Ungern Del 3: Vad hände egentligen med Viktor Orbán?

Eran Viktor Orbán tog slut med förra söndagens ungerska parlamentsval. Visst är det bäst att aldrig spekulera om politiska comebacker. Och Orbán verkar inställd på att sitta kvar som partiledare i Fidesz. Men efter 20 år som premiärminister – de senaste 16 åren oavbrutet – kommer det i så fall vara en annan Orbán som kommer tillbaka.

Kanske omvärlden nu kommer att behöva fokusera mindre på Orbáns övertramp och mer på det fascinerande fenomen som han faktiskt är. För han har ju redan genomgått en metamorfos. Från en ung västinriktad liberal som med mod och energi utmanade den sittande makten. Till en gammal bakåtsträvande illiberal som fokuserade mest på att stärka den egna makten.

Han hade erfarenheter som få av dagens europeiska ledare. Hur många andra har verkat underjordiskt och gripits när de kämpat för fria val? Fidesz hade kunnat vara en av vår tids mest spännande politiska rörelser. Orbán hade rentav kunnat vara en europeisk Mandela.

Hur det i stället kunde bli så här illa resonerade jag om i Fokus redan efter det ungerska valet 2018. Det finns flera teorier om varför Orbán förändrades – röstmaximering, radikalisering, polarisering med flera. Jag konstaterade dock att Orbán under hela resan faktiskt konsekvent har följt två röda trådar: Fokus på Ungerns oberoende samt en besatthet av att en gång för alla besegra kommunisterna. Så kan man förstå medielagarna och trilskandet mot EU. Retoriken slår an i en nation som i sekler har styrts av turkar, österrikare och ryssar, och som till slut har lyckats göra sig av med dem.

Men då är det svårt att begripa den komponent som har kommit till sedan dess: Orbáns märkliga närmanden till den ryska regimen. Ungern är visserligen fortfarande beroende av rysk olja och gas, men Orbáns fjäsk har gått längre än att det bara skulle handla om energiförsörjning.

Ungraren i allmänhet är ingen rysslandsvän. Revolten 1956 var en upplevelse mycket lik Ukrainas i dag. Ett litet land ville välja sin väg. Det accepterade inte makthungriga ledare i Kreml. Landet angreps militärt, och stod ensamt. Många ungrare har egna minnen av händelsen, eller har vuxit upp med berättelser om den. Och mycket riktigt verkar Rysslandskopplingen vara en av orsakerna till Orbáns valfiasko.

Förutom det skamliga, varför tog han ens den risken?

Det finns inga rimliga förklaringar. Bara spekulationer, till exempel den här:

Ungersk politik handlar fortfarande mycket om de enorma avträdelser landet behövde göra efter första världskriget. Ett av de förlorade områdena är i dag en del av västra Ukraina, och där finns fortfarande en ungerskspråkig minoritet. Om Ryssland hade lyckats kuva Ukraina, skulle det passa Putin bra att överlåta administrationen av denna region till Ungern.

Kanske hoppades Orbán på detta. Kanske fick han löfte om det.

Jag tyckte länge att det lät för absurt att det skulle kunna vara så. Men kanske är det så illa.

Erik Zsiga är kommunikationsrådgivare och skribent. Han är andra generationens ungrare och har haft med regionen att göra som bl a författare till boken ”Hejdå Östeuropa”, och pressekreterare till dåvarande utrikesminister Carl Bildt.

Serien om Ungern i fem delar publiceras 20–24 april.