Putin dikterar villkoren och Trump är budbärare

Toppmötet i Alaska har beskrivits som ett misslyckande – ett fiasko. Och visst ligger det något i det. I Anchorage tvingades den församlade världspressen lyssna på hur Donald Trump och Vladimir Putin strödde lismande lovord över varandra utan att redovisa några konkreta resultat.

Riktigt vämjeligt blev det när den blodbesudlade Putin, som i drygt tre års tid har bedrivit ett hänsynslöst anfallskrig mot oskyldiga civila, flinade upp sig på podiet och uppmanade Europa och Ukraina att inte ”inte störa” fredsprocessen med ”provokationer och intriger”.

Några dagar senare har krutröken delvis skingrats och då blir Putins osmakliga svada mer begriplig. Enligt den uppsjö av uppgifter som florerar i efterhand blev det mer sagt i Alaska än Trump och Putin hade intresse av att förmedla.

Får man tro på vad som skrivs övergav Trump sin ursprungliga strategi om en vapenvila redan vid sittande bord, antagligen för att Putin precis som tidigare vägrade gå med på det. I stället gick han ”direkt på ett fredsavtal” som han skrev på Truth Social. Förmodligen på grund av att det var den enda framkomliga vägen med den ryske krigsförbrytaren.

För att nå dit krävs då ”ett utbyte” av territorium och det var också budskapet när Trump biktade sig hos favoritprogramledare Sean Hannity i Fox News, talade om ett ”extremt produktivt möte” och hävdade att bollen ligger hos Ukraina.

I ett nytt inlägg natten mot måndagen satte Trump ökat tryck på Volodymyr Zelenskyj: ”Ukrainas president kan avsluta kriget nästan omedelbart, om han vill eller så kan han fortsätta kriga.” Från Trumps – och Putins – horisont är det så det ligger till.

Inför dagens möte i Washington mellan Trump, Zelenskyj och ett koppel europeiska ledare har Trump försökt förankra ett ”fredspaket” som Ukraina med den amerikanske presidentens syn på saken förväntas acceptera utan att krångla. Detsamma gäller Europa och det förklarar då Putin ord i Alaska om att ”inte störa” fredsprocessen.

Konkret ska Ukraina avträda hela Donbass, även områden i Donetsk öster om fronten som Ryssland för närvarande inte kontrollerar. I övrigt ska frontlinjen frysas i nuvarande läge i Cherson och Zaporizjzja. Eventuellt får Ukraina i gengäld tillbaka några landremsor i Zumy och Charkiv.

Kontentan blir att Ukraina ska retirera från sina befintliga försvarslinjer på egen mark. Utan knot ska man ge upp städer som Pokrovsk som man i åratal har offrat tusentals soldaters liv och svårt civilt lidande på att försvara, och frivilligt släppa Putin längre inpå livet och i landet i utbyte mot fred.

Trump har gett sin välsignelse och sockrat budet med ukrainska säkerhetsgarantier enligt samma modell som Natos artikel 5, men utan medlemskap i alliansen, vilket Putin sägs ha gått med på, liksom fredsbevarande trupper från Storbritannien och Frankrike längs fronten.

För Ukraina – och Europa – är stora landavträdelser bortom fronten ändå svårsmält. I strid med all anständighet och internationella konventioner belönas det ryska erövringskriget i stället för att bestraffas. Putins aptit på krig kan tillta, inte avta.

Frågan är vad som händer om budet ändå förkastas vid dagens samtal. I februari blev Zelenskyj utskälld och utkastad från Vita Huset när han mopsade sig.

Nu kommer Storbritanniens Keir Starmer, Frankrikes Emmanuel Macron, Tysklands Freidrick Merz, Italiens Giorgia Meloni och Natochefen Mark Rutte m fl att finnas i rummet, eller i anslutning. Det är förstås avsiktligt och kan ha en dämpande inverkan. Om det innebär att det finns något förhandlingsutrymme är en annan sak.

Trump har kopplat på turbon och tycks sätta allt på ett kort för att tvinga fram en fredsuppgörelse, kosta vad det kosta vill för Ukraina i förlorad mark. Att Ukraina accepterar eftergifter för att få slut på kriget och dödandet är en sak. Att Putin dikterar villkoren med Trump som budbärare är en annan.