Veckans bråk: Rugbymatchen

Att riskera att få spela "journalistrugby" kan skrået möjligen tåla, men att bli anklagade för att vara humorlösa och självgoda? Där går gränsen!

Text:

Bild: TT

Ett allvarligt hot riktat mot demokratins och ljusets riddarvakt (läs: media)? Eller ett harmlöst skämt? Vi talar förstås om att Sverigedemokraternas partisekreterare Linus Bylund svarade "journalistrugby" på frågan vad han såg fram emot mest under regeringsbildningen.

I det förra lägret hamnade exempelvis journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert: "Många undrar vad det här innebär och vad det kan leda till. Man anser att det är oansvarigt och att det inte anstår det samhälle vi vill ha", sa hon.

Därvid kunde det kanske ha slutat om inte Peter Wennblad, biträdande chef på Svenska Dagbladet, blåst nytt liv i elden genom att twittra:

Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister. Journalistrugby är inte ett hot mot demokratin, det är ett nålstick mot en yrkesgrupp med uppblåst självbild.

Att riskera att få spela "journalistrugby" kan skrået möjligen tåla, men att bli anklagade för att vara humorlösa och självgoda? Där går gränsen! Tweeten möttes av arga kommentarer och eskalerade sedan till upprörda krismöten på SvD med krav på ingripanden från ledningen.

I det läget fick Wennblad eldunderstöd från oväntat håll genom Sydöstrans (S) chefredaktör Stig-Björn Ljunggren:
"SD driver med journalisterna i Tjockhult, dessa fattar inte detta. De tror att DE representerar väljarna – och att partierna är något slags luftlandsatt maffia."

Och så var karusellen igång. Ingen ur kommentariatets elit kunde längre undvika frågan. Inklusive bland andra DN:s Peter Wolodarski, SvD:s Tove Lifvendahl, Aftonbladets Lena Mellin och Fokus Johan Hakelius (fast denna gång i Expressen).

***