De får betala priset för Vietnams storslagna ekonomiska framsteg

Det råder ingen tvekan om att Vietnam under de senaste decennierna har gjort stora ekonomiska framsteg. Industrin växer så det knakar och Vietnam är nu ett medelinkomstland, fullt jämförbart med andra dynamiska ekonomier i regionen. Det började 1986 när den gamle gerillaveteranen Nguyen Van Linh tog över som kommunistpartiets generalsekreterare och ersatte det gamla socialistiska systemet, som lett till ekonomisk ruin, med en ny mekanism han kallade doi moi. Det kan översättas ungefär med »förnyelse« men definieras oftast som perestrojka utan glasnost.

Och det är där problemet ligger. Vietnam är inte längre ett jordbrukssamhälle och i takt med att medelklassen växer ställs nya krav på statsledningen och landets enda tillåtna parti: det kommunistiska. Enligt den internationella människorättsorganisationen Human rights watch (HRW) sitter minst 138 människor i fängelse för att ha uttryckt missnöje med regimen på sociala medier, ha deltagit i proteströrelser eller varit medlemmar i icke-officiellt godkända religiösa organisationer.

Senast i november dömdes musikläraren Nguyen Nang Tinh till elva års fängelse för att ha postat meddelanden på Facebook som ansågs vara kritiska mot myndigheterna och det styrande kommunistpartiet. Bara några veckor innan dess dömdes den 70-årige aktivisten Chau Van Kham till tolv års fängelse för »terrorism«, vilket i klartext betyder att han propagerat för politiska reformer. Chau hade gripits i januari i Hô Chi Minh-staden i söder tillsammans med två andra aktivister som också ställts inför rätta. Domen mot Chau, en pensionerad bagare, har väckt stor uppmärksamhet därför att han är australisk medborgare. Han flydde Vietnam 1983 och bosatte sig i Sydney, där han blev aktiv inom exilkretsar. Sedan återvände han till Vietnam. Den grupp han representerar, Viet Tan, anses av myndigheterna vara en terrorgrupp eftersom den eftersträvar regimskifte i Vietnam.

Med tanke på hans ålder har Chau i praktiken fått en dödsdom, menar Phil Robertson från HRW i Bangkok:

– Han kommer att få utstå de hårda villkoren som gäller i vietnamesiska fängelser och måste kämpa för att överleva. Domen mot honom är politiskt motiverad och visar hur rädd ledningen är för folk som kräver rättigheter och demokrati.

Nguyen Van Vien, en av de andra två åtalade männen som också kommer att få fängelsestraff, har i huvudsak varit aktiv i en miljörörelse som fört en kampanj mot giftutsläpp från ett stålverk. Mycket litet är känt om den tredje personen, Tran Van Quyen, annat än att han är 20 år gammal, har sysslat med fotografi och antagligen också var medlem i Viet Tan.

Eftersom det inte finns några politiska organisationer som kan verka öppet är det genom att blogga som unga människor ger utlopp för sin frustration över bristen på yttrandefrihet. Vietnam är ett land där användandet av internet, till säkerhetspolisens stora förtret, är utbrett. Eftersom vietnamesiskan använder det latinska alfabetet var mjukvaran inte något större problem ens i webbens barndom. Och via nätet har ungdomarna i Vietnam kunnat stå i kontakt med exilvietnameser i USA, Australien, Kanada och Frankrike.

I mars 2017 greps en av Vietnams mest populära unga bloggare, Phan Kim Khanh. Han var då 24 år och dömdes till sex års fängelse för att ha »propagerat mot staten«. Han ska med andra ord släppas fri 2023, men måste då tillbringa ytterligare fyra år under övervakning och med ytterst begränsad rörelsefrihet. Sympatisörer i utlandet driver en kampanj för hans frigivning, hittills utan resultat.

I september 2017 dömdes journalisten Do Cong Duong till fyra års fängelse för att ha »stört den allmänna ordningen«. Han hade tagit bilder på myndighetspersoner som med tvång vräkt folk från deras hem för att marken skulle användas för kommersiella ändamål. Före det fallet hade Duong rapporterat om andra exempel på maktmissbruk och korruption, som han streamade live över Facebook på sitt eget onlineprogram Tieng Dan tv. Duong har sedan dess fått en ny dom: »missbruk av demokratiska rättigheter«. Sammanlagt innebär det åtta år i fängelse.

Duong, nu 55 år gammal, är en av tio journalister — till skillnad från bloggare — som sitter i fängelse i Vietnam. Shawn Crispin från The committee to protect journalists (CPJ) säger till Fokus:

– Om Vietnam vill bli taget på allvar som en ansvarig medlem av det internationella samfundet måste dessa gripanden upphöra. Duong måste släppas omedelbart och alla åtal mot journalister läggas ner.

Men det är ytterst tveksamt om påtryckningar från organisationer som HRW och CPJ kommer att lyckas. När det handlar om Vietnam, liksom om Kina, väger ekonomiska hänsyn tungt när regeringar i väst beslutar om de ska protestera eller inte. Chau Van Kham må vara australisk medborgare, men inget uttalande har hittills kommit från UD i Canberra, som borde ha hand om ärendet. Vietnams ekonomi går framåt, landet handlar med världens största ekonomier och det finns många investeringsmöjligheter där för utländska företag.

Men Vietnam är samtidigt betydligt mindre och ett i många avseenden mer hanterbart land än det väldiga Kina, där frågan om nationell enhet står i vägen för ett demokratiskt styre som många fruktar kunde leda till landets upplösning. Vietnam skulle därför förr eller senare kunna utvecklas i samma riktning som andra tidigare auktoritärt styrda länder i regionen. Om Sydkorea och Taiwan blivit väl fungerande demokratier –  varför inte Vietnam? Det var den fråga de regimkritiker som nu har dömts till långa fängelsestraff ställde sig. Och fick betala priset för.