Rättsområdena glömdes bort – igen

Förvaltningsrätten är den arena där staten möter den enskilde i vardagen. Här prövas exempelvis överklagade beslut avseende socialförsäkringar, tillstånd, körkortsmål, ingripanden, skattemål och insyn i myndigheters verksamhet. Inom de förvaltningsrättsliga områdena är maktutövningen som mest konkret gentemot den enskilde. Behoven av rättssäkerhet är därmed särskilt omfattande.

Mot denna bakgrund får det anses beklagligt att regleringsbrevet för 2026 saknar ett tydligt fokus på att stärka rättssäkerheten för den enskilde i dessa rättsprocesser.

Migrationsmål åter i fokus för regeringen – resten i periferin
Regeringens prioriteringar inom förvaltningsdomstolarnas dömande verksamhet är tydliga. Särskilt stor vikt läggs vid snabba avgöranden i migrationsärenden, vilket återrapporteringskraven i regleringsbrevet visar med all önskvärd tydlighet. Förvaltningsdomstolarna ska avgöra 75 procent av målen – exklusive förturs- och migrationsmål – inom sex månader. 

Samtidigt åläggs migrationsdomstolarna, som utgörs av förvaltningsrätterna i Luleå, Göteborg, Stockholm och Malmö, långt mer detaljerade och skarpt tidsatta krav, där upp till 90 procent av vissa mål ska avgöras inom en till fyra månader. 

Av målen i migrationsdomstolarna ska 90 procent av avlägsnandemålen avseende ensamkommande barn ta högst två månader att avgöra. Av övriga avlägsnandemål ska 90 procent ta högst fyra månader att avgöra. Av verkställighetsmålen ska 90 procent ta högst en månad att avgöra. Av övriga migrationsmål ska 90 procent ta högst fem månader att avgöra.

Av målen i Migrationsöverdomstolen, som utgörs av kammarrätten i Stockholm, ska 90 procent ta högst två månader att avgöra.

En urholkad rättslig kontroll
Lagstridiga undantag, bristfälliga eller utelämnade motiveringar samt utebliven tillämpning av väsentliga gällande bestämmelser, har i allt högre grad blivit ett kännetecken för de förvaltningsrättsliga processerna i förvaltningsdomstolarna.

Den rättsliga kontroll som ska fungera som ett skydd mot felaktig myndighetsutövning, riskerar därmed att försvagas ytterligare. Detta ska särskilt ses mot bakgrund av att, det i de mål som regeringen väljer att prioritera inom förvaltningsdomstolarna, råder förbud mot endomarmål, vilket följer av speciallagstiftning.

Sammantaget står detta i skarp kontrast till lagstiftarens uttalade intentioner gällande rättsskyddet för den enskilde i övriga förvaltningsrättsliga mål.

Lagstiftarens ambition – och verklighetens avstånd
Lagstiftaren har länge varit tydlig: förvaltningsrättsliga mål ska präglas av enkelhet och rättssäkerhet, och de ska vara utformade så att den enskilde kan föra sin talan utan ombud. Det är en central demokratisk princip.

I praktiken ser det dock annorlunda ut. Förvaltningsrättsliga mål har blivit alltmer komplexa, samtidigt som myndigheternas beslutsmotiveringar allt oftare framstår som svepande, tekniska eller otydliga. Resultatet är ett system där den enskilde i realiteten är chanslös utan professionell juridisk hjälp – något som bör betraktas som ett misslyckande för rättsstaten.

Effektivitet får inte ske på bekostnad av rättssäkerhet
Mot denna bakgrund är det svårt att förstå varför regeringen inte tydligare prioriterar förstärkningar inom de förvaltningsrättsliga områdena. Effektivisering och snabbhet får inte vara återkommande mantran i styrningen av rättsväsendet, utan tydliga krav på att rättssäkerheten sätts i fokus.

Dagens behov kräver riktade resurser för att säkerställa tydligare domskäl, bättre processledning och mer ändamålsenliga utredningar. En effektiv process utan rättssäkerhet är ingen framgång – den är ett problem.

Rättsstatens tysta prövning
Den förvaltningsrättsliga kontrollen är inget särintresse för jurister eller myndigheter. Den är ett grundläggande skydd för den enskilde mot godtycke och felaktig maktutövning. När de förvaltningsrättsliga processerna brister riskerar tilliten till staten att urholkas – ofta utan rubriker, men med stora och långvariga konsekvenser för den som drabbas.

En rättsstat prövas i vardagen
Om rättsstaten ska kunna leva upp till ambitionen om ett starkt och legitimt rättsväsende krävs mer än satsningar inom de förvaltningsrättsliga områdena. 

Att stärka den förvaltningsrättsliga kontrollen är en nödvändig investering i demokratins vardagliga funktion.

Deniz Eryilmaz är juridik- och rättsskribent