Manligheten i gungning
Ungdomar skickas rakt ut på en marknad vars regler är avskaffade. Dunkla begär leder till oförsiktighet och slutar i cynisk bitterhet.
Ungdomar skickas rakt ut på en marknad vars regler är avskaffade. Dunkla begär leder till oförsiktighet och slutar i cynisk bitterhet.
I ett modernt samhälle får män inte blomma ut som maskulina män. Kvinnor, som i regel söker maskulina män, finner inga. De finner möjligen predatorer som tar deras oskuld och glada naivitet, och lämnar dem brända på backen. Kvinnor blir bittra på allt vad manlighet heter, män får det ännu svårare, och könskriget hårdnar.
Nästa steg: färre familjer bildas och färre barn föds. Den svenska kulturen dör ut, vilket såklart inte är unikt för Sverige utan riskerar att drabba alla utvecklade länder med samma negativa befolkningsutveckling.
Det har ofta förvånat mig hur lite vikt som läggs vid dessa frågor i samhällsdebatten. Det talas ju ofta om "ödesfrågor" vad gäller klimatet och invasionskriget i Ukraina, men vad spelar allt detta för roll om vi inte ens kan reproducera oss, och vårt sätt att leva?
Det samtida könskriget har sin rot i att kärlekslivet, och hur vi bildar par, har avreglerats och individualiserats. Det liknar på sätt och vis samhällsutvecklingen i stort.
Familjen har lite att säga till om; ungdomarna skickas rakt ut på en marknad vars regler är avskaffade. De är förblindade av dunkla begär och kärleksdrömmar, det leder till oförsiktighet och tyvärr, för många, till ändpunkten cynisk bitterhet – och en tröstande gemenskap med en katt.
Vill man läsa om den avreglerade kärleken kan man läsa sociologen Eva Illouz' bok "Why love hurts" som bland annat beskriver uppvaktningsritualer ur ett historiskt perspektiv, ritualer som i ett modernt samhälle ses som obsoleta, men som skyddade oskattbara, intima värden.
Kärleken skulle behöva regleras i vår tid, om nu inte kärlekskaoset ska fortsätta råda. Således behövs även könsrollerna. Men vem ska skapa reglerna? Och hur ska individualiserade människor kunna följa dem?
Det säger ju emot all individualistisk logik att regler skulle vara bindande för alla. Dejting blir också mindre effektiv när regler måste följas. Inte ens på mikronivå finns det regler; "ghosting" är effektivt, men ett brott mot vanlig medmänsklighet.
Kärleksmarknaden – som tyvärr sammansmälter med den rena köttmarknaden – bränner ut många sökare genom att vara kaotisk och oförutsägbar. Kvar blir de hårdhudade, de som ständigt måste leta vidare på en marknad där "erfarenhet" knappast är en merit eller indikator på framtida långvariga relationer.
I många samhällen spelar religion och familj en viktig roll på kärlekens intima område. I Sverige har religion länge ansetts irrelevant. Vem behöver budord när det finns dejtingappar?
Här är den muslimska minoriteten mer långsiktig, och kanske klokare än gemene sekulär svensk, eftersom de förstår naturliga lagar. De vet hur man traderar kultur, på gott och ont. Det handlar bland annat, på det individuella planet, om att bevara oskulden tills man har lovat evig trohet (även en kristen praxis för övrigt).
Ett råd är att gifta sig tidigt. Det gör också att många "good men", de som vill ha något seriöst, blir upptagna i ung ålder. När det finns hyfsat fungerande regler för samvaron finns det också trygghet, som gynnar parbildning.
Men utan fungerande regler eroderas tryggheten och tilliten, vilket är särskilt allvarligt på det intimas område. Bitterheten mellan könen, som vissa influencers är ett symptom på, markerar en slutpunkt som vi som samhälle måste finna en väg ut ur.
Könskriget är en civilisatorisk fråga som rör vår gemensamma framtid – om vi ens ska ha någon sådan. Många unga verkar ju ha gett upp även vad gäller framtiden.
Kanske behövs en omprövning av moderniteten, som inte längre övertygar om en bättre framtid. Moderniteten kan teoretiskt ses som en anti-religion, och den visar med all önskvärd tydlighet vilket ödeland den skapar på alla betydelsefulla områden i livet. Klimatet och kärleken har här mycket gemensamt, för utan dem blir våra liv en öken, fysiskt och psykiskt, och själva blir vi hemlösa och ensamma.
