Med kanon blir vi lika lyckliga som danskarna
Hundra verk och företeelser ringar in vad som är Sverige. Men kanon måste även omsättas i läroplaner och medborgartester för att bli relevant.
Det fanns en tid då Danmark i Sverige betraktades som ett land på högerpolitisk glid, ett slags lätt-Ungern till sydväst. Med tiden har det visat sig att danskarna inte bara är lyckligare än vi, utan att de också varit klokare i att hantera de samhällsproblem som hopar sig i vår tid. Nu reser svenska politiker dit och studerar landet för att det som sker där, tycks komma hit med tjugo år förskjutning.
Danmarks kulturkanon som sammanställdes 2005 omfattar 108 verk inom olika konstnärliga områden. De ska ringa in vad dansk kultur är och åtminstone för en svensk som läser dem speglar de vår bild av Danmark.
Något liknande skedde i dag när regeringens särskilda utredare Lars Trägårdh på anrika Gustavianum i Uppsala överlämnade betänkandet om svensk kulturkanon till kulturministern Parisa Liljestrand (M).
När man läser sammanställningen över de hundra verk och företeelser som kanonutredningens expertgrupper tagit fram syns konturerna av Sverige. Men till skillnad från den ursprungliga danska kanon har det svenska kanonarbetet influerats av Nederländernas kulturkanon som i stället omfattar "fönster" eller referenspunkter att utgå ifrån för att lära känna landets kultur och historia.
Bland de svenska "fönstren" finner vi allt från Heliga Birgittas Himmelska uppenbarelser till Carl von Linnés vetenskapliga triumf Systema natura och Ellen Keys pedagogikmästerverk Barnets århundrade.
Litteraturen spänner från Carl Jonas Love Almqvist Det går an till Maj Sjöwalls och Per Wahlöös Martin Beck-deckare Den vedervärdige mannen från Säffle och Astrid Lindgrens barnklassiker Pippi Långstrump.
Här finner vi både Vadstena kloster och industrilandskapet i Norrköping, Stockholms stadshus och Gripsholms slott. Somliga verk, som Karl-Birger Blomdahls opera Aniara med Erik Lindegrens libretto efter Nobelpristagaren Harry Martinsons versepos med samma namn. Det andliga Sverige representeras av både medeltidens sockenkyrkor och Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna i sekulariseringens tidevarv.
Den politiska historien representeras av sådant som Folkpensionsreformen, Saltsjöbadsavtalet, särbeskattningen och pappaledigheten. Urvalet undviker identitetspolitikens fällor, Katarina Taikons Katitzi och Johan Turis En bok om lapparnas liv fångar också svenska minoriteters berättelser.
Trägårdh vill gärna se att det fortsatta kanonarbetet, att tillgänglig göra den för alla, sker genom att den får inflytande över läroplaner och samhällsintroduktionen för nya svenskar. Det är också en förutsättning för att den inte ska dö sotdöden och försvinna som en utredning bland andra.
Foto: TT
Trägårdh har talat om kanon som ett nationellt uppfostringsprojekt, och det är bra. Historiskt sett har vi goda erfarenheter av sådana i Sverige, som katekesen och husförhören som lärde svenskarna läsa och ta del av Bibeln, vår civilisations centrala textsamling, eller Läsebok för folkskolan som från 1860 till 1960-talet lärde svenska elever samma referenser och förståelse av samhället de lever i.
Den stora svårigheten är kulturell. Skolverkets och Kulturrådets läslistor med 250 titlar på god litteratur för svenska skolan ratas av två av tre lärare, visar tidningen Vi lärares granskning. Lärarna som intervjuas saknar populära böcker som Lasse-Majas Detektivbyrå, Harry Potter, Dagbok för alla mina fans eller stör sig på att de själva inte anförtros att välja litteratur till sina elever för att lära dem att läsa. När det gäller det senare visar läskrisen att lärarna som kollektiv definitivt misslyckats på den punkten och att vi behöver en nationell samling för bildningen och kulturen.
