Mediaskandalen som skakar Storbritannien
Omstöpning väntar BBC efter avslöjande om systematiskt partisk rapportering.
När BBC:s högste chef Tim Davie och Deborah Turness, chef för nyhetsbevakningen, avgick i helgen, var det klimax på en förtroendekris utan motstycke i det ärevördiga public service-bolagets historia. Den utlöstes när dagstidningen The Telegraph förra veckan publicerade ett nitton sidor långt internt memorandum till BBC:s styrelse. Där ger rapportförfattaren Michael Prescott – tidigare politisk redaktör på The Sunday Times och fram till i somras extern medlem i BBC:s kommitté för att övervaka och styra den redaktionella kvaliteten – mängder av exempel på bristande saklighet och opartiskhet i BBC:s rapportering. Och på en bolagsledning som konsekvent har avfärdat kritik och undvikit ansvar.
I centrum för stormen står dokumentären Trump: A Second Chance? som sändes inför presidentvalet 2024. Där sammanfogade redaktionen två separata delar av Donald Trumps tal den 6 januari 2021 genom så kallad fulklippning. I klippet framstår det som att Trump direkt uppmanade sina anhängare till våld. BBC har medgett felet och bett om ursäkt och Donald Trump hotar i sin tur med att stämma bolaget på en miljard dollar. Men i Michael Prescotts ögon är Trump-klippet närmast en symbolfråga och en konsekvens av mycket mer djupgående problem. Det verkliga bekymret, menar Prescott, är en redaktionell kultur där berättandet tillåts styra över sanningen och där den journalistiska integriteten ställs åt sidan till förmån för ideologiskt drivna agendor. Bevakningen har också, enligt Prescott, haft en systematisk slagsida åt det progressiva hållet. Ett exempel är ett ”avslöjande” om en påstådd ”etnisk straffavgift” inom brittisk bilförsäkring. Granskningen byggde på föråldrad och ofullständig statistik, men presenterades ändå som bevis för strukturell rasism inom försäkringsbranschen. Först efter ett halvår drogs inslaget tillbaka, utan disciplinära följder.
Ett annat fall rör BBC:s bevakning av transfrågor. Enligt Prescott har en liten grupp reportrar inom bolagets LGBTQ-redaktion aktivt blockerat inslag som inte har rimmat med transrörelsens agenda. Röster från personer som bytt tillbaka till sitt ursprungliga kön har i princip uteslutits, och rapporteringen har ofta beskrivit frågan om könsidentitet som faktabaserad och avgjord snarare än omstridd. Än mer allvarliga är uppgifterna om BBC:s sändningar på arabiska. Under fem månader 2024 publicerade redaktionen över 500 artiklar om Gaza – men inte en enda om den israeliska gisslan eller om Hamas övergrepp. En medarbetare uttryckte öppet antisemitiska åsikter i sociala medier och hyllade Hitler. Trots detta menade BBC:s ledning att BBC Arabic ”levererar enastående journalistik”.
I Prescotts memorandum beskrivs BBC som en institution fångad i sin egen självbild – övertygad om sin opartiskhet och oförmögen att se sina brister. Mönstret upprepas: en skevhet i urval, infallsvinklar, språk och tonläge, alltid med samma slagsida.
Kritiken mot BBC från den brittiska högern har varit stark länge. Förre premiärministern Boris Johnson har exempelvis i åratal tagit varje tillfälle att kritisera bolaget och i veckan kastade han sig in i debatten igen. Varken Torypartiet eller Reform Party under Nigel Farage lär låta denna chans att åstadkomma mer djupgående förändringar i public service-jätten glida dem ur händerna. För Labour och premiärminister Keir Starmer är skandalen mer besvärande. Dels därför att regeringen nu måste ta ansvar för att röja upp i bråten. Men också därför att vänstern är den sida som har gynnats i bevakningen.
Nu väntar en parlamentsutredning, och bolagets nya ledning står inför uppgiften att återuppbygga förtroendet för den institution som i generationer har definierat begreppet public service. Om det misslyckas, kan konsekvenserna bli långtgående – inte bara för BBC utan för hela idén om opartisk journalistik i statligt finansierad form.
***
Läs även: BBC-skandalen toppen av isberget
