Wallenbergsfären lurar skjortan av regeringen

Upphandlingen av fyra nya krigsfartyg – fregatter – till marinen är inne i slutfasen. Fartygen blir Sveriges mest avancerade och dyraste. Affären är värd omkring 50 miljarder – när den väl blir av.

I försvarsberedningens slutrapport i april 2024 talades det om en fartygsinvestering i två steg. Partierna var också överens om fördelarna med att köpa från hyllan. ”Beredningen betonar att i syfte att begränsa projektets genomförandetid och risk bör detta ske genom anskaffning av en redan färdigutvecklad fartygsklass.”

Två år senare hänger avgörandet kvar i luften. Inga beställningar är lagda, inga kontrakt skrivna. Regeringen har inte kommit till skott.

I en intervju i brittiska The Times i mitten av april varnade ÖB Michael Claesson för att Ryssland kan ockupera en av alla hundratusentals öar i Östersjön ”för att se vad som händer politiskt”, det vill säga att test-trycka enigheten inom Nato. ”Jag tror att man kan uppnå målet att utmana alliansen genom att placera ut sig i stort sett var som helst.” 

Det är i den kontexten ÖB anser att Sverige måste kunna försvaras. För att klara av det krävs det förstärkningar med fler moderna fartyg till sjöss. Alla är överens om det.

Regeringens försvarspolitik är generellt industritung. Försvarsinvesteringar i miljardklassen avhandlas på löpande band vid presskonferenser med stort genomslag i nyhetsrapportering vid varje enskilt tillfälle, så det är inte där skon klämmer när fregattbeslutet drar ut på tiden.

Efter den ryska invasionen av Ukraina har orderingången till försvarsindustrin ökat explosionsartat. 2025 köpte staten vapen för totalt 90 miljarder från företag i försvarssektorn, nästan dubbelt upp mot 2023.

Det som inte alls hängt med är leveranstakten. Mellan 2021 och 2025 sjönk det som kallas leveransindex från 79 till 53 av 100, enligt den senaste årsredovisningen från Försvarets materielverk, FMV. 

I kombination med tröga politiska beslutskedjor och sega upphandlingsprocesser lägger det hinder i vägen för möjligheterna att växla upp den militära förmågan här och nu. För att lyckas skulle det krävas snabba ryck, exempelvis genom att rappa på affären med nya fregatter.

I november hävdade försvarsminister Pål Jonson att ett beslut var nära förestående. ”Jag ser framför mig att det kommer ett besked i början av nästa år.” Regeringens kravbild var två fregatter till 2030 och ytterligare två till 2035. ”För att klara leveranstiderna handlar det om utländska tillverkare.”

Kring årsskiftet tävlade fyra tillverkare om att vinna kontraktet. Tre utländska tillverkare kunde erbjuda redan befintliga fartygskoncept med anpassning till svenska förhållanden. Saabs fregatter existerade enbart som skisser på ritbordet. Med de villkor regeringen ställt upp var företaget chanslöst.

I februari kom så beskedet att Saab gjort gemensam sak med brittiska Babcock. När samarbetet presenterades var det med locktoner om att gynna båda ländernas inhemska försvarsindustri. Skrovet byggs i Storbritannien, arbetet slutförs i Sverige. ”Svensk industri behåller en viktig roll i konstruktionen och integrationen av stridssystem.” 

Saab har alltid ett bra utgångsläge vid stora upphandlingar och vinner för det mesta. Med fregatterna var den uttalade politiska avsikten att välja en utländsk tillverkare för att pressa upp produktionstempot och prioritera försvarsförmågan genom snabba leveranser. 

Både franska Naval Group och spanska Navantia hävdar att man uppfyller kraven till punkt och pricka. Men i samverkan med Babcock blir även Saab ett utländskt alternativ. 

Sverige har också ett närmare försvarssamarbete med Storbritannien än med Frankrike och Spanien. I augusti 2025 sålde Storbritannien fregatter till Norge, och tillhör även samma regionala Natokommando som de nordiska länderna. Det finns åtskilliga beröringspunkter.

Exakt vad Babcock-Saab innebär i leveranstid och pengar spelar mindre roll. Huvudägaren har riggat dramats upplösning. I praktiken har Wallenbergsfären lurat skjortan av regeringen för att rädda hem fregattkontraktet för Saabs räkning.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD, och numera fri skribent