I ett modernt samhälle får män inte blomma ut som maskulina män. Kvinnor, som i regel söker maskulina män, finner inga. De finner möjligen predatorer som tar deras oskuld och glada naivitet, och lämnar dem brända på backen. Kvinnor blir bittra på allt vad manlighet heter, män får det ännu svårare, och könskriget hårdnar.
Nästa steg: färre familjer bildas och färre barn föds. Den svenska kulturen dör ut, vilket såklart inte är unikt för Sverige utan riskerar att drabba alla utvecklade länder med samma negativa befolkningsutveckling.
Det har ofta förvånat mig hur lite vikt som läggs vid dessa frågor i samhällsdebatten. Det talas ju ofta om ”ödesfrågor” vad gäller klimatet och invasionskriget i Ukraina, men vad spelar allt detta för roll om vi inte ens kan reproducera oss, och vårt sätt att leva?
Det samtida könskriget har sin rot i att kärlekslivet, och hur vi bildar par, har avreglerats och individualiserats. Det liknar på sätt och vis samhällsutvecklingen i stort.
Familjen har lite att säga till om; ungdomarna skickas rakt ut på en marknad vars regler är avskaffade. De är förblindade av dunkla begär och kärleksdrömmar, det leder till oförsiktighet och tyvärr, för många, till ändpunkten cynisk bitterhet – och en tröstande gemenskap med en katt.
Vill man läsa om den avreglerade kärleken kan man läsa sociologen Eva Illouz’ bok ”Why love hurts” som bland annat beskriver uppvaktningsritualer ur ett historiskt perspektiv, ritualer som i ett modernt samhälle ses som obsoleta, men som skyddade oskattbara, intima värden.
Kärleken skulle behöva regleras i vår tid, om nu inte kärlekskaoset ska fortsätta råda. Således behövs även könsrollerna. Men vem ska skapa reglerna? Och hur ska individualiserade människor kunna följa dem?
Det säger ju emot all individualistisk logik att regler skulle vara bindande för alla. Dejting blir också mindre effektiv när regler måste följas. Inte ens på mikronivå finns det regler; ”ghosting” är effektivt, men ett brott mot vanlig medmänsklighet.
Kärleksmarknaden – som tyvärr sammansmälter med den rena köttmarknaden – bränner ut många sökare genom att vara kaotisk och oförutsägbar. Kvar blir de hårdhudade, de som ständigt måste leta vidare på en marknad där ”erfarenhet” knappast är en merit eller indikator på framtida långvariga relationer.
I många samhällen spelar religion och familj en viktig roll på kärlekens intima område. I Sverige har religion länge ansetts irrelevant. Vem behöver budord när det finns dejtingappar?
Här är den muslimska minoriteten mer långsiktig, och kanske klokare än gemene sekulär svensk, eftersom de förstår naturliga lagar. De vet hur man traderar kultur, på gott och ont. Det handlar bland annat, på det individuella planet, om att bevara oskulden tills man har lovat evig trohet (även en kristen praxis för övrigt).
Ett råd är att gifta sig tidigt. Det gör också att många ”good men”, de som vill ha något seriöst, blir upptagna i ung ålder. När det finns hyfsat fungerande regler för samvaron finns det också trygghet, som gynnar parbildning.
Men utan fungerande regler eroderas tryggheten och tilliten, vilket är särskilt allvarligt på det intimas område. Bitterheten mellan könen, som vissa influencers är ett symptom på, markerar en slutpunkt som vi som samhälle måste finna en väg ut ur.
Könskriget är en civilisatorisk fråga som rör vår gemensamma framtid – om vi ens ska ha någon sådan. Många unga verkar ju ha gett upp även vad gäller framtiden.
Kanske behövs en omprövning av moderniteten, som inte längre övertygar om en bättre framtid. Moderniteten kan teoretiskt ses som en anti-religion, och den visar med all önskvärd tydlighet vilket ödeland den skapar på alla betydelsefulla områden i livet. Klimatet och kärleken har här mycket gemensamt, för utan dem blir våra liv en öken, fysiskt och psykiskt, och själva blir vi hemlösa och ensamma.