Vad hände med svälten i Gaza?

Hunger är ett plågsamt tillstånd, men svält är direkt livshotande. Man kan kanske tycka att det är ett hårklyveri att skilja på hunger och svält, men de människor som har upplevt svält vet att det är någonting helt annat än att bara vara hungrig.

Det börjar med att kroppens glykogen i levern och musklerna bryts ner, vilket resulterar i kraftlöshet. När glykogenet är slut börjar kroppen ta av sina reserver. Först fett, därefter muskler. Metabolismen stannar av för att spara energi. Kroppstemperaturen sjunker, andningen blir svagare.

Utseendet förändras, man blir mager och även psyket påverkas. Den svältande människan förtvinar sakta om hon inte får behandling. Utan hjälp är döden oundviklig.

Ytterst få västerlänningar kommer under sin livstid i kontakt med svält. För att få se vad det innebär måste man bege sig till en plats i världen där svält härjar. Svält är nämligen ingenting som drabbar enskilda individer här och där i ett lokalsamhälle som i övrigt har en acceptabel nutritionsnivå. Svält är en farsot. Därom vittnar alla de svältepidemier som världen har skådat under historiens gång.

En av de bäst dokumenterade svältkatastroferna i modern tid var den som drabbade norra Etiopien under 1980-talet. Den skördade 1,2 miljoner dödsoffer. I slutet av det årtiondet reste jag med en grupp gerillasoldater i en lastbilskonvoj som skulle distribuera nödmat. Det blev en nedstigning i helvetet. På de helt brunbrända fälten där inget regn hade fallit på flera år satt kvinnor magra som benrangel med uttorkade bebisar vid sina tomma bröst. Ur marken hackade de fram frön som inte hade grott. Kanske en handfull på några timmar. De kokade soppa på fröna, deras enda mat. Varje dag såg jag begravningsceremonier i de små byarna vi passerade. Det var som om pesten härjade.

Under den tid som kriget i Gaza har pågått har vi kunnat följa det som kallas nyhetsrapportering därifrån på tv. De bilder som har nått oss, med Hamas godkännande, har sällan visat några spår av svält. Att människor lider och hungrar i Gaza står utom allt tvivel men svält är, som sagt, ett helt annat tillstånd.

Det borde ligga i Hamas intresse att presentera den påstådda svälten i Gaza med största möjliga emfas. Men de av terrorgruppen godkända tv-bilderna har skildrat något annat. Vardagsliv i Gaza, raserade hus, gator med biltrafik, små butiker här och var, människor som samlas kring en eld för att laga mat. Även livsmedelsdis-tribution, ofta kaotisk, ibland med dödlig utgång när israeliska soldater har känt sig hotade och börjat skjuta. Men är det ett lokalsamhälle där svält härjar, så som så många påstår? De bilder som kommer ut från Gaza styrker inte det på något vis. Man kan i stället konstatera att Gazabor som figurerar på bild ofta är korpulenta. En sådan syn var en fullkomlig omöjlighet i norra Etiopien under 1980-talet.

Det kommer säkert att dröja länge innan vi kan få en förklaring till de motstridiga uppgifterna gällande livsmedelssäkerheten i Gaza. Det är ett samhälle med mycket stark sammanhållning familjevis, och att ett antal individer i familjen eller släkten skulle kunna utveckla övervikt medan andra skulle svälta är helt enkelt inte tänkbart. Ett nyhetsfoto på ett kraftigt avmagrat barn i famnen på en till synes välnärd mamma väcker många frågor. Det finns dock en mängd sjukdomar som kan resultera i kraftig viktminskning. Särskilt vanligt i krigssituationer.

Det är en mycket splittrad bild som presenteras av Gaza. FN med sitt livsmedels-organ WHO är tongivande på ena sidan i ordkriget. Dess generaldirektör Tedros Ghebreyesus, som själv är etiopier, tidigare utrikesminister, sa nyligen att Gaza upplever en katastrof som kommer att pågå i generationer.

FN:s mätinstrument IPC, som bedömer livsmedelssäkerheten i världen rapporterade i augusti i år att en halv miljon människor på Gazaremsan ”står inför katastrofala förhållanden som kännetecknas av svält, fattigdom och död”. Ytterligare drygt en miljon människor är utsatta för ett nödläge (emergency) och befinner sig i ett kristillstånd. Detta kunde IPC fastslå med tillgång till rimligt bevismaterial, ”reasonable evidence”. Det betyder att IPC inte vet med säkerhet eftersom de inte har eget folk på plats, utan måste förlita sig på uppgifter från Hamas.

