Trump krossar myrburken

Bakom krigsrubrikerna i Mellanöstern döljer sig något som sträcker sig över ett sekel bakåt i tiden. Regionens geopolitiska arkitektur är inte ett resultat av en naturlig eller organisk utveckling, utan en direkt effekten av en sekelgammal brittisk imperiestrategi känd som ”hanterat kaos”.

När USA under president Trump inledde sina massiva och slutgiltiga militära kampanjer mot Iran, var det inte enbart ett krig mot en enskild terrorregim. Det handlar om att systematiskt plocka bort det brittiska imperiets djupaste nätverk, ett kirurgiskt snitt med en ”Trump-skalpell” som nu förångar årtionden av brittiskt förräderi och rensar vägen för en ny, suverän allians i Mellanöstern.

För att förstå den historiska nödvändigheten av denna ”Stora skilsmässa” från det gamla imperiesystemet måste vi förstå vad den brittiska eliten, centrerad kring finansdistriktet City of London, desperat försökte förstöra.

På 1970-talet var Iran inte en primitiv proxy-stat. Landet var på god väg att förvandlas till en modern, oberoende industriell stormakt med över trettio planerade kärnkraftverk och en massiv stålindustri. För det angloamerikanska finansetablissemanget, som hade kontrollerat och utnyttjat iransk olja sedan 1950-talet, var denna nationella industrialisering ett absolut existentiellt hot.

Svaret från det imperialistiska London blev en doktrin av ”kontrollerad upplösning”. Genom den brittiska underrättelsetjänsten MI6 implementerade man en metodik känd som ”Myrburken” – man skakade bildligt talat burken för att underblåsa etniskt raseri och religiös fundamentalism.

Syftet var att hålla regionens befolkningar splittrade, lätthanterliga och oförmögna att uppnå västfalisk suveränitet. Denna taktik användes redan 1953 för att störta den demokratiskt valde iranske premiärministern Mohammad Mossadegh genom att MI6 i lönndom finansierade radikala muslimska mobbar, för att på så sätt skydda det brittiska oljemonopolet.

Imperiets primära verktyg var de Muslimska Bröderna (vilken är en mer korrekt benämning på det som brukar kallas Muslimska brödraskapet). Redan från 1920-talet, och med direkt finansiering och beskydd från MI6 sedan åtminstone 1942, odlades Bröderna fram som en radikal motvikt mot sekulär arabisk nationalism. Detta kulminerade i den islamistiska revolutionen 1979.

Ayatollorna var aldrig en organisk, folklig revolution. De installerades som ett permanent geopolitiskt vapen för att krossa global ekonomisk suveränitet.

Omedelbart efter maktövertagandet skrotade Khomeini alla kärnkrafts- och stålprojekt och utlöste en global oljechock. Detta lamslog västvärldens industriella ekonomier, men genererade samtidigt ofattbara rikedomar för City of Londons spekulativa bank- och försäkringsmarknader.

Ur denna giftiga allians mellan brittisk underrättelsetjänst och religiös radikalism föddes det islamistiska revolutionsgardet (IRGC). IRGC var aldrig en konventionell militär; det var imperiets ultimata ”djävulslegion” och en operativ förlängning av Bröderna. Deras ideologi var i själva verket ett marxist-leninistiskt operativsystem, omkodat till religiös terminologi av Sayyid Qutb, vilket krävde en elitistisk ”förtrupp” för att införa total statlig kontroll och sprida evig revolution.

IRGC verkade som en stat i staten, med fyra dödliga grenar: Quds-styrkan som beväpnade terrorister som Hamas och Hizbollah, Flyg- och rymdstyrkan som skapade en ”eldring” av missiler, Cyberkommandot för digitalt sabotage, och Basij-milisen för att brutalt förtrycka den egna befolkningen.

Men detta århundrade av imperiestyrd terror och hanterat kaos nådde sitt våldsamma, definitiva slut genom en serie oöverträffade kinetiska operationer utförda av USA och Israel mellan juni 2025 och februari 2026. Kampanjen inleddes med operation Midnight Hammer, där amerikanska B-2 stealthbombplan penetrerade djupt ner i berget med djuppenetrerande bunker buster-bomber för att kirurgiskt krossa Irans kärnkraftsanläggningar. Detta var den ultimata varningen.

Den verkliga halshuggningen levererades i februari 2026 med Operation Epic Fury. USA övergav alla tankar på begränsad inneslutning för ett absolut mål: att totalt utplåna regimens kommandostruktur och nedmontera systemet. Understödda av artificiell intelligens och avancerade drönarsvärmar förintades över 1250 militära och statliga mål på 48 timmar. Ayatollah Khamenei och IRGC:s allra högsta ledarskap eliminerades, vilket är tänkt att sätta stopp för ett 47-årigt skräckvälde.

I denna ödesstund exponerade den brittiska regeringen, under premiärminister Keir Starmer, sitt sanna ansikte. I stället för att stå enade med sina allierade, saboterade London medvetet den militära kampanjen genom att blockera USA från att använda brittiska baser. Det brittiska etablissemanget visade världen att de hellre skyddade sitt uttjänade arv av hanterat kaos, än att sluta upp bakom USA för att vinna kriget. Svaret från Trumps administration var skoningslöst: ”Ni bidrar inte med någonting och ni är inte ens en bra allierad”.

När nu dammet lägger sig över Teheran, markerar attackerna mot IRGC det slutet på den brittiska kaosmodellen. Försvagandet av Iran har krossat den fientliga CRINK-axeln (Kina, Ryssland, Iran, Nordkorea). Genom att tveklöst och utan kompromisser kräva regimens totala kapitulation orsakar Trump inte något ekonomiskt kaos – han erbjuder det definitiva botemedlet. Han fullbordar det bygge av oberoende suveränitet som det imperialistiska etablissemanget förstörde 1979. Mellanöstern kan träda in i en epok av västfalisk stabilitet och verklig ekonomisk industrialisering.

Operation Epic Fury är inte bara en häpnadsväckande militär framgång; det är den slutgiltiga, kinetiska begravningen av ett hundra år gammalt imperialistiskt spöke.

Khaled Salih är fil dr i statsvetenskap och universitetsrektor emeritus vid University of Kurdistan-Hewlêr i Erbil, Irak