Har skärmarna gett oss hjärnröta – med flit?

Med en hammare, ett äggskal, en spelautomat och en leksaks-Ferrari som rekvisita inledde advokaten Mark Lanier, biträdd av sina två döttrar, rättegången och vände sig mot juryn för att förklara vad den handlade om. Det var i en domstolsbyggnad i Los Angeles förra måndagen, den 9 februari, och enligt Hiller Alton på sajten Courtroom News Service var kärandesidans advokat ”en folklig och lättsam Texas-bo” som extraknäckte som pastor och utstrålade charm ”som en sitcom-farsa på 90-talet”.

– Det här målet handlar om två av de rikaste företagen i historien, sa Lanier. Och den fråga som ska avgöras är lika enkel som a, b, c. Jag ska bevisa för er att Meta och Google har byggt maskiner utformade för att skapa beroende i barns hjärnor. Och att de har gjort det med flit.

Lanier har stämt de två teknikjättarna för 19-åriga Kaley GM:s räkning. Till juryn sa han också att svarandens advokater kommer att ”försöka skylla på den lilla flickan och hennes föräldrar för fällan de byggde”.  

  – Hon var minderårig när hon sa att hon blev beroende av sociala medieplattformar. För en tonåring handlar sociala medier om överlevnad. De åtalade konstruerade en funktion som tillgodoser en minderårigs längtan efter social bekräftelse. 

Metas advokat Paul Schmidt var mindre högljudd och färgstark, enligt Hiller Alton, ”trots ett blått öga och ett gigantiskt serietidningsliknande blåmärke i pannan, vilket han sa var resultatet av att han fallit omkull nyligen.” Advokat Schmidt hävdade att orsaken bakom Kaleys problem, en livslång kamp mot depression, stod att finna i hennes kaotiska uppväxt. Schmidt hänvisade till journaler från två terapeuter och en psykiater som behandlat henne under åren.

De diagnosticerade aldrig Kaley med sociala medier-beroende, sa Metas ombud.

Målet i Los Angeles är ett av flera med uppsåtet att hålla de stora teknikjättarna ansvariga för skador på barn som använder deras plattformar. Instagrams och Facebooks moderbolag Meta och Googles videoplattform Youtube står åtalade i Los Angeles: Tiktok och Snapchat var ursprungligen också stämda, men har nått förlikning i utbyte mot en okänd summa. 

Det är alltså så kallade sociala medieplattformar som står till svars. Skälet till att sökmotorn Google räknas bland dessa är att de äger Youtube och enligt stämningsansökan matar även videotjänsten sina användare med material på ett lika beroendeframkallande som utstuderat sätt.

Till skillnad mot liknande processer tidigare har stämningen mot bolagen denna gång snickrats ihop som ett angrepp på själva utformningen av plattformarna, med algoritmer som räknar ut vad användaren gillar och vill ha mer av. Det är alltså inte innehållet i sig som står i fokus i processen. Detta anses göra det lättare för käranden att komma runt de lagar – i synnerhet en som benämns som Avsnitt 230, avdelning V i den amerikanska telekommunikationslagen från 1996 – som ger generell immunitet för online-datatjänster med avseende på tredjepartsinnehåll som genereras av deras användare. Avsnitt 230 kallas ofta för en nyckellag som möjliggjort internets utveckling.

Stämningsansökan riktar alltså in sig på att bevisa att de populära plattformarna har skapats för att göra barn beroende av dem. Beroendet lägger – enligt kärandens advokat – sedan grunden för allvarliga hälsoproblem. Stämningsansökan hävdar att teknikbolagen har konstruerat “beroendeframkallande maskiner” utformade för att hålla barn uppslukade, ändlöst skrollande och spelande – samt utveckla tvångsmässigt beroendebeteende som en följd av algoritmerna.

Mark Lenier sa alltså under första rättegångsdagen att han skulle visa att det är plattformarnas konstruktion som har lett till de allvarliga långtidsskadorna för Kaley, som lider av ångest, oro, depression, kroppsdysfori och självmordsimpulser. Juryn fick veta att han skulle presentera interna dokument som ger vid handen att företagen har känt till riskerna som deras tjänster utsätter yngre användare för, men att bolagen har prioriterat vinster framför barnens hälsa och säkerhet. 

Fallet Kaley GM ses som ett pilotmål som förebådar ytterligare över 1500 liknande mot de sociala medieföretagen. Försvarssidan kommer att påpeka att det är andra faktorer i användarnas liv som ligger bakom deras psykiska problem, som att de har blivit mobbade, varit oälskade eller förbisedda i sin familj. Metas advokat Paul Schmidt har pekat ut Kaleys mamma som en avgörande orsak till dotterns bekymmer.

