När Tidöpartierna i slutet på maj presenterade propositionen med riktlinjer för SVT, SR och UR för tillståndsperioden 2026–2033 var det upprörda tongångar från bolagens sida. Framför allt handlade det om att man skulle få för lite pengar.

SVT:s vd Anne Lagercrantz hävdade att förslagen byggde på ett ”politiskt önsketänkande” och varnade för ”stora rationaliseringar” som skulle gå ut över tittarna då företaget skulle tvingas ”dra ner på bland annat programbudgeten”.

SR:s vd Cilla Benkö menade att anslagen skulle urholkas med 3,4 miljarder och att uppemot 400 tjänster skulle försvinna på grund av en ”tilldelning som är lägre än kostnadsutvecklingen”. Resultatet skulle bli ”en stegvis nedmontering av Sveriges Radio”.

Ord och inga visor alltså. Någon förståelse för att även andra skattefinansierade samhällssektorer står inför en liknande problematik gick inte att spåra. Den politiska oppositionen gick på samma linje som public service-cheferna.

Fem månader senare har regeringen trots fortsatta protester valt att inte ändra ett kommatecken i det ursprungliga förslaget. När riksdagen under onsdagen går till beslut om kulturutskottets Tidöstämplade betänkande kommer 17 reservationer och fyra partimotioner från oppositionen att avvisas.

Vad väntar då för public service? Säck och aska i programutbudet och en strid ström av uppsägningar?

Knappast. Trots allt är det en sak att bedriva propaganda i egen sak under en pågående beslutsprocess och en annan att ta ett helhetsansvar för verksamheten när klubban väl är i bordet.

Fakta i saken är att anslagen kommer att höjas med tre procent 2026, två procent om året 2027–2030 och en procent 2031–2033. Totalt tilldelas SVT, SR och UR tillsammans 83 miljarder under tillståndsperioden, alltså 10,4 miljarder per år. Den som uppfattar det som ett övergrepp kan ägna en tanke åt hur det ser ut i privatägda medieföretag.

I public service-kommitténs betänkande motiverades den initialt högre uppräkningen med att bolagens beredskapsuppdrag ”efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina bedöms kräva stora resurser vid tillståndsperiodens början”, likaså ”teknikneutrala krav på hög säkerhet och tillgänglighet” på alla plattformar. Public service-cheferna har klagat bittert över att det utökade beredskapsuppdraget slukar stora pengar. Vad det handlar om går inte att uttyda för att det ingår i totalförsvaret.

”SVT:s beredskapsplanering är skyddad och kan av sekretesskäl inte delas med andra aktörer”, skriver bolaget i sitt remissvar på kommitté-betänkandet.

”Sveriges Radio har av sekretesskäl inte tagit upp det investeringsbehov som finns för att säkerställa företagets förmåga vid högsta beredskap”, skriver SR.

Vi vet alltså inte vilka belopp det rör sig om, bara att bolagen i sin argumentation använder beredskapsåtagandet som en oklanderlig motivering för att kräva mer pengar.

Nu kan man glömma och göra det som alla andra måste göra oavsett bransch: prioritera. Det finns åtskilligt att skala bort om man slänger ett öga i tablån. Ett och annat chefslager går säkert också att saka. Public service kan inte vara en skyddad verkstad.

I förslaget som klubbas i riksdagen finns det en ljusglimt som kan lysa upp tillvaron. När TV4 meddelade att man lämnar marknät pekade SVT och SR på risken för en ekonomisk smäll. Regeringen har lyssnat på det med ett halvt öra. ”Om de ökade kostnaderna bedöms vara påtagliga och extraordinära kan de aktualisera en extra medelstilldelning”. Det kan alltså bli en slant till på kontot trots allt.

Public service borde från och med nu lägga navelskåderiet åt sidan, beakta att man i sin yrkesroll förväntas stå för opartiskhet och saklighet i allmänhetens tjänst – och sluta gnälla om pengar.

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill