stopp för det "marknadsmisslyckande" som friskolor med vinstintresse utgör enligt den socialdemokratiska retoriken. Vinster ska förbjudas, har kongressen beslutat.
Under en del av 1990-talet var jag ordförande för Friskolornas riksförbund. Samtidigt var jag riksdagsledamot för S. Varken då eller nu var S särskilt förtjust i friskolor. Den offentliga sektorns kärnverksamheter är en del av socialdemokratins själ.
När marknadsekonomiska logiker och privata investeringar växer till sig inne i välfärdsstaten så känner många socialdemokrater utanförskap. Vilket jag som sosse sedan barnsben har lätt för att förstå. Jag har dock genom handfast arbete insett att många företag inom den skattefinansierade välfärden gör väldigt bra insatser för det allmännas bästa.
Under det senaste kvartsseklet har friskolor blivit ett alltmer rött ideologiskt och retoriskt rött skynke för Socialdemokraterna. I praktiken har dock mycket lite gjorts för att lösa de problem som uppkommer när marknadskrafter och välfärdsförvaltningar blir alltmer sambo. Tillståndsgivningen är fortsatt för flummig, kontrollerna för flata och valfriheten för ensidigt individualistisk. S borde börja med att strama upp just detta, innan de börjar pilla med organisationsformen.
Det retoriskt växande friskolemotståndet känns alltmer som en ideologisk "vänstersnuttefilt" för den svidande S-själen i dessa konservativa tider av vapen, straff, Trump och Nato.
Sakligt sett är fristående skolor knappast något misslyckande för vare sig staten eller kapitalet. Friskolor levererar generellt bättre kunskapsresultat än kommunala skolor. Och privata ägare investerar flera miljarder i skolor som det allmänna slipper bygga och förvalta. Att av ideologiska skäl stänga väl fungerande skolor för drygt 400 000 elever är knappast något som Magdalena Andersson eftersträvar. Skulle det bli valseger så är jag säker på att hon har något i bakfickan. Skolor måste ju inte vara bolag. Tillvaron är full av stiftelser och ekonomiska föreningar.
Som så ofta förr står nog S-hoppet till Centerpartiet. Med C kan S få något vettigt gjort utan att gå för långt. Den nya partiledaren Anna-Karin Hatt sticker ut som en öppen vän av skolföretag och valfrihet. Nyligen manade den S-nära ledarsidan i DN Hatt att anpassa sig till vänsterns verklighetsuppfattningar om friskolor.
Det gör nog inte Hatt. Bättre då att hon krokar arm med Magdalena Andersson och tar itu med de förskräckliga politikmisslyckanden som ligger bakom den verklighet där gangsters, religiösa/politiska extremister och rena bluffmakare har givits tillstånd att driva skolor och annan välfärd.
Och samtidigt kan de befria varandra från risken att springa ut för långt på sina retoriska ytterkanter.
I sitt stora ”linjetal” på den pågående S-kongressen slog partiledaren Magdalena Andersson fast att hon som statsminister kommer att sätta stopp för det ”marknadsmisslyckande” som friskolor med vinstintresse utgör enligt den socialdemokratiska retoriken. Vinster ska förbjudas, har kongressen beslutat.
Under en del av 1990-talet var jag ordförande för Friskolornas riksförbund. Samtidigt var jag riksdagsledamot för S. Varken då eller nu var S särskilt förtjust i friskolor. Den offentliga sektorns kärnverksamheter är en del av socialdemokratins själ.
När marknadsekonomiska logiker och privata investeringar växer till sig inne i välfärdsstaten så känner många socialdemokrater utanförskap. Vilket jag som sosse sedan barnsben har lätt för att förstå. Jag har dock genom handfast arbete insett att många företag inom den skattefinansierade välfärden gör väldigt bra insatser för det allmännas bästa.
Under det senaste kvartsseklet har friskolor blivit ett alltmer rött ideologiskt och retoriskt rött skynke för Socialdemokraterna. I praktiken har dock mycket lite gjorts för att lösa de problem som uppkommer när marknadskrafter och välfärdsförvaltningar blir alltmer sambo. Tillståndsgivningen är fortsatt för flummig, kontrollerna för flata och valfriheten för ensidigt individualistisk. S borde börja med att strama upp just detta, innan de börjar pilla med organisationsformen.
Det retoriskt växande friskolemotståndet känns alltmer som en ideologisk ”vänstersnuttefilt” för den svidande S-själen i dessa konservativa tider av vapen, straff, Trump och Nato.
Sakligt sett är fristående skolor knappast något misslyckande för vare sig staten eller kapitalet. Friskolor levererar generellt bättre kunskapsresultat än kommunala skolor. Och privata ägare investerar flera miljarder i skolor som det allmänna slipper bygga och förvalta. Att av ideologiska skäl stänga väl fungerande skolor för drygt 400 000 elever är knappast något som Magdalena Andersson eftersträvar. Skulle det bli valseger så är jag säker på att hon har något i bakfickan. Skolor måste ju inte vara bolag. Tillvaron är full av stiftelser och ekonomiska föreningar.
Som så ofta förr står nog S-hoppet till Centerpartiet. Med C kan S få något vettigt gjort utan att gå för långt. Den nya partiledaren Anna-Karin Hatt sticker ut som en öppen vän av skolföretag och valfrihet. Nyligen manade den S-nära ledarsidan i DN Hatt att anpassa sig till vänsterns verklighetsuppfattningar om friskolor.
Det gör nog inte Hatt. Bättre då att hon krokar arm med Magdalena Andersson och tar itu med de förskräckliga politikmisslyckanden som ligger bakom den verklighet där gangsters, religiösa/politiska extremister och rena bluffmakare har givits tillstånd att driva skolor och annan välfärd.
Och samtidigt kan de befria varandra från risken att springa ut för långt på sina retoriska ytterkanter.