Det fanns en tid då Danmark i Sverige betraktades som ett land på högerpolitisk glid, ett slags lätt-Ungern till sydväst. Med tiden har det visat sig att danskarna inte bara är lyckligare än vi, utan att de också varit klokare i att hantera de samhällsproblem som hopar sig i vår tid. Nu reser svenska politiker dit och studerar landet för att det som sker där, tycks komma hit med tjugo år förskjutning.
Danmarks kulturkanon som sammanställdes 2005 omfattar 108 verk inom olika konstnärliga områden. De ska ringa in vad dansk kultur är och åtminstone för en svensk som läser dem speglar de vår bild av Danmark.
Något liknande skedde i dag när regeringens särskilda utredare Lars Trägårdh på anrika Gustavianum i Uppsala överlämnade betänkandet om svensk kulturkanon till kulturministern Parisa Liljestrand (M).
När man läser sammanställningen över de hundra verk och företeelser som kanonutredningens expertgrupper tagit fram syns konturerna av Sverige. Men till skillnad från den ursprungliga danska kanon har det svenska kanonarbetet influerats av Nederländernas kulturkanon som i stället omfattar ”fönster” eller referenspunkter att utgå ifrån för att lära känna landets kultur och historia.
Bland de svenska ”fönstren” finner vi allt från Heliga Birgittas Himmelska uppenbarelser till Carl von Linnés vetenskapliga triumf Systema natura och Ellen Keys pedagogikmästerverk Barnets århundrade.
Litteraturen spänner från Carl Jonas Love Almqvist Det går an till Maj Sjöwalls och Per Wahlöös Martin Beck-deckare Den vedervärdige mannen från Säffle och Astrid Lindgrens barnklassiker Pippi Långstrump.
Här finner vi både Vadstena kloster och industrilandskapet i Norrköping, Stockholms stadshus och Gripsholms slott. Somliga verk, som Karl-Birger Blomdahls opera Aniara med Erik Lindegrens libretto efter Nobelpristagaren Harry Martinsons versepos med samma namn. Det andliga Sverige representeras av både medeltidens sockenkyrkor och Ingmar Bergmans film Nattvardsgästerna i sekulariseringens tidevarv.
Den politiska historien representeras av sådant som Folkpensionsreformen, Saltsjöbadsavtalet, särbeskattningen och pappaledigheten. Urvalet undviker identitetspolitikens fällor, Katarina Taikons Katitzi och Johan Turis En bok om lapparnas liv fångar också svenska minoriteters berättelser.
Trägårdh vill gärna se att det fortsatta kanonarbetet, att tillgänglig göra den för alla, sker genom att den får inflytande över läroplaner och samhällsintroduktionen för nya svenskar. Det är också en förutsättning för att den inte ska dö sotdöden och försvinna som en utredning bland andra.
Foto: TT
Trägårdh har talat om kanon som ett nationellt uppfostringsprojekt, och det är bra. Historiskt sett har vi goda erfarenheter av sådana i Sverige, som katekesen och husförhören som lärde svenskarna läsa och ta del av Bibeln, vår civilisations centrala textsamling, eller Läsebok för folkskolan som från 1860 till 1960-talet lärde svenska elever samma referenser och förståelse av samhället de lever i.
Den stora svårigheten är kulturell. Skolverkets och Kulturrådets läslistor med 250 titlar på god litteratur för svenska skolan ratas av två av tre lärare, visar tidningen Vi lärares granskning. Lärarna som intervjuas saknar populära böcker som Lasse-Majas Detektivbyrå, Harry Potter, Dagbok för alla mina fans eller stör sig på att de själva inte anförtros att välja litteratur till sina elever för att lära dem att läsa. När det gäller det senare visar läskrisen att lärarna som kollektiv definitivt misslyckats på den punkten och att vi behöver en nationell samling för bildningen och kulturen.
