Massivt missnöje mot Macron
För att undvika politiskt kaos i Frankrike och resten av Europa, måste han avgå, anser den franske högerpolitikern Nicolas Dupont-Aignan.
För att undvika politiskt kaos i Frankrike och resten av Europa, måste han avgå, anser den franske högerpolitikern Nicolas Dupont-Aignan.
Demonstrationerna avlöser varandra i Frankrike denna höst. Och mycket pekar på att kaoset kommer att fortsätta både i och utanför parlamentet. De största protesterna hittills hölls förra veckan när över en miljon människor marscherade på landets boulevarder och där slagord som ”Macron avgå” och ”Bort med finansvärldens Mozart” skallade mellan husväggarna.
– I början presenterades Emmanuel Macrons som finansvärldens Mozart, då han älskar musik och har ett förflutet hos (bankirfirman, reds anm) Rothschild. Men i dag är uttrycket enbart ett öknamn, förklarar Nicolas Dupont-Aignan som leder det patriotiska partiet ”Debout la France”, Stå upp Frankrike. Dupont-Aignan har redan meddelat att han ställer upp som presidentkandidat i valet 2027. Hans senaste medverkan var i valet var 2017 då han var Marine Le Pens kandidat till premiärministerposten. I dag har han dock brutit med henne.
– Macron håller på att utarma Frankrike eftersom han spenderat pengar hur som helst. Statsskulden ligger på cirka 3 500 miljarder! säger Nicolas Dupont-Aignan som är en av presidentens ivrigaste motståndare på högersidan. Politikern, som har 1,5 miljoner följare på sociala medier, säger att fransmännen är beredda att spara, men bara på vissa villkor.
– Folket vill inte stå för notan. Så vi borde stoppa subventionerna till Volodymyr Zelenskyj och minska på avgifterna till EU. Därefter kan vi bygga upp vår egen ekonomi igen, säger han.
Sedan länge har statsvetare och medierna pratat om att fransmännen är missnöjda över Emmanuel Macrons politik.
– Nu inser även den franska oligarkin att presidenten ruinerar vårt land, säger Dupont-Aignan när han tar emot Fokus på sitt kontor, ett stenkast från den svenska ambassaden i centrala Paris.
Macron har vunnit landets senaste två presidentval: 2017 och 2022. Men efter fiaskot för hans parti i förra årets EU val utlyste han genast nyval till Nationalförsamlingen. Medan hans eget parti ”Pånyttfödelse” försvagades, blev den enade vänstern störst. Macron gick dock emot traditionen att utse en premiärminister från majoriteten i Nationalförsamlingen.
– Han borde så klart ha valt någon från vänstern, även om det inte är mitt politiska läger. Det går aldrig att gå emot folkets vilja, säger Nicolas Dupont-Aignan.
I dag är missnöjet med Macron utbrett. Hela 64 procent av väljarna kräver presidentens avgång, meddelar nyhetskanalen BFM. Flera franska medier talar om att det finns ett direkt hat riktat mot presidenten.
– Vi befinner oss tyvärr i revolutionära tider. För att undvika ett politiskt kaos i Frankrike och resten av Europa, måste han avgå. I dagsläget är det bara folkets röst som kan lösa upp knutarna i detta dödläge.
På bara tre år har Frankrike haft fem olika premiärministrar. Sedan den 11 september är det presidentens gode vän Sébastien Lecornu som sitter på posten. Det första han gjorde var att gå med på små eftergifter.
– Läget är oerhört spänt i Frankrike, precis som i Storbritannien. På båda sidor av kanalen planeras oavbrutet nya demonstrationer, konstaterar Jean-Albert Guidou, en välkänd profil och företrädare för landets näst största fackliga organisation, CGT.
På fredag går jordbrukarna ut i omfattande demonstrationer. En bonde i mäktiga intresseorganisationen FNSEA säger till Fokus att ilskan växer, inte minst mot Ursula von der Leyens handelsavtal nyligen med det sydamerikanska handelsområdet Mercosur samt att hon lade sig platt för Donald Trumps tullar.
Jean-Albert Guidou ser likheter mellan Frankrike och Storbritannien där demonstrationer mot bland annat illegal immigration har lett till stora spänningar på senare tid.
– I båda länderna riktar väljare inom såväl yttervänstern som ytterhögern sin ilska mot Emmanuel Macrons respektive Keir Starmers globalistiska politik, säger han.
Fackföreningsprofilen menar att detta är början på slutet för den etablerade mittenpolitik som på ett eller annat vis fogar sig efter makten i Bryssel.
– En ny maktbalans i Europa är på gång, men det är ännu för tidigt att veta vem som drar det längsta strået.
***
Läs även: Franska protester snart i Sverige?