Arktis skapar sprickor mellan länderna

De smältande isarna i Arktis oroar Arktiska rådets beslutande organ och arbetsgrupper. Den genomsnittliga temperaturhöjningen i Arktis är dubbelt så stor som motsvarande temperaturhöjning globalt och omkring tre fjärdedelar av all arktisk is har redan försvunnit. Men alla ser inte temperaturhöjningen i Arktis som ett hot, utan snarare som en het marknad och möjligheter att slå mynt av det som kommer fram i tö.

Klimatförändringarna som får isarna att smälta gör också Arktis mer tillgängligt och ger nya ekonomiska möjligheter att utveckla olja och gas. USA:s utrikesminister Mike Pompeo ser exempelvis de smältande isarna som något som gynnar världshandeln, eftersom nya fartygsvägar uppstår som kan konkurrera med Suez- och Panamakanalerna. Inför mötet har dock USA velat att ordet klimatförändring inte ens ska finnas med i texten, rapporterar SR Ekot. 

På Arktiska rådets möte under tisdagen finns dock klimatfrågor och användning av Arktis naturresurser på agendan, men även Kinas växande intressen i det arktiska området.

Kina visar nämligen ett allt större intresse för området, där den globala uppvärmningen öppnar för nya transportleder och exploatering av naturresurser. Arktis har en tydlig plats i president Xi Jinpings utrikespolitiska projekt – den nya Sidenvägen  –  och Kina vill dra nytta av nya handelsturer genom Arktis som uppstår i takt med de smältande isarna, konstaterar Viking Bohman, Kinaexpert vid Utrikespolitiska Institutet. För två år sedan lanserades »den arktiska sidenvägen«, som en del av Kinas vision, trots att Kina är beläget utanför det arktiska området.

Huruvida Kina kan lyckas få tillträde till Arktis är svårt att säga, enligt Viking Bohman.

– Men det finns studier som säger att kommer att vara svårt att hantera dessa handelsvägar på ett kostnadseffektivt sätt, säger han till Fokus.

Samarbetet mellan Ryssland och Kina har blivit allt tätare och gått längre än man först trodde, konstaterar han, men det är inte säkert att deras intressen konvergerar i just den regionen.

Om Kina bryr sig om Arktis klimatförändringar annat än ur ett ekonomiskt perspektiv vågar Viking Bohman inte spekulera i; De smältande isarna i Arktis har Kina, såvitt han vet, inte nämnt. Däremot gillar Kina att presentera sig som en stor och viktig aktör när det gäller att hantera klimatförändringar. Men det rör sig, enligt Bohman, delvis om ett dubbelspel, och en image, som medier ofta okritiskt köper.

För även om Kina visserligen har en stor marknad för vindkraftverk och solceller, bygger de också i stor utsträckning kolkraftverk och kategoriserar vissa av dem som gröna investeringar, konstaterar Viking Bohman.

För att hejda konkurrenter som Ryssland och Kina från det hett eftertraktade Arktis vill USA ändra spelreglerna i kapplöpningen och efterlyser tydliga regler för utvinningen av naturresurser i området.

I sitt möte med Arktiska rådet och pressen i finska Rovaniemi under måndagen, klagade USA:s utrikesminister Mike Pompeo över att rådet de senaste åren fokuserat på forskning, kultur och miljö. I stället vill Pompeo tona ned Arktiska rådets gemensamma uttalande om klimatförändringen, stryka hänvisningen till Parisavtalet och fokusera på strategiska frågor. Talet, som över huvud taget inte innehöll ordet klimat, var till stor del ett angrepp mot Kinas och Rysslands anspråk på Arktis.

Kina är ingen arktisk stat och har därför ingen rätt att göra strategiska anspråk på Arktis, sade Pompeo i sitt tal, och menade att det i stället är hög tid för USA att flytta fram positionerna och öka sin närvaro i området.

Men även Ryssland vill, liksom flera andra länder slå vakt om tillgången till olja, gas, mineraler och farleder vid de smältande polarisarna. Vid Sipri (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut), ser man en ökad militär närvaro i Arktis, särskilt på den ryska sidan, sedan Putin blev president i andra omgången. Ryssland, som har byggt flera militärbaser i Arktis de senaste åren, använder också isen som skydd för ubåtarnas väg in i Atlanten.

I fjol förstärkte det ryska försvarsdepartementet kontrollen av den strategiskt viktiga sjöfartskorridoren Nordostpassagen mellan Asien och Europa och från och med i år måste alla militära fartyg som ska passera där ryska myndigheters tillstånd, rapporterade bland andra The Moscow Times i slutet av förra året.

USA  har i sin tur svarat med att utöka sina operationer med ubåtar under Arktis is och har beslutat att stärka sitt fokus på området genom isbrytare, kustbevakning och militärövningar på området i Natos regi.

Arktiska rådets slutdeklaration innehåller i regel punkter för vad som är viktigt i Arktis de kommande åren, så som uppmuntrande av forskning och hållbar utveckling i området. Under tisdagsförmiddagen ändrades dock mötesagendan från att innehålla undertecknande av en slutdeklaration till ett undertecknande av ett gemensamt uttalande från medlemsländernas åtta utrikesministrar. I detta står att "majoriteten" av medlemsländerna ser klimatförändringen som en stor utmaning i det arktiska området och efterlyser åtgärder som lindrar effekterna av den. I och med att USA var emot att klimatförändringen skulle nämnas i slutdeklarationen och de övriga länderna inte ville utelämna det, kom rådet för första gången sedan det bildades 1996 inte fram till någon slutdeklaration.

Fakta: Vem äger Arktis?

Enligt FN:s havsrättskonvention från 1982 har kustländerna rätt att sträcka ut sin territoriala gräns (som är 12 sjömil) med en ekonomisk zon som gäller fiske och bottenrättigheter på ytterligare 200 sjömil.

Kring Norra ishavet är det Ryssland, Norge, Danmark, Kanada och USA som får göra ägandeanspråk.

Rättigheterna kan dock sträckas längre ut om man kan visa att landets kontinentalsockel sträcker sig  längs havsbotten, längre ut än de 200 sjömilen.

Arktiska rådet består av åtta länder. Utöver Norden hör även Ryssland, USA och Kanada till området.

Finland har under två år varit rådets ordförandeland, i samband med tisdagens möte lämnas ledarskapet över till Island.