Nya regementen branschen för sengångare

Finanspolitiska rådet gav regeringen ett rapp över fingrarna för att man lånar 300 miljarder till upprustningen av försvaret. Även oppositionen står bakom, men kritiken träffar Kristersson et al för att skuldsättningen kombineras med skattesänkningar. 

S högg som utsvultna kobror på det bytet. Magdalena Andersson hävdade att Tidöpartierna är ute efter att berika sig själva. ”Åkesson och Kristersson har tömt folkets lador och fyllt sina egna fickor.”

Valår följer sin egen rituella dramaturgi. De politiska rötmånaderna kommer extra tidigt.

Vid sidan av politiskt betingade reflexer har regeringen kallat in försvarsberedningen för att diskutera med övriga partier om hur avsatta miljarder ska användas, elva månader efter att pengarna låg på bordet. En delrapport förväntas ”efter vårens arbete”.  

Den som ser en snigel röra sig i sakta mak mot försvarsdepartementet vid Gustaf Adolfs Torg med underlag till försvarsberedningens sekretariat och experter tar inte fel. Vi får hoppas att krigsförbrytaren i Kreml har förståelse för hur politiska processer är utformade i konungariket Sverige.

Lite mer i skymundan – men i samma härad – har Tidöpartierna halvvägs in på sitt fjärde år enats om att tillsätta en utredning ”i syfte att förenkla och påskynda utbyggnaden av militära fastigheter och anläggningar”.  

I ett pressmeddelande deklarerar infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson att ”tillgång till fungerande infrastruktur är en grundläggande förutsättning för verksamheten i det militära försvaret”. Försvarsminister Pål Jonson är inne på samma linje. ”I vissa fall kan det ta upp till ett decennium att få regementen och anläggningar på plats. Det är helt orimligt i dessa allvarstider.” 

För att regeringen ska lyckas i sitt uppsåt – med kriget i Ukraina inne på det femte kalenderåret – vill man ha en ”enhetlig standard” för ”militära bygglovsansökningar”. Utredaren får ett år på sig och ska även undersöka om det går ”att förenkla, förkorta eller undanta överklagandeprocesser i syfte att få till snabbare byggstarter för utbyggnaden av totalförsvarets militära del”.

Intentionen är att alltså undanröja byråkratiska hinder för nya regementen. Ingen kan invända mot det. Vad man kan fundera över är varför det tog sådan tid att komma till skott.

Regementen är ryggraden för att utbilda värnpliktiga, organisera krigsförband och öka den militära kapaciteten – det allt överskuggande politiska målet. Ändå finns det inte så många att tillgå.

Under nedläggningsvågen efter det kalla kriget gick ett 50-tal regementen och garnisoner över hela landet i graven vid fyra försvarsbeslut på raken: 1992, 1996, 2000 och 2004. Politiskt kan ingen svära sig fri. Alla var lika goda kålsupare. Att återställa det som en gång var är lättare sagt än gjort.

Försvarsmakten är sällan entusiastisk när nya regementen kommer på tal. Nyetableringar är besvärliga och kostar pengar. Officerare måste flytta och förses med bostäder. Värnpliktiga är mer besvärliga än anställda och frivilliga soldater.

Vid försvarsbeslutet 2020 tog regering och riksdag kommandot och inrättade trots gnöl bakom kulisserna sex nygamla regementen på sju orter. 

I nuläget ”pågår arbetet med nya regementsområden” vid I21 i Sollefteå och den utlokaliserade jägarkåren i Östersund. Vid I13 i Falun bedrivs verksamheten ”i tillfälliga lokaler i avvaktan på att det nya regementsområdet ska bli klart”.  

Vid A9 i Kristinehamn inleddes ”trädfällning” på platsen för det nya regementet i september 2025.Vid dragonregementet K4 i Arvidsjaur, flygflottiljen F16 i Uppsala och Amf4 i Göteborg pågår ombyggnationer och renoveringar i olika stadier. Några slutdatum existerar inte.

I försvarsberedningen diskuteras om I22 i Kiruna ska återuppstå. I så fall lär även det bli en seg historia.

Lagändringar ligger åratal fram i tiden, om det ens blir av. Berörda myndigheter kan tänkas kämpa med näbbar och klor för att bevara sina regelverk intakta. Inget utredande i världen kan skyla över att nya regementen är en bransch för sengångare.

Fotnot: Sengångare är världens långsammaste däggdjur och rör sig i genomsnitt 38 meter per dygn.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och nu fri skribent