S sätter sig alltid på hasorna i säkerhetspolitiken

S och M sägs ha rykt ihop om säkerhetspolitiken, närmare bestämt om ett än så länge tämligen lösligt initiativ från Emmanuel Macron om ett franskt kärnvapenparaply vid sidan av Nato och USA.

Åtta länder inklusive Sveriges har tackat ja till att diskutera saken. Macron själv skulle gärna ta projektet i mål innan han i april 2027 lämnar Elyséepalatset, efter tio år. Förslaget ligger linje med den ”strategiska autonomi” som han pläderat för under hela sin presidenttid, alltså ett minskat USA-beroende – en fransk specialitet redan under det kalla kriget. 

Nu är skälet att med Donald Trump i Vita huset, på krigsfot över världen, kan vad som helst hända. Det kanske inte finns något amerikanskt kärnvapenskydd för europeiska EU- och Natoländer att åla sig in under i ett skarpt läge. 

Macron vill öka antalet franska stridsspetsar för att bevara avskärningen mot Ryssland oberoende av vad Trump hittar på. Lyckas han skriver han in sig i historieböckerna. Men för tydlighetens skull: Inga beslut är fattade och det finns ingen tidsplan, förutom Macrons egna ambitioner. 

Längs vägen har Kristerssonregeringen förankrat tanken på att diskutera det franska kärnvapenförslaget med S. Exakt hur orden föll kan vi lämna därhän. Det är inte där skon klämmer.

Premissen om bråk är felaktig – det är S som blåser till inrikespolitisk strid på ett område där parterna av tradition lägger sig vinn om att söka samförstånd. Det finns alltså andra bakomliggande orsaker.

För det första är Magdalena Andersson svårt traumatiserad av valförlusten 2022. Får hon stryk även i höstens val är den politiska karriären över. S kommer att byta partiledare och hon blir aldrig statsminister igen, däremot stämplad som förlorare i två val på raken.

När hon nu talar om att Europa redan besitter tillräckligt med kärnvapen för att ”bomba Ryssland sönder och samman” är det under bältet i desperationens tecken. Hon vet att det inte är det saken handlar om.

Andersson vet också att kärnvapenkrig har en dålig klang i väljarnas öron. Avsikten är att exploatera kärnvapenskräcken och att misstänkliggöra regeringen.

För det andra anknyter S till gamla svärmerier om en kärnvapenfri värld från Margot Wallströms tid på UD. Den dåvarande utrikesministern drev på för att Sverige skulle underteckna en FN-konvention om total avveckling av alla kärnvapen.

I USA:s ögon äventyrade det försvarssamarbetet mellan länderna och även Sveriges dåvarande status som nära partnerland med Nato. Den amerikanske försvarsministern James Mattis skrev ett hemligstämplat brev till sin svenske kollega Peter Hultqvist där han påtalade det.

När jag sprang ihop med Mattis på ett Natomöte i Bryssel 2017 frågade jag förstås hur han såg på saken. ”Jag tror att ni alla vet vad som står i mitt brev, mitt hemliga brev.” Innehållet hade läckt ut i svenska medier (genom min försorg, faktiskt) och det visste han alltså. Han sa det med ett leende och förvann i mängden.

Nu anknyter utrikesministerkandidaten Morgan Johansson till Wallströmepoken och hävdar att det franska förslaget kan leda till kärnvapenkapprustning i världen.

Faktum är att Kina redan bygger ut sin kärnvapenkapacitet i snabb takt med sikte på att nå ifatt USA och Ryssland i antal stridsspetsar. Inte ens S kan ändra på det. Det existerar inte längre några nedrustningsavtal som lägger hinder i vägen. Däremot är Johanssons retorik populär i kadern av S-lojala tjänstemän som övervintrar på UD i väntan på bättre tider och att det kan vara värt att underblåsa sådana stämningar för att underminera Kristersson & co.

För det tredje saknar S säkerhetspolitisk handlingskraft. I grunden vill partiet alltid att allt ska förbli vid det gamla. Det passade S utmärkt att i det fördolda leva under det amerikanska kärnvapenparaplyet under det kalla kriget och samtligt låtsas att Sverige var ett neutralt land som förespråkade nedrustning.

När Ryssland invaderade Ukraina 2022 levde det rabiata Natomotståndet vidare i ett alliansfritt töcken i partiledningen tills Finland banade vägen för en senkommen svensk ansökan om medlemskap. S sätter sig alltid på hasorna i säkerhetspolitiken – av ett eller annat skäl.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och numera fri skribent