Trump gick i den ryska fällan med öppna ögon
För femte gången på sex månader sitter Witkoff öga mot öga med den förre KGB-agenten. Oddsen är precis lika dåliga som det låter.
I morse landade Donald Trumps kompis från fastighetsbranschen, Steve Witkoff, i Moskva för att träffa Vladimir Putin. För femte gången på sex månader sitter det amerikanska sändebudet öga mot öga med den förre KGB-agenten. Oddsen är precis lika dåliga som det låter.
Vid tidigare tillfällen har Putin manipulerat Witkoff med stor framgång. Redan i februari beskrev Witkoff det första mötet som "förtroendeskapande" och talade om att han utvecklat en personlig "vänskap" med Putin.
Än så länge har det inte varit vatten värt. Den här gången är inramningen mer ödesmättad än tidigare.
För Trump är det vinna eller försvinna. Om han inte lyckas tvinga Putin på reträtt den här gången och få den ryske ledaren att acceptera ett eldupphör har han inte mycket mer att spela med. Då klingar alla hot om repressalier mot Ryssland tomma. "Vi får se vad som händer", var hans egen lakoniska kommentar i går.
Hoppet står nu till sanktioner mot länder som handlar med rysk olja och gas, främst Kina och Indien, med tullsatser på hundra procent eller mer. Förutsatt att Trump inte drabbas av TACO-syndromet – Trump Always Chickens Out – träder det i kraft på fredag, om Putin inte viker ner sig. Ett självklart mål för Putin vid mötet med Witkoff är att schackra med Trumps deadline och vinna mer tid.
I avsikt att öka trycket mot Kreml har Trump godkänt mer vapen till Ukraina, t ex luftvärnssystemet Patriot, förmedlade av Nato på bekostnad av europeiska länder. För första gången under Trumps styre finns det ett reellt åtagande med en amerikansk försörjningslinje. Med ukrainska ögon är det ett framsteg. Ändå är det otillräckligt för att vända krigslyckan, och det vet Putin.
Trumps sociala medier-vendetta med den ryske ex-presidenten Dimitrij Medvedev kunde västsidan ha varit utan. Medvedev må förlöjligas som en sidsteppad föredetting. Ett alternativ är att han spelar sin konfrontatoriska roll som Putins hantlangare på X med stor bravur.
När Medvedev svarade på Trumps tidsfrist för vapenvila påstod han att det var ett steg närmare krig mellan Ryssland och USA. Den prestigebesatte Trump kontrade med att flytta atomubåtar närmare Ryssland. Därmed öppnade han för nya ryska kärnvapendrag.
I början på veckan kom så beskedet att Kreml häver sitt stopp för kort- och medeldistansvapen, vilket i värsta fall kan vara startskottet för en ny och oroväckande rustningsspiral.
Under det kalla kriget var medeldistansrobotar, amerikanska Pershing 2 och sovjetiska SS-20, på respektive sida om järnridån, det största hotet mot Europas säkerhet. I det så kallade INF-avtalet 1987 (Intermediate Range Nuclear Forces Treaty), underskrivet av Ronald Reagan och Michail Gorbatjov, förbjöds alla medeldistansvapen.
2019, under Trumps första period, lämnade USA avtalet med motiveringen att Ryssland bröt mot det. Putin följde snabbt efter när han fick chansen, men införde också ett ensidigt ryskt moratorium mot att placera ut nya robotar.
Nu är det fritt fram igen, Belarus nämndes som ett tänkbart alternativ redan när avtalet upphörde. För Putin är det ett plus. Under hela kriget är det ju han som har hotat med kärnvapen.
På Joe Bidens tid fungerade det som en effektiv bromskloss för att förhindra att USA skickade stridsflyg, stridsvagnar och långdistansvapen till Ukraina. Biden hänvisade ständigt till risken för kärnvapen och ett tredje världskrig när han avvisade ukrainska propåer.
Nu har Putin med enkla medel skaffat sig ett nytt kort på hand som kan användas för att förhala fredsprocessen, eller för att sprida ny kärnvapenskräck och sätta press på USA och Europa. Trump kan med öppna ögon ha gått rakt i en väl gillrad rysk fälla.