Fallet väcker intresse inte bara för de enorma skadestånd och konsekvenser för tech-industrin som en fällande dom skulle kunna leda till – utan också för att målet sätter fingret på frågor som har formulerats allt oftare ända sedan de smarta mobilerna och de sociala plattformarnas genombrott för snart 20 år sedan: är den nya tekniken skadlig för människor? Är den särskilt skadlig för barn? Hur påverkar den våra hjärnor egentligen? Hur förändrar den hela samhället?

Ett sätt att närma sig frågan kan vara att börja för 130 år sedan. Då gjorde neuropsykologin ett fynd. Det presenterades i en bok med titeln The Principles of Psychology som gavs ut 1890. I den beskrev psykologen William James de biologiska konsekvenserna av vanor i hjärnan. Han såg att vårt nervsystem har en ”utomordentlig grad av plasticitet”. Med det menade han att yttre stimulans kan förändra hjärnans hela struktur, översvämma den och koppla ihop nervtrådar på ett sätt som inte är lätta att rucka på.

Hjärnan är skapad för att förändras, vet neuroforskare i dag. Den är, brukar de påminna om, plastisk, formbar. Nervcellerna i hjärnan är skapade för att ta emot och skicka vidare signaler till andra nervceller. När ett barn föds finns 2500 sådana kopplingar. Efter två år finns det 15 000. Erfarenhet som hjärnan upparbetar bestämmer vilka kopplingar som ska bli kvar och vilka som ska försvinna. Människor måste få intryck från omgivningen för att utvecklas, till skillnad mot djuren. Katter lär sig jama utan träning, men människor måste stimuleras av andra människor för att lära sig prata.

Formbarheten är hjärnan främsta egenskap, skrev William James. Om en sjukdom eller olycka gör en människa blind, programmerar hjärnan om nerverna i de delar av den som använts för syn, till att användas för hörsel. Hjärnan extrema skicklighet på att bygga om sig är en av evolutionens viktigaste beståndsdelar. Den tillåter nervsystemet att hitta lösningar på vad som annars skulle vara förödande förstörelse. Tidigare trodde man att en hjärna var färdigformad vid 25, 30 års ålder. Nu vet man att den omformas livet ur. Den gör det genom sättet vi lever på. Våra tankar utövar en rent fysisk påverkan på hjärnan. Vi blir vad vi tänker.

Hjärnan påminner om en muskel i det att vissa delar av den stärks och blir bättre genom träning, men vi kan också bli vanemässiga tvångsslavar. Så fort vi börjat bygga nya banor mellan neuroner vill vi fortsätta för att inte glömma dem. Men, plastisk betyder inte elastisk, påpekar den amerikanske författaren Nicholas Carr i sin bok The Shallows. De neurala stråken går inte tillbaka till sin tidigare status, utan ligger kvar och inget säger att det nya tillståndet behöver vara en god sak. Dåliga vanor kan stanna kvar lika gärna som goda. Plastiska förändringar behöver alltså innebära ett förbättrat beteende. Det kan också vara tvärtom. Vi kan tänka oss själva sjuka.

Det är numera välkänt att neuroplasticitet kan kopplas till psykiska tillstånd som depressioner, tvångsbeteenden och tinnitus. Och ju mer någon som lider av ett problem tänker på det, desto djupare etsar sig symtomen fast i de neurala banorna. I värsta fall tränar hjärnan upp sig på att vara sjuk. Många missbruk förstärker sig själva genom att de stärks i hjärnans plastiska vägar. Också små doser beroendeframkallande droger kan dramatiskt förändra signalsubstansernas flöden i hjärnan. I vissa fall kan uppbyggnaden av exempelvis dopamin – en kroppsegen och lustproducerande kusin till adrenalin – starta ett av- och påsättande av vissa gener som väcker starkare längtan efter drogen. 

Och om man slutar att träna färdigheter kan de utslockna. Survival of the busiest, kallar en amerikansk psykiatriprofessor det. Synapserna är likgiltiga för kvalitet. Nya egenskaper vi förvärvar kan vara bättre eller sämre än de gamla, men oavsett vilket kan de nya ta över.

William James visste en annan sak om hjärnan också. Den är inte alls bra på att göra flera saker samtidigt. Antalet parallella aktiviteter är i princip en.

Ett sekel senare har kognitionsvetare slagit fast att det är just så. Hjärnans kapacitet må vara obegränsad, men arbetsminnet är den trånga porten. Vi kan egentligen bara effektivt ägna oss åt en sak i taget. Men om vi är koncentrerade hamnar det vi lär oss i det djup- och meningsskapande långtidsminnet. Där knyts den nya informationen ihop med personliga erfarenheter, tidigare minnen, kroppsliga upplevelser och hittar sin plats i ett schema, som kan bli hur komplext och rikt som helst – och som hjälper oss att sortera och organisera tankar och begrepp. Långsam bokläsning, har forskarna sett, ger hjärnan en utmärkt möjlighet att föra över information från arbetsminnet till långtidsminnet.