När man skriver och resonerar om detta får man inte bli cynisk, men för sanningens skull kan man inte ta något för givet. I början av augusti redovisade FN siffror och statistik över livsmedelssituationen i Gaza. Sådana siffror är notoriskt otillförlitliga eftersom de har Hamas som källa. Men enligt terrorgruppens eget hälsoministerium hade då 180 personer svultit ihjäl sedan kriget började, knappt två år tidigare. Brittiska BBC angav vid samma tid att 212 personer hade avlidit av ”undernäringsrelaterade” orsaker sedan kriget började. I en befolkning på drygt två miljoner vittnar inte det om en svältepidemi. Om det var fråga om en sådan så borde tusentals, tiotusentals eller fler dö av matbrist. Kan det finnas alternativa förklaringar till dessa människors död? 

På en krigsskådeplats som Gaza blir maten omedelbart en strategisk resurs. Israel är skyldigt att se till att det finns tillräckligt med livsmedel på plats, men det innebär att fienden, Hamas, stärker sin kapacitet. I ett krig är det alltid männen med vapen som äter först.

Sällan har detta åskådliggjorts så tydligt som i Gaza.

Den 16 november förra året anlände en konvoj bestående av 109 stora lastbilar fulla av mat och andra förnödenheter till Gazaremsan. Efter att ha kontrollerats av israeliska soldater vinkades bilarna igenom och försvann i ett dammoln bland ruinerna.

Bara några få nådde sin destination. 98 fordon plundrades, många av dem förstördes och andra stals. Det var den dittills största stölden av livsmedel som drabbat Gaza.

Hamas säkerhetsstyrkor inledde en jakt på förövarna. Enligt uppgifter från palestinska nyhetskällor ägde en eldstrid rum varvid ett tjugotal personer dödades. En representant för Hamas uppgav att det var unga män från en beduinstam som låg bakom lastbilskapningen.

– Det rör sig om en taktisk, systematisk och kriminell plundring, sa Georgios Petropoulos, chef för FN:s humanitära kontor i Gaza, till brittiska BBC.

Fem dagar senare utfärdade den FN-stödda domstolen International Criminal Court, ICC, en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och den tidigare försvarsministern Yoav Gallant. De anklagades bland annat för att ha använt svält som ett vapen i kriget.

Under de två år som har gått har plundringar och våld vid matdistribution blivit närmast dagliga inslag i Gaza. Enligt FN-statistik har nästan nio av tio FN-lastbilar plundrats på sitt innehåll under de senaste månaderna. Förövarna har varit antingen civila Gazabor eller väpnade grupper. Ord står mot ord i dispyten om orsakerna till det kaos som råder. Israel förnekar anklagelsen om att förhindra matleveranser och skyller FN för att misslyckas med sitt uppdrag att distribuera det som kommer in i Gazaremsan. FN-organisationen UN Office for Project Services, UNOPS, uppger att 88 procent av lastbilarna med livsmedel inte nådde sina destinationer i Gazaremsan. ”De togs omhand (intercepted) antingen fredligt av hungriga människor eller med våld av väpnade aktörer under färden i Gaza.” 

De försök som har gjorts för att styra upp situationen har inte lyckats. Den av USA och Israel uppbackade Gaza Humanitarian Foundation, GHF, som åtog sig att distribuera nödmaten till de civila, lyckades inte med sitt uppdrag. Nästan dagligen sköts människor ihjäl av israeliska soldater i samband med att de försökte få sig mat tilldelad. Att släppa mat från flygplan, som har prövats, ser väldigt bra ut på bild men vållade dödsoffer på marken och ännu mer kaotiska scener när paketen skulle tas omhand. Sedan eldupphör proklamerades den 10 oktober har GHF upphört med sin verksamhet.

Kriget och nöden i Gaza utspelar sig i ett slutet rum. Omvärlden får disparata meddelanden därifrån, motstridiga och anklagande. Inte förrän det blir möjligt för neutrala utomstående att bege sig dit och undersöka förhållandena kan vi förvänta oss någon sorts sanning.

***

Läs även: Vad får vi för biståndspengarna?

Läs även: Israeliskt vatten har släckt Gazas törst