Postmodernismen besegrade både vänstern och högern

Ett universitet i Texas har bannlyst Platons dialog ”Gästabudet” från undervisningen. Orsaken skulle vara att klassikern resonerar om könsöverskridande och pederasti som naturligt och bra. I debatten påstås bannlysningen vara uttryck för samma ”konservativa” trend som också gör att böcker med sexuellt innehåll rensas ut från skolbibliotek runt om i USA. 

För att kunna bedöma hur det förhåller sig med detta måste vi emellertid göra en urskiljning på en ytterligare nivå och därefter lyfta blicken för att finna en orsak.

Det är en stor skillnad mellan att vaka över böcker och undervisningsinnehåll relaterat till barn respektive vuxna. Budskap om trans- och homosexualitet i moderna läroplaner understödda av samtida litteratur handlar alltmer om ideologi. Det vill säga om att inte bara peka på existensen av fenomen och definiera dem, utan att göra en aktiv normering, som att det är sant att man själv bestämmer sitt kön och att en förvirring om identitet betyder att man skulle vara ”född i fel kropp”, att”pappor kan föda barn” och dylikt hittepå som återfinns även i svenska pedagogiska böcker för barn.

Platons ”Gästabudet”, med drygt 2400 år på nacken, är inte alls del av någon ideologisk woke-uppfostran. Platon använder fenomen i sin samtid – vilka vi kan ha berättigad moralisk kritik mot – som utgångspunkt för existensfilosofiska resonemang. Och han riktar sig till vuxna människor med erfarenhets- och tankepräglad omdömesförmåga.

Precis som en vuxen kan ta avstånd från Thomas Jeffersons syn på slaveri och samtidigt reflektera över den amerikanska självständighetsförklaringen, kan man avvisa Platons och hans hedniska samtids syn på pederasti, eller på demokrati för den delen, och samtidigt argumentera om allmängiltiga omdömen i hans dialoger. 

Därför går det utmärkt att stödja uppfattningen, i USA eller var den än förs fram, att normeringen kring kön och sexualitet för barn inte ska göras av lärare eller skolboksproducenter utan i familjen – och samtidigt motsätta sig Texasuniversitetets förbud mot Platon. 

Texasfallet är absolut ett klart exempel på woke från höger. Det vill säga en känslighet för att höra åsikter om specifika fenomen, lika stark som – men bara triggad av rakt motsatta normer – känsligheten från woke-vänstern. Och som leder till cancellering. Woke-höger har absolut ingenting med ”konservatism” i klassisk mening att göra, även om den på vissa områden kan göra en likartad värdering.

Wokeism är en filosofisk hållning som sätter viljan före förnuftet, definierar alla relationer i termer av makt och ser tillvaron som en kamp mellan olika, strukturella konspirationer och deras offer. Den är alltså en del av den strömning som kallas postmodernism och som ersätter objektiv sanning med narrativ.

Transideologi är woke av precis samma skäl som den så kallade Trumpismen är det. Båda utgår nämligen från att individuella känslor och uppfattningar definierar verkligheten, att den som skriker högst har rätt och att den egna hållningen kämpar underifrån mot mäktiga, förhärskande normer, intressen och grupper (”heteronormen” eller ”deep state”).

Vad woke-högern visar, nu senast med Platon-fallet i Texas, är postmodernismens totala seger över både vänster och höger i politiken. Någon socialdemokrati, liberalism och konservatism i klassisk mening, som så sent som min generation läste om i skolan, existerar inte längre. Bara olika färger av woke.

Thomas Idergard är katolsk präst