I morse landade Donald Trumps kompis från fastighetsbranschen, Steve Witkoff, i Moskva för att träffa Vladimir Putin. För femte gången på sex månader sitter det amerikanska sändebudet öga mot öga med den förre KGB-agenten. Oddsen är precis lika dåliga som det låter.
Vid tidigare tillfällen har Putin manipulerat Witkoff med stor framgång. Redan i februari beskrev Witkoff det första mötet som ”förtroendeskapande” och talade om att han utvecklat en personlig ”vänskap” med Putin.
Än så länge har det inte varit vatten värt. Den här gången är inramningen mer ödesmättad än tidigare.
För Trump är det vinna eller försvinna. Om han inte lyckas tvinga Putin på reträtt den här gången och få den ryske ledaren att acceptera ett eldupphör har han inte mycket mer att spela med. Då klingar alla hot om repressalier mot Ryssland tomma. ”Vi får se vad som händer”, var hans egen lakoniska kommentar i går.
Hoppet står nu till sanktioner mot länder som handlar med rysk olja och gas, främst Kina och Indien, med tullsatser på hundra procent eller mer. Förutsatt att Trump inte drabbas av TACO-syndromet – Trump Always Chickens Out – träder det i kraft på fredag, om Putin inte viker ner sig. Ett självklart mål för Putin vid mötet med Witkoff är att schackra med Trumps deadline och vinna mer tid.
I avsikt att öka trycket mot Kreml har Trump godkänt mer vapen till Ukraina, t ex luftvärnssystemet Patriot, förmedlade av Nato på bekostnad av europeiska länder. För första gången under Trumps styre finns det ett reellt åtagande med en amerikansk försörjningslinje. Med ukrainska ögon är det ett framsteg. Ändå är det otillräckligt för att vända krigslyckan, och det vet Putin.
Trumps sociala medier-vendetta med den ryske ex-presidenten Dimitrij Medvedev kunde västsidan ha varit utan. Medvedev må förlöjligas som en sidsteppad föredetting. Ett alternativ är att han spelar sin konfrontatoriska roll som Putins hantlangare på X med stor bravur.
När Medvedev svarade på Trumps tidsfrist för vapenvila påstod han att det var ett steg närmare krig mellan Ryssland och USA. Den prestigebesatte Trump kontrade med att flytta atomubåtar närmare Ryssland. Därmed öppnade han för nya ryska kärnvapendrag.
I början på veckan kom så beskedet att Kreml häver sitt stopp för kort- och medeldistansvapen, vilket i värsta fall kan vara startskottet för en ny och oroväckande rustningsspiral.
Under det kalla kriget var medeldistansrobotar, amerikanska Pershing 2 och sovjetiska SS-20, på respektive sida om järnridån, det största hotet mot Europas säkerhet. I det så kallade INF-avtalet 1987 (Intermediate Range Nuclear Forces Treaty), underskrivet av Ronald Reagan och Michail Gorbatjov, förbjöds alla medeldistansvapen.
2019, under Trumps första period, lämnade USA avtalet med motiveringen att Ryssland bröt mot det. Putin följde snabbt efter när han fick chansen, men införde också ett ensidigt ryskt moratorium mot att placera ut nya robotar.
Nu är det fritt fram igen, Belarus nämndes som ett tänkbart alternativ redan när avtalet upphörde. För Putin är det ett plus. Under hela kriget är det ju han som har hotat med kärnvapen.
På Joe Bidens tid fungerade det som en effektiv bromskloss för att förhindra att USA skickade stridsflyg, stridsvagnar och långdistansvapen till Ukraina. Biden hänvisade ständigt till risken för kärnvapen och ett tredje världskrig när han avvisade ukrainska propåer.
Nu har Putin med enkla medel skaffat sig ett nytt kort på hand som kan användas för att förhala fredsprocessen, eller för att sprida ny kärnvapenskräck och sätta press på USA och Europa. Trump kan med öppna ögon ha gått rakt i en väl gillrad rysk fälla.
