På internet är vi alla invandrare

Det mest skrämmande med vår samtid är inte krigen eller kriserna – utan hur avhumaniseringen tyst breder ut sig mellan människor. Avhumaniseringen är en process som pågår i det osynliga, som en underström i offentliga samtal och i motsats till nedskrivna värdegrunder som vill bottna i etik och humanitet.

Det tycks vara frågan om en strukturell förändring i själva medmänskligheten, i hur vi varseblir varandra och hur vi bygger upp en gemensam kultur. Jag tror det finns flera förklaringar till varför detta har blivit ett problem.

För det första måste blicken vändas mot tekniken, och då i synnerhet internet som avhumaniserar dels användare själva men också utgrupper av olika slag.

Det är inte svårt att förstå varför, eftersom vi människor saknar kött på internet. Vi saknar kropp, mimik, tonfall, ja, allt som gör det möjligt att tolka avsikter i mellanmänsklig kommunikation.

Avsikter är normalt sett avgörande för att bedöma handlingar. Men att bedöma handlingar på internet är omöjligt. Ändå måste det göras, och det sker då genom en skärpning av redan befintliga tankekategorier och stereotyper.

Människor – eller deras digitala avatarer – är svåra att komma till botten med, och då är det mänskligt, alltför mänskligt, att dra slutsatsen att andra personer har onda avsikter och alltså tillhör en annan grupp än jag. En utgrupp.

Något snarlikt beskrevs för mer än tjugo år sedan av psykologen John Suler som populariserade begreppet online disinhibition effect. I korthet handlar det om vad anonymiteten online gör med vår känsla av ansvar. Vi tar oss friheten att skada, kränka, skända på sätt som vi inte hade gjort i köttrymden.

Ju mer människan assimileras på internet och ju mer det sociala sker på så kallade ”sociala medier”, desto starkare blir tendensen. Det är knappast kontroversiellt att påstå att internet har öppnat en frihet som ytterst få egentligen är mogna för. Vi har kollektivt flyttat till ett nytt land utan några lagar, utan hierarkier, men med godtyckliga poliser och många mobbar, där minsta felsteg kan kosta dig din sociala position – om du ens hade någon.

Vi är nybyggare i ett land där det offentliga samtalet har kollapsat på förhand. En toxisk miljö som kan orsaka våldsamma utbrott även i köttrymden. Det har fått tonläget att hårdna, kärleken att kallna, och våldet att te sig rimligare för många. Vad är detta om inte en avhumanisering av vårt samhälle?

Det ter sig ironiskt hur det samtidigt med denna utvandring till internet har blivit allt mer trängande att värna en övergripande svensk kultur. 

Eroderingen av ett lands seder och bruk sker ju inte bara utifrån, genom exempelvis en naiv invandringspolitik, utan också genom att vara naiv inför teknikens kultur. Eller kanske dess antikultur.

För precis som en stor invandring påverkar majoritetskulturen så påverkar mycket tid online förmågan att bygga en konstruktiv svensk kultur i bred bemärkelse, samt en gemenskap med delade ideal samt mål för samhället. Se vad det gör med läsningen. Se vad det gör med den psykiska hälsan.

Det är en fråga för framtida historiker: kanske internet var mer ansvarigt för nedbrytningen av den svenska kulturen än den ”naiva flyktingpolitiken”. 

På internet är vi alla invandrare.