Palme hade inte gillat att mördaren går fri

Den tionde juni 2020 fick jag som en av många journalister möjlighet att ställa en fråga till chefsåklagare Krister Petersson i samband med presskonferensen där den avlidne Skandiamannen Stig Engström på lösa grunder pekades ut som skyldig till mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Det var i pandemitider och därför var det hela en digital föreställning. När mitt namn ropades upp var jag hemma och hade nästan tappat tråden. Det vi fick höra från åklagaren och spaningsledaren Hans Melander var ju bara blaj, inte ett knyst om ny bevisning eller något konkret om mordvapnet, utan bara gammal skåpmat i repris.

När det blev min tur undrade jag därför om utpekandet av Skandiamannen enbart vilade på uppgifter som var kända sedan tidigare. Åklagaren svarade jakande på det. Det rörde sig alltså om en tolkning – eller rättare sagt omtolkning – av information som redan fanns i utredningen.

Till grund för att stämpla Skandiamannen som mördare låg utöver det dels ett spekulativt resonemang om motivet, alltså Palmehat, dels ett konstruerat vapenspår om att det kunde ha funnits en gripbar revolver hemma hos en vapensamlare som Engström spelade bridge med. 

Inget av detta gick på något sätt att leda i bevis. Det var bara ännu ett mörkt kapitel i Palmeutredningen. Och som det såg ut då även det sista. Åklagarens beslut var att lägga ner förundersökningen.

Nu har överåklagare Lennart Guné undanröjt utpekandet av Skandiamannen, vilket också gör att utredningen kan öppnas igen. Så länge avskrivningsbeslutet grundades på att den utpekade mördaren var avliden var det inte möjligt.

När Olof Palme sköts till döds på Sveavägen i centrala Stockholm den där februarinatten satt jag vid desken på Expressens nattredaktion. Redan då spekulerades det förstås om vem mördaren kunde vara.

Med hänvisning till att jag jobbade på mordnatten och har skrivit om Palme i andra sammanhang har jag fått den frågan många gånger. Mitt enda – och väldigt trista – svar har alltid varit att det inte finns något substantiellt av värde att ta fasta på.

Haken med Lisbet Palmes tvärsäkra utpekade av den svårt nedgångne Christer Pettersson var att konfrontationen var felaktigt genomförd. Pettersson stack ut vid sidan av betydligt mer uppsträckta poliser. Därmed var bevisvärdet spolierat och bidrog till att Petersson friades i hovrätten.

Även i andra avseenden var Palmeutredningen i ett tidigt skede ett haveri. Initialt begicks amatörmässiga misstag, till exempel spärrades mordplatsen inte av. En annan bidragande orsak var att den S-märkte spaningsledaren Hans Holmér aldrig tidigare hade lett en mordutredning. Det hela blev en politiserad soppa redan från början och utmynnade i en annan härva: Ebbe Carlsson-affären.

Nu är Skandiamannen avförd, vilket är ett steg i rätt riktning. Nästa steg kan mycket väl bli att Palmeutredningen återupptas även om det avvisades initialt, kanske lagom till februari och 40-årsdagen av mordet.

Men om det ska vara någon vits med att börja om med förundersökningen räcker det inte med att polis och åklagare petar lite förstrött i redan känd materia.

För att det eventuellt ska vara möjligt att komma vidare måste man göra det som man än så länge inte har gjort. En tidigare Palmespanare har pekat på att Sydafrikaspåret inte är kört i botten. I takt med att gamla säkerhetsstrukturer luckras upp kan det finnas människor som är kvar i livet och har mer att säga, om frågorna ställs till rätt personer.

Ett annat tids- och resurskrävande spår är att utvidga sökandet efter mordvapnet till revolvrar som under det kalla kriget illegalt fördes in i Sverige till den CIA-stödda motståndsrörelsen Stay behind.

Redan 1990 frågade jag dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro om utredarna hade undersökt den saken. Svaret blev nej, och det blev heller aldrig gjort. I hemliga underrättelsearkiv, både i Sverige och utomlands, kan det finnas ledtrådar av intresse i det avseendet. Det är bara att kavla upp ärmarna.

Olof Palme hade själv sin bakgrund i underrättelsetjänsten vid försvarsstaben. Han hade inte gillat att hans mördare går fri efter så många år.