I en av många översikter av forskningsläget med titeln Impact of digital technology, social media, and artificial intelligence on cognitive functions, som släpptes i november 2023, slog två Harvardforskare – Mathura Shanmugasundaram och hennes kollega Arunkumar Tamilarausu – fast att den digitala utvecklingen har underlättat tillvaron för människor på många sätt. Samtidigt har den märkbart påverkat människans kognitiva förmågor, i huvudsak negativt. Att hemfalla åt ett överdrivet bruk kan leda till att hjärnans kapacitet försämras och ett beroendeliknande beteende.

Andra sammanfattningar visar samma övergripande bild; internet och digitala medier har en betydande inverkan på hjärnans struktur och funktion genom just neuroplasticiteten, hjärnans förmåga att anpassa sig efter sina erfarenheter. Den nya teknologin erbjuder å ena sidan kognitiv stimulans, visar översikterna, samtidigt som ”överdriven användning (särskilt skrollande på mobilen) kan leda till sämre koncentration, ökad stress och förändringar i hjärnans belöningssystem.”

Det är koncentrationsförmågan, minnet och kognitionen som snabbt försämras av konstant skrollande. Det hackar också sönder minnet eftersom skrollandet gör att vi ständigt söker efter ny information, snarare än att träna upp hjärnan att lagra den. Minnesforskare har sett hur denna beteendeförskjutning har resulterat i sämre långtidsminne. Ännu en effekt är att hjärnan anpassar sig att betrakta stora mängder information ytligt, snarare än att ägna sig åt djuptänkande och reflektion.

I ett flertal studier har hjärnforskare med hjälp av experiment visat hur sociala medier och snabba informationsflöden i mobiltelefonen påverkar hjärnans belöningssystem på ett sätt som liknar beroendebeteende. Och att överanvändning av internet är kopplat till högre stressnivåer, ångest och depression, delvis på grund av sämre sömnnakvalitet och oro över att missa något (så kallad fomo, fear of missing out). Mer uppmuntrande för digitala användare är forskning som visar att måttlig internetanvändning, särskilt hos äldre, kan ha välgörande effekter som bibehållna kognitiva funktioner och bättre kapacitet att göra flera saker samtidigt.

Bara några få år efter att internet växte fram på 1990-talet började även hälsoriskerna med det nya mediet och de nya vanor som följde i dess spår uppmärksammas. Termen ”internetberoende” användes och debatterades första gången 1996 och tillståndets symptom utvecklades på samma sätt som alkoholberoende, såsom det beskrevs i diagnosmanualerna. Forskare tyckte sig se att det vanligaste sättet för en person att själv beskriva sitt nya beteende var med hjälp av ett resonemang enligt modellen “jag är bara bra på internet, jag är inte värd ett dugg när jag inte är på nätet” eller ”ingen gillar mig när jag inte är på nätet, internet är min enda vän” och så vidare.

Efter de sociala mediernas genombrott kring 2010 väckte den hypnotiska effekt dessa utövade på framför allt unga förundran och fascination, men också varningsklockor. ”Vi har redan delvis börjat upphöra att bete oss som människor”, skrev it-filosofen och internetpionjären Jaron Lanier i boken You Are Not A Gadget. Han menade att människor redan hade gjort sig beroende av de sociala medierna och dess distraherande ström av ofiltrerade tankar, nyheter, bilder och filmer.

I boken The Shallows: What the Internet i doing too our brains (2011) gick Nicholas Carr igenom forskning som visade att till skillnad från andra tidigare uppfinningar, som också väckt farhågor om människornas framtid, hade de senaste 30 årens utveckling redan förändrat oss på ett mer djupgående sätt.

I Statens medieråds rapport Digitala medier och psykisk ohälsa hos barn och ungdomar: En forskningsöversikt, publicerad 2021, konstaterar KI-professorerna Sissela Nutley och Lisa Thorell att från de experimentella studierna är resultaten är resultaten ganska samstämmiga: en ”rad effekter bör lyftas fram rörande kopplingen mellan sociala medier och ungas psykiska mående”.

Att skicka textmeddelanden tillsammans med vänner var kopplat till högre välbefinnande och hade en återhämtande effekt efter att man varit utsatt för något stressande eller negativt.

Passivt skrollande och interaktion med ytligt bekanta var kopplat till ett sämre psykiskt mående. Att motta färre likes än andra gav likaså upphov till mer negativa känslor, och jämförelser med andra. De som tidigare varit utsatta för mobbning hade särskilt negativa reaktioner på att motta färre likes än de som inte tidigare varit utsatta och förutspådde då risk för symtom på nedstämdhet eller depression. Att titta på bilder innehållande skönhetsideal var genomgående kopplat till mer negativa känslor kring sin egen kropp, fler ätstörda beteenden och lägre självkänsla.

I en studie förra året, med titeln Screen Time, Addictive Use of Social Media, Motives for Social Media Use and Social Media Content: Interrelations and Associsations with Psycosocila Problems, såg psykologiforskarna Melissa Dorrestein, Sissela Nutley och Lisa Thorell att när unga börjar försaka skolarbete eller sina relationer och intressen och i stället flyr till nätet, är det varningssignaler om försämrat mående som bara kan förebyggas genom att dra ner på skärmtiden.

– Vi såg att om man angav att ”flykt från verkligheten” var ett viktigt motiv och att man exponerades för osunda kroppsideal på sociala medier så var dessa faktorer mycket viktigare för mental hälsa jämfört med tiden som man tillbringade på sociala medier, skriver KI-professorn Lisa Thorell i mejl till Fokus.

– Sammanfattningsvis skulle jag säga att forskningen visar att tiden spelar roll. När man kommer upp i höga tider, tränger detta undan viktiga hälsofaktorer såsom sömn, motion och skolarbete, påpekar Thorell och fortsätter:

– Detta kallas indirekta effekter eller undanträngningseffekter. Sedan har vi också tydliga direkta effekter, och dessa handlar mest om innehållet. Där visar både vår forskning och internationell forskning att osunda kroppsideal på sociala medier har mest negativ påverkan på exempelvis symtom på ätstörningar och nedstämdhet. Vår forskning visar också att en majoritet av tonårstjejerna rapporterar att de dagligen exponeras för osunda kroppsideal och att de via sociala medier ofta hittar nya ”fel” på sin kropp.

Lisa Thorell berättar också om en aspekt som hon tycker är intressant i deras senaste studie: att även ungdomarna själva inser att sociala medier har negativa effekter. I en enkätstudie som inkluderade cirka 3500 svenska gymnasielever fann hon att väldigt få ungdomar upplever att sociala medier enbart har positiva effekter på till exempel mental hälsa, koncentrationsförmåga och självbild. Inte heller är det många som ser både positiva och negativa effekter. Andelen är i stället högst för de ungdomar som upplever enbart negativa effekter. Det är egentligen bara för ”kunskap om mental ohälsa” där ungdomarna tycker att sociala medier varit positivt.

– Och då vet vi ju från forskningen att mycket av den information om mental hälsa som publiceras via sociala medier är felaktig så även detta fynd ser vi som lite problematiskt, säger hon.

Den 2 december 2024 blev termen brainrot (hjärnröta) årets ord i den brittiska ordboken Oxford Dictionary. I ett försök att ”avmystifiera” begreppet skrev fem forskare under ledning av Ahmed Mohammed Fahmy Yousef i publikationen Brain Science 2025 att ”termen beskriver en förmodad försämring av en persons mentala och intellektuella tillstånd, som en följd av överkonsumtion av trivialt eller icke utmanande material, och i synnerhet av innehåll som inhämtats online.” Till symtomen på hjärnröta hör att tillbringa timmar vid skärmen/mobilen, oro eller ångest när man är ifrån den, och en försvagad förmåga att vara uppmärksam under andra aktiviteter. Forskarna skrev: ”det rör sig inte om någon formell diagnos, likväl är den verklig.”

Rättegången mot teknikjättarna i Los Angeles väcker stort intresse just därför att den riktar in sig på följderna av deras affärsidé att ge användarna ”kickar” som uppmuntrar dem att söka ständigt ny stimulans för att bibehålla sin nivå av tillfredställelse – den ändlösa loopen av konsumtion som, enligt forskningen, tycks befrämja att sinnena avtrubbas och förkortar individens uppmärksamhetsspann. En av effekterna av denna ”hjärnröta” är att användarnas förmåga att konsumera längre, oklippt innehåll minskar och därmed försvagar deras koppling till det verkliga livets erfarenheter.

Nicholas Carrs bok Superbloom – How Technologies of Connection Tear us Apart, som kom förra året, är en uppföljare till ovan nämnda The Shallows och riktar blicken vidare – från individen till samhället. De teknologier som skulle koppla oss samman sliter i stället isär oss, noterar Carr. De göder förvirring snarare än förståelse, strid snarare än harmoni, skriver författaren och sammanfattar läget: medieteknologierna lockar fram det värsta i människor, varken mer eller mindre.

Det anser den folklige advokaten från Texas också. Med sin hammare, sitt äggskal, sin leksaks-Ferrari och sin spelautomat ska han under de kommande veckorna försöka ställa saker och ting till rätta igen.

***

Läs även: Psykisk ohälsa eller livet?

Läs även: Därför hatar vi så mycket nu för